hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Författarna som skrev med livet som insats om en epok då författare betydde något
Han ska lösa ett mord om Krister Petersson som ska lösa Palmemordet
Dagbok: en röst från en riskgrupp om den märkliga tid som är nu
Lars Åbergs böcker saknar kött och blod om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Landet i skuggan av kommunismen om Albanien då och nu
Vårt behov av Stig Dagerman kan aldrig överskattas om författarens förhållande till sanningen
Linn Näsvalls sista tid om narkotikadöden och något om debatten kring den
Brottstycken ur verkligheten om dödsskjutningar i förorten
Superregionen som kom av sig om jämtarna som fick jätten på fall
Med bara tre korta meningar recension av Björn af Kleens nya bok
Kuvad av kulturen om kulturen bakom Kommunalskandalen
Lars Gustafsson intervju med en gåtfull författare (1936-2016)
Vännerna på Singelbacken om varför Palmeutredningen havererade
Det nya Ådalenupproret om varför tiotusen människor demonstrerade – och vad som sedan hände

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen

Narkotika dödar fler amerikaner under femtio än både skjutvapen och trafikolyckor. Till skillnad från andra narkotikaepidemier startade den på landsbygden. Jag läste tre böcker som berättar om det här, sakligt och gripande.

Början kan skifta, fortsättningen alltid i samma hjulspår, slutet hemskt. Tess Henry var en av dem. Hon föddes 1989 i Roanoke i sydvästra Virginia, hittades död i Las Vegas på juldagen knappt tjugonio år senare: naken, i en plastsäck, med krossat huvud. Hon visste att hon skulle dö, varför hon skulle dö, bara inte hur. ”Jag stal, rånade, sålde min kropp och allt möjligt annat för att få pengar till narkotika”, skrev hon i sin dagbok innan hon stack till Las Vegas. ”Med mammas hjälp kom jag till sjukhus där jag avgiftades och nu går på mediciner och där jag skriver detta. Jag kommer att dö om jag fortsätter så här.” Det hade, naturligtvis, inte behövt gå så.


Vill du läsa hela artikeln, tryck här!
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK