hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Riktiga berättelser har inga slut om form och innehåll
Falsk intimitet undanbedes om namnets betydelse
Fem tips om detta med att skriva lätt och otvunget
Stanley minnesord om en glad, nyfiken och förundrad polisman
Han öppnade dörren för samtal om klaner om polischefen Mats Löfving som fick mer än han kunnat önska sig
Resorna med Håkan om Håkan Lindström som slutade som vaktmästare på Sörängens folkhögskola
Med svek som ett tema om John le Carré som dog 12 december 2020
Per Gunnar Vinge minnesord om den förste Säpochefen
Författarna som skrev med livet som insats om en epok då författare betydde något
Han ska lösa ett mord om Krister Petersson som ska lösa Palmemordet
Dagbok: en röst från en riskgrupp om den märkliga tid som är nu
Om författaren stannat en stund om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Landet i skuggan av kommunismen om Albanien då och nu
Vårt behov av Stig Dagerman kan aldrig överskattas om författarens förhållande till sanningen

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Med svek som ett tema

Allt hade John le Carré att tacka sina sju, åtta år inom underrättelsetjänsten för. Den kom att bli scenen där hans romaner skulle utspela sig – på samma sätt som Joseph Conrad fick med sig havet och kolonierna, William Faulkner den amerikanska Södern. Härifrån hämtade han George Smiley som fanns med från första meningen i hans första roman Telefon till den döde – ”När lady Ann Sercomb gifte sig med George Smiley mot slutet av kriget beskrev hon honom för sina förvånade vänner i Mayfair som så alldaglig att man tappade andan” – och som han aldrig riktigt kunde släppa. Förebilden hette, åtminstone till det yttre, John Bingham som han hade haft som chef – ”en enastående bra underrättelseofficer” – och som också skrev thrillers, inspirerade le Carré att själv börja skriva. Språket fick han härifrån, från ämbetsmännen på översta våningen i MI5:s huvudkvarter som kastade sig över hans rapporter och dödade adverb och knöliga meningsbyggnader, klottrade i marginalen: ”överflödigt”, ”stryk”, ”slappt”, ”menar ni verkligen detta?”. Han skulle senare påstå att ingen redaktör han senare mötte varit så noggrann, haft så rätt.
Läs hela artikeln här
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK