hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
"Jag hoppas att läsaren ska känna en oro" intervju med författaren Kjell Askildsen (1929-2021)
Så värvades svensken av Ryssland om den gamla konsten att hitta en landsförrädare
Riktiga berättelser har inga slut om form och innehåll
Falsk intimitet undanbedes om namnets betydelse
Fem tips om detta med att skriva lätt och otvunget
Stanley minnesord om en glad, nyfiken och förundrad polisman
Han öppnade dörren för samtal om klaner om polischefen Mats Löfving som fick mer än han kunnat önska sig
Resorna med Håkan om Håkan Lindström som slutade som vaktmästare på Sörängens folkhögskola
Med svek som ett tema om John le Carré som dog 12 december 2020
Per Gunnar Vinge minnesord om den förste Säpochefen
Författarna som skrev med livet som insats om en epok då författare betydde något
Han ska lösa ett mord om Krister Petersson som ska lösa Palmemordet
Dagbok: en röst från en riskgrupp om den märkliga tid som är nu
Om författaren stannat en stund om tre aktuella och intressanta böcker
Reportagets ABC om detaljens betydelse, Ehrenmark, verbets plats och annat
Drabbande och lärorikt om den amerikanska knarkvågen om en dödlig epidemi
Tre scener om min förläggare Svante Weyler som plötsligt gick i pension

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

"Jag hoppas att läsaren ska känna en oro"

Jag hoppades få intervjua den skygge norske författaren Kjell Askildsen, hittade hans adress, skrev, inget svar. Jag ringde hans förläggare, frågade om han kunde hjälpa mig med ett telefonnummer, det kunde han, men förklarade att Kjell sällan svarade i telefon. Jag skrev igen. Några dagar senare kom ett svar:
"Takk for brev. Jag kan treffe deg måndag 27.Mars kl.13.00 i Biblioteksbaren på Hotell Bristol. Hvis jag icke högre mer fra deg, finner du meg der.
Vennlig hilsen
Kjell Askildsen"
Kjell Askildsen avled 23 september 2021.

Så här:
"Mamma stod i den lilla trädgården på baksidan, det är länge sedan nu, jag var mycket yngre då. Hon stod och slog in en lång spik i stammen på körsbärsträdet, jag såg henne från fönstret på övervåningen, det var en kvav, molnig dag i augusti, jag såg henne hänga ifrån sig hammaren på den långa spiken, sedan gick hon bort till staketet längst nere i trädgården där hon blev stående och såg ut över den vida, trädlösa slätten, länge, alldeles orörlig.
Nej, Kjell Askildsen tycker inte om att prata om det han har skrivit, liksom han inte tycker om att bli intervjuad över huvud taget, men det är han själv som för den på tal, denna suggestiva inledning till den knappt fyra sidor långa novellen "Spiken i körsbärsträdet". Han för den på tal apropå sitt sätt att arbeta. Han säger att han är en hopplös B-människa som alltid jobbar på kvällen och hittar på tusen ursäkter för att slippa sätta sig ner med pennan i hand. Han säger att han nästan aldrig skriver. Mesta delen av tiden är han sysselsatt med att leta efter något som är värt att skriva om, och det sker lämpligast i ryggläge. Det är där han hämtar sina öppningsbilder, de där bilderna som har den dimensionen att de går att utveckla. Han letar efter stoff som är utvecklingsbart.

Läs hela intervjun här
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK