hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Lars Åbergs böcker saknar kött och blod om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Landet i skuggan av kommunismen om Albanien då och nu
Vårt behov av Stig Dagerman kan aldrig överskattas om författarens förhållande till sanningen
Linn Näsvalls sista tid om narkotikadöden och något om debatten kring den
Brottstycken ur verkligheten om dödsskjutningar i förorten
Superregionen som kom av sig om jämtarna som fick jätten på fall
Med bara tre korta meningar recension av Björn af Kleens nya bok
Kuvad av kulturen om kulturen bakom Kommunalskandalen
Lars Gustafsson intervju med en gåtfull författare (1936-2016)
Vännerna på Singelbacken om varför Palmeutredningen havererade
Det nya Ådalenupproret om varför tiotusen människor demonstrerade – och vad som sedan hände
Prinsen och priset om Advokatsamfundets märkliga val av pristagare
Försök att fånga verkligheten intervju med Svetlana Aleksijevitj
Reportern som valde sanning före fakta understreckare om Joseph Mitchell

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Linn Näsvalls sista tid

Linn Näsvall var narkoman. Hon dog. Samhället struntade inte i henne.

Lina Berglund minns morgonen. Hon säger att hon minns den tydligt, att hon flera gånger tänkt tillbaka på den; hon talar om ”starka minnesbilder”. Alla vill hon inte dela med sig av. Det var i alla fall en ovanligt varm sommardag, det kom ett larm och de åkte till Monumentet på Östgötagatan 56. Hon hade varit där förut, många gånger. Hon säger att där bor ”människor som trasslat till det för sig” och att det händer att ”de flipprar ur”. Vad de mer visste? De visste att någon larmat om att en kvinna avlidit i en lägenhet. Mer visste de ännu inte. Det som mötte dem var en kvinna som ligger till synes livlös i ett av rummen, på golvet, bredvid sängen. Utanför, i korridoren, intill dörren, sitter en man. Han bor i lägenheten. Det är han som ringt 112. Han är, som Lina Berglund säger, ”förtvivlad”. Väldigt ledsen. Skärrad. Han säger att han försökt få liv i henne när hon inte vaknat, att han ”ruskat” henne. Möjligtvis är ambulans och läkare redan på plats när de kommer. Det minns hon inte riktigt. Hur som helst, de finns också där. Klockan har hunnit bli nio, det är den 16 augusti 2016 och fem personer trängs på tjugo kvadratmeter och det är oerhört varmt i rummet och de öppnar ett fönster efter att ha konstaterat att kvinnan är död, backar sedan ut, lämnar den avlidne för sig själv en stund, en sista stund.


Vill du läsa hela reportaget tryck här!
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK