hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Attentatet i Strömsund om ett mordförsök, en valhänt säkerhetspolis och en utrikesminister på krigsstigen
"Slumpen tog mig i kragen" om den folkkär(v)e Ingvar Hirdwall
Staden, familjen och makten om familjen Ataseven i Södertälje
Polisinsatsen fortsätter tillägg till ovanstående
Sällskapens sällsamma lyster om likheten mellan Anders Behring Breivik och en svensk seriemördare
Röda miljarder om etanoldrömmen som blev en finansiell härdsmälta
Varje sång han sjöng skulle vara som hans egen understreckare om Frank Sinatras röst
Författarnas självvalda klostertillvaro understreckare om jobbet bakom boken
Livet recension av Keith Richards memoarer
Södertälje håller andan om staden inför den stora rättegången
Spionjägaren som kom hem till kylan intervju med Olof Frånstedt om Säpo, bråken med Palme och IB-affären
Gömda om Peter Karlsson och Katarina Larsson som hotats till livet i tolv år
Flykten från Rinkeby om reporterns misslyckade terroristjakt och vad han fann i stället
Carl Schönmeyr minnesord om Svenska Afghanistankommitténs grand old man
Nu när knarket är i stan om cannabis i mellanstor svensk stad
Sveriges okända terroristjägare om terroristhotbedömning
KGB kunde välja understreckare om kommunister som spioner

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Varje sång han sjöng skulle vara som hans egen

En av de mest talande scenerna i James Kaplans Frank. The Voice (Anchor Books) tilldrar sig i Capitols inspelningsstudio den 1 maj 1953. Nelson Riddle, arrangör och dirigent, ska för första gången ta fullt ansvar för Frank Sinatras inspelning, sammanlagt fyra sånger, men de hinner knappt börja förrän Sinatra tystnar och utan ett ord tar med sig Riddle ut ur studion, in i en mindre studio och där inne, bakom den ljudisolerade glasrutan, ser musikerna Sinatra tala till Riddle. Han är inte arg. Han förklarar något. Hans händer rör sig hela tiden upp och ner och åt sidan. Han beskriver musik, sång och arrangemang, menar trombonisten Milt Bernhart som stod utanför och visste att Riddle brett på för mycket: ”Det fanns ingen plats för sångaren.” Nelson Riddle hade skrivit ett bedårande arrangemang, men utan tanke på Frank Sinatra.
Riddle sa ingenting. Han lyssnade. Nästa dag lade han fram fyra nya arrangemang. Tillsammans skulle de snart spela in några album som kom att definiera det vi i dag menar med Frank Sinatra: Songs for young lovers, In the wee small hours, Songs for swingin’ lovers, Only the lonely. Många år senare berättade Nelson Riddle att det var två saker han sökte när han skrev för Frank: ”För det första, hitta sångens höjdpunkt och bygg hela arrangemanget kring den, följ hans takt när han sjunger. För det andra, när han börjar röra sig, se för helvete till att komma undan.” Och vidare: Ge sångaren andrum. Fyll på när han vilar. Följ hjärtats rytm. Musik är sex.



Vill du läsa hela artikeln, tryck här!
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK