hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Riktiga berättelser har inga slut om form och innehåll
Falsk intimitet undanbedes om namnets betydelse
Fem tips om detta med att skriva lätt och otvunget
Stanley minnesord om en glad, nyfiken och förundrad polisman
Han öppnade dörren för samtal om klaner om polischefen Mats Löfving som fick mer än han kunnat önska sig
Resorna med Håkan om Håkan Lindström som slutade som vaktmästare på Sörängens folkhögskola
Med svek som ett tema om John le Carré som dog 12 december 2020
Per Gunnar Vinge minnesord om den förste Säpochefen
Författarna som skrev med livet som insats om en epok då författare betydde något
Han ska lösa ett mord om Krister Petersson som ska lösa Palmemordet
Dagbok: en röst från en riskgrupp om den märkliga tid som är nu
Om författaren stannat en stund om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension
Landet i skuggan av kommunismen om Albanien då och nu
Vårt behov av Stig Dagerman kan aldrig överskattas om författarens förhållande till sanningen

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Riktiga berättelser har inga slut

Jag fick en fråga för några dagar sedan: ”Skriver du på något?” Nej, jag skriver inte på något. Just då, när frågan ställdes, satt jag vid min dator och gick igenom Kungliga bibliotekets bestånd av Jönköpingslitteratur. 5 544 titlar. Det tog en halv dag. Hittade femton titlar som kan vara av intresse. Jag får ta dem en efter en, snart. Det är för boken jag arbetar med för tillfället. Skrivandet ligger långt fram i tiden. Fast visst grubblar jag över hur det måste skrivas. ”Formen är allt men inte nog”, sa den norske författaren Kjell Askildsen när jag intervjuade honom för många år sedan. Hittar jag inte rätt form, det vill sättet att berätta just den här historien, går det inte.
Under arbetet med Den Magiska Cirkeln, som handlar om Salaligan i 1930-talets Sverige, läste jag i förhören med Sigvard Thurneman – det vill säga han som ledde ligan; spärrades in på livstid – om hur han dagen efter det som skulle bli sista rånmordet kommit hem till föräldrarna i Upplands-Väsby och tagit sin mamma in till Stockholm och där gick de på en shoppingrunda: De handlade mat och några klädesplagg till henne. Sedan satte han henne i en droska och vandrade därefter runt i Stockholm, gick in på ett konditori och beställde som vanligt kaffe och en ostsmörgås, kanske det var flera, fortsatte sin promenad, till synes planlöst, innan han tog tåget hem. Han hade lovat att försörja föräldrarna när de flyttat till Stockholm, vilket han inte klarat av, förrän nu. Dagen därefter kom polisen.
Det är en gripande historia. Jag försökte skriva den, ett kapitel mot slutet av boken, några sidor bara, gav upp till sist.


Läs hela artikeln här
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK