hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Vietnam är nära om cannabisodlingar i Skåne
Brott och skuld och klaustrofobi om författaren Patricia Highsmith
Och sen blev det ingenting av det om vad som inte hände när Mats Dragg i Kristianstad försökte stoppa vandaliseringen
Räddning eller fördärv om sprututbyte för narkomaner
Från magi till mord en AB-bilaga om Salaligan
Bevakning behandling förändring om den hårda vägen ut
Theodore Dalrymple om författaren och läkaren som tar sina medmänniskor på allvar
Välvillighetens koloni reaktion på en korkad recension
Mannen musiken legenden om Frank Sinatra, nu akademiskt avhandlad
"Vad hette det, sa du?" om New journalism
Tyst död om Hepatit C
"Söderlunds i Gnosjö, Jens här" om Gnosjö, Herrens favoritplats på jorden
Leif GW lång intervju med Sveriges mest kända professor
Bovar, spioner och offer runt en sopstation om mannen som ställde en kattlåda på sopstationen och vad som hände sedan
Larry McMurtry om ett möte med författaren och bokspejaren i Texas
Ingen intrig mot Alva om Stig Wennerström, Alva Myrdal och Jan Myrdal
"Det var bättre förr" om Sverigedemokraternas framgångar i Landskrona

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Leif GW

Jag skjutsade en gång en kriminolog och under den dryga timme som bilfärden varade öste han sin galla över Leif GW Persson, som blivit professor när han själv borde ha blivit det. Min son, som går på KTH, missar aldrig tv-programmet ”Efterlyst”, och det är för Perssons skull – för att han vet så mycket, för att han är så rolig. Den kvinna jag lever med tycker han verkar vara en klok och förnuftig karl, men har svårt att förlåta honom för jaktpornografin i ”Grabbarna på Fagerhult”. Min pappa, som inte läser vad som helst, läser gärna Leif GW Perssons kriminalromaner: ”Han skriver så bra.”
Leif GW Persson, 61, är professor vid polishögskolan i Stockholm, författare till sex kriminalromaner som gått ut i väldiga upplagor och orsaken till att 700 000 svenskar varje torsdagskväll slår på teven för att se ”Efterlyst”. En onsdagseftermiddag i januari 2007 tar han, efter många mejl och flera telefonsamtal, till sist emot på sitt stora tjänsterum på polishögskolan i Sörentorp, med egen parkeringsplats två meter från ytterdörren och sju hagelpatroner mitt på skrivbordet. Han är klädd i väl använda blå jeans och en svart t-shirt under den blå lammullströjan. Alla vet hur han låter.


Vill du läsa hela intervjun, tryck här!
© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK