Behövs en ny sökning?

Intervju med författaren som alltid har något att säga Dag Solstad måste vara fascinerad för att kunna skriva till punkt, förbi alla de skär där han trott det vara omöjligt att fortsätta. Läsaren måste fascineras av hans berättelse, hur omöjligt den än kan tyckas vara. Hans egen fascination måste smitta av sig, ge romanen den röst, ton, stämma – kalla det vad ni vill – som gör den till en roman och inte en litteraturvetenskaplig konstruktion. Därför gladdes han så över en ...

Om familjen Ataseven i Södertälje Rättegången mot det så kallade Södertäljenätverket som pågått 2011-13 kastade ljus över en framgångsrik företagarfamilj i staden, med säte till och med i riksdagen. Det brukar sägas att syrianerna är den mest väletablerade invandrargruppen i Sverige, detta i kraft av sina många företagare men också: skådespelare, fotbollsspelare, advokater, riksdagsmän, journalister, akademiker. Metin Ataseven, 40, är definitivt en av dem. Sedan 2010 sitter han på plats 248 i Sveriges Riksdag, för Moderaterna, och före det var han under fyra år ...

Om varför tiotusen människor demonstrerade – och vad som sedan hände Jag läste en notis i morgontidningen om att minst tiotusen människor demonstrerat i Kramfors för att rädda sitt sjukhus. Det kan inte vara sant, tänkte jag. Måste vara tryckfel. I Kramfors bor inte tiotusen människor. Jag kollade, reste snart norrut för att ta reda på vad som hänt, händer. Det var bilkö från Kyrkdal, från Bollstabruk, så att de sista som kom fram mötte täten av tåget som redan satts i rörelse för att ...

Om varför Palmeutredningen havererade Man behöver inte ha läst allt som skrivits om de två första stormiga åren efter Palmemordet för att komma fram till slutsatsen att en av parterna kom undan med blotta förskräckelsen (och då tänker jag inte på gärningsmannen). Man behöver inte heller ha läst allt för att misstänka att flera av aktörerna kan betraktas som en del av ett större helt, en struktur som vuxit fram före mordet och med den mördade statsministern som centralgestalt (och då talar jag inte om en ...

Om författarens förhållande till sanningen Man kan som författare förhålla sig till sanningen på flera sätt. Man kan skriva för att undersöka sanningen. Man kan skriva för att kungöra sanningen. Man kan skriva för att komma runt sanningen. Och man kan ljuga, det vill säga hitta på. Romanförfattaren hittar på. Diplomaten brukar skriva sig runt sanningen. Vi lämnar dem. Återstår undersökningen och kungörelsen. Den som kungör sanningen har redan vid start förstått vad det handlar om. Undersökningen är så att säga avklarad. Frågorna har ställts, svaren ...

Om form och innehåll Jag fick en fråga för några dagar sedan: ”Skriver du på något?” Nej, jag skriver inte på något. Just då, när frågan ställdes, satt jag vid min dator och gick igenom Kungliga bibliotekets bestånd av Jönköpingslitteratur. 5 544 titlar. Det tog en halv dag. Hittade femton titlar som kan vara av intresse. Jag får ta dem en efter en, snart. Det är för boken jag arbetar med för tillfället. Skrivandet ligger långt fram i tiden. Fast visst grubblar ...

Om den gamla konsten att hitta en landsförrädare En vän, säger han, en vän som heter Jevgenij Umerenko. Det var honom han träffade kvällen innan. De har känt varandra i några år. Hur de träffades? Det är en lång historia, säger han. Den bottnar i hans dåliga ekonomi. Han arbetade som konsult på Volvo Cars i Göteborg. Han har en stor familj: sex barn att sörja för, en stor och dyr lägenhet i centrala Göteborg. Så sparkade Volvo fyrahundrafemtio personer, däribland honom. ...