hemböcker  artiklarrekommenderatbiografikontakt
Vietnam är nära om cannabisodlingar i Skåne
Brott och skuld och klaustrofobi om författaren Patricia Highsmith
Och sen blev det ingenting av det om vad som inte hände när Mats Dragg i Kristianstad försökte stoppa vandaliseringen
Räddning eller fördärv om sprututbyte för narkomaner
Från magi till mord en AB-bilaga om Salaligan
Bevakning behandling förändring om den hårda vägen ut
Theodore Dalrymple om författaren och läkaren som tar sina medmänniskor på allvar
Välvillighetens koloni reaktion på en korkad recension
Mannen musiken legenden om Frank Sinatra, nu akademiskt avhandlad
"Vad hette det, sa du?" om New journalism
Tyst död om Hepatit C
"Söderlunds i Gnosjö, Jens här" om Gnosjö, Herrens favoritplats på jorden
Leif GW lång intervju med Sveriges mest kända professor
Bovar, spioner och offer runt en sopstation om mannen som ställde en kattlåda på sopstationen och vad som hände sedan
Larry McMurtry om ett möte med författaren och bokspejaren i Texas
Ingen intrig mot Alva om Stig Wennerström, Alva Myrdal och Jan Myrdal
"Det var bättre förr" om Sverigedemokraternas framgångar i Landskrona

Fler:   1   2   3   4   5   6   7 

Ingen intrig mot Alva

Jag vill absolut inte ta ifrån Jan Myrdal rätten till sin barndom, men så vitt jag kan bedöma utsattes inte Alva Myrdal för ”en otäck intrig” när man underlät att informera henne om misstankarna mot hennes medarbetare Stig Wennerström. (DN 16/11-06.) Alla i hans närhet informerades inte. Att säkerhetspolisen över huvud taget kontaktade så många berodde på att Wennerström saknade vad som är de flesta spioners akilleshäl: han träffade ryssar i tjänsten och behövde följaktligen inte smyga runt på Djurgården. Bevisningen måste samlas in genom att man höll ögonen på honom på jobbet. Men ju fler som visste desto större var risken att utredningen gled polisen ur händerna och att misstankarna nådde Wennerströms öron. (Många kunde ju för sitt liv inte tro att en överste och diplomat, med villa i Djursholm, sålt sig till ryssen.)
Dessutom var det, resonerade säpo, många gånger svårt för en chef att handskas naturligt med en situation så komplicerad som den att ha en misstänkt underlydande, en kollega, som man kanske träffade varje dag, arbetade tillsammans med, kanske umgicks med. Bättre då att informera någon som befann sig en bit längre bort från den misstänkte.
Regeringen Erlander hade för övrigt ingenting att göra med vilka som informerades om misstankarna. Statsministern visste ju inte ens själv att de fanns.

Dagens Nyheter 25/11 2006

© KREATIWEBB FORM NINNI OLJEMARK