hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Riktiga berättelser har inga slut om form och innehåll
Falsk intimitet undanbedes om namnets betydelse
Fem tips om detta med att skriva lätt och otvunget
Stanley minnesord om en glad, nyfiken och förundrad polisman
Han öppnade dörren för samtal om klaner om polischefen Mats Löfving som fick mer än han kunnat önska sig
Resorna med Håkan om Håkan Lindström som slutade som vaktmästare på Sörängens folkhögskola
Med svek som ett tema om John le Carré som dog 12 december 2020
Per Gunnar Vinge minnesord om den förste Säpochefen
Författarna som skrev med livet som insats om en epok då författare betydde något
Han ska lösa ett mord om Krister Petersson som ska lösa Palmemordet
Dagbok: en röst från en riskgrupp om den märkliga tid som är nu
Om författaren stannat en stund om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Landet i skuggan av kommunismen om Albanien då och nu
Vårt behov av Stig Dagerman kan aldrig överskattas om författarens förhållande till sanningen

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Linn Näsvalls sista tid

Linn Näsvall var narkoman. Hon dog. Samhället struntade inte i henne.

Lina Berglund minns morgonen. Hon säger att hon minns den tydligt, att hon flera gånger tänkt tillbaka på den; hon talar om ”starka minnesbilder”. Alla vill hon inte dela med sig av. Det var i alla fall en ovanligt varm sommardag, det kom ett larm och de åkte till Monumentet på Östgötagatan 56. Hon hade varit där förut, många gånger. Hon säger att där bor ”människor som trasslat till det för sig” och att det händer att ”de flipprar ur”. Vad de mer visste? De visste att någon larmat om att en kvinna avlidit i en lägenhet. Mer visste de ännu inte. Det som mötte dem var en kvinna som ligger till synes livlös i ett av rummen, på golvet, bredvid sängen. Utanför, i korridoren, intill dörren, sitter en man. Han bor i lägenheten. Det är han som ringt 112. Han är, som Lina Berglund säger, ”förtvivlad”. Väldigt ledsen. Skärrad. Han säger att han försökt få liv i henne när hon inte vaknat, att han ”ruskat” henne. Möjligtvis är ambulans och läkare redan på plats när de kommer. Det minns hon inte riktigt. Hur som helst, de finns också där. Klockan har hunnit bli nio, det är den 16 augusti 2016 och fem personer trängs på tjugo kvadratmeter och det är oerhört varmt i rummet och de öppnar ett fönster efter att ha konstaterat att kvinnan är död, backar sedan ut, lämnar den avlidne för sig själv en stund, en sista stund.


Vill du läsa hela reportaget tryck här!
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK