hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Vietnam är nära om cannabisodlingar i Skåne
Brott och skuld och klaustrofobi om författaren Patricia Highsmith
Och sen blev det ingenting av det om vad som inte hände när Mats Dragg i Kristianstad försökte stoppa vandaliseringen
Räddning eller fördärv om sprututbyte för narkomaner
Från magi till mord en AB-bilaga om Salaligan
Bevakning behandling förändring om den hårda vägen ut
Theodore Dalrymple om författaren och läkaren som tar sina medmänniskor på allvar
Välvillighetens koloni reaktion på en korkad recension
Mannen musiken legenden om Frank Sinatra, nu akademiskt avhandlad
"Vad hette det, sa du?" om New journalism
Tyst död om Hepatit C
"Söderlunds i Gnosjö, Jens här" om Gnosjö, Herrens favoritplats på jorden
Leif GW lång intervju med Sveriges mest kända professor
Bovar, spioner och offer runt en sopstation om mannen som ställde en kattlåda på sopstationen och vad som hände sedan
Larry McMurtry om ett möte med författaren och bokspejaren i Texas
Ingen intrig mot Alva om Stig Wennerström, Alva Myrdal och Jan Myrdal
"Det var bättre förr" om Sverigedemokraternas framgångar i Landskrona

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Välvillighetens koloni

En ovanligt korkad recension i Dagens Nyheter fick mig att gripa till pennan. Jag var inblandad.

I sin recension av Pontus Herins "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" (2/4) irriteras Kajsa Ekis Ekman över reportrars upptäcktsfärder in i de fattigas förorter, jämför dem med fördomsstinna skildringar av kolonierna. Men reportrar kommer i de flesta fall utifrån, då som nu. Romaner skrivs inifrån, reportage utifrån. Reportern arbetar med andras högst verkliga världar: George Orwell bland gruvarbetarna eller Anna Politovskaja i Tjetjenien, Gay Talese hack i häl på Frank Sinatra eller Pontus Herin i Tensta. Reportern är per definition en utomstående, reportaget på så sätt "odemokratiskt".
Alla önskar sig skildringar "inifrån", men det vi vet om världen är till stor del sådant som förmedlats av reportrar på tillfälligt besök.
Fast inte upptäckte jag "en vanlig förort" i min bok "Världens bästa land". Tvärtom, jag upptäckte en ovanlig förort. Jag upptäckte en koloni. En välvillighetens koloni. Av Tenstas 2 180 offentliganställda bor 333, det vill säga 15 procent, i Tensta. Av 110 chefer kommer tre från Tensta. Hit anländer varje morgon artonhundra tjänstemän för att ta hand om de människor som bor här och på kvällen reser de hem till sitt igen. Min bok är ett försök att berätta om dem som stannar kvar efter kontorstid – Abdi Rashid vars tjänster ingen frågar efter längre, Tuncay Ümüt som kämpar för att hennes barnbarn inte ska skickas till en skola utomlands, Abdul Zafaranian som till sist själv ordnade ett jobb osv. – fast främlingar här som där, människor i ingenmansland.

Dagens Nyheter 10/4 2008



© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK