rekommenderat
Böcker har följt mig genom livet som goda kamrater, skivor köper jag sedan tioårsåldern, film försöker jag jämt få tid att se. Jag delar gärna med mig av mina upptäckter. Min smak är enkel men krävande. Tryck på önskad rubrik på sidan och du får veta vad jag tycker om. Bläddra fram och tillbaka. Kommer att fyllas på allt eftersom jag gör nya fynd.
Ensam
Inte någon kunde föreställa sig att Joyce Vincent skulle dö ensam. Det var värre än så. Ingen saknade henne. Ingen letade efter henne. Ingen anmälde henne saknad. Hon var någon som alla tyckte om, sällskapets medelpunkt med sitt utseende, sin vänlighet, sin röst som tydde på utbildning, klass. Lite hemlighetsfull. Strax före julafton 2003 stängde …
Rick Beato
Vid grannbordet på Fasching häromkvällen bollades namnet Rick Beato runt som en kär gammal insiktsfull vän. Rick Beato är musiker, har undervisat i musik och skrivit sånger som blivit hits. Nu har han en Youtube-kanal. Där kan han plocka isär John Lennons ”Across the universe”, fundera kring dagens innehållslösa poptexter eller lista världens tjugo bästa …
Sannolikt om makten
Man kan inte låta bli att undra varför Makten blivit en så himla bra TV-serie. Lekfullheten naturligtvis: att våga bryta förtrollningen. Plötsligt befinner sig aktörerna i detta sjuttiotalsdrama mitt i dagens Oslo; en scen måste tas om; en flodhäst har siktats. Avsnittet på Utøya och Jens Stoltenberg hemma i köket hos mamma och pappa slungar …
Mening och minnen
Jag är väldigt förtjust i Tore Bergers sånger. Redan på Blå Tågets tid utmärkte han sig med kluriga saker som ”Winges vals” och ”I Hagalund”. Man kunde inte vara säker på var man hade honom. Han har beskrivit sig själv som trevande och det är väl så han förfar när han skriver sånger, osäker på …
Allt spännande finns hos arbetarklassen
Jag tror det var Red Top, kåsören, som skrev att han önskar han vore arbetare. De dör ju aldrig. Aldrig en dödsruna. James Kelman skriver om arbetarklassen. Varje gång jag återvänder till honom inser jag inte bara hur oerhört bra han är, också unik. Han skriver om män som arbetar – på fabrik och byggen, …
Än en gång Dardennes
Efter varje säsong listar och poängsätter vi här hemma filmerna vi sett: det bli en lista och listor är alltid kul. Våren 2023 var vi inte överens om någonting, utom ettan, som fick högsta betyg av oss båda: Tori och Lokita av de oefterhärmliga belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne. Ofta, när vi kommit ut …
Sonder, bokstäver, händer och andra detaljer
Ann Wroe har skrivit dödsrunor för The Economist i tjugo år. De liknar inga andra. Kronologi, börd och även framgångar säger förvånansvärt lite om en man eller kvinna, menar hon. En brevöppnare i mässing, en lappad cardigan eller ett favoritord kan säga så mycket mer. Ingenting säger mer om sexdagarskriget än skorna egyptierna lämnat efter …
Dissekeringen av en myt
En eftermiddag sommaren 1956 skjutsade Nelson Mandela en god vän i sin pastellgröna Oldsmobile, en bil som alla i dessa kvarter i Johannesburg kände till. Mannen vid ratten visste de också vem det var: en av Sydafrikas få svarta advokater, en mästare i rättssalen, en frihetskämpe. Vid en busshållplats fick han syn på en ung …
Vad vi inte förstod
Efter att ha tagit sig igenom sidor fyllda av våld, sex och fylla, för att använda mig av eufemismer, också ett bombattentat och en lektion i konsten att skapa en angivare – ”Och därefter ett fotografi på bordet, rakt framför ögonen på mig, och där är min morfar, ung, i trettioårsåldern, i uniform, en tysk …
Ermalms egenart
Det finns böcker man bara måste gilla, som man inte kan sluta bläddra i, stanna upp här och där, försjunka i uttrycken. En sådan bok är Omslag: Ermalm’s Egenart (Gidlunds). Det handlar om Lasse Ermalm och de skivomslag han gjorde mellan 1971 och 2017. Han var den ende i sitt slag, han arbetade för de …
Oktobers vemod
Så kom hösten, oktober, och jag plockar än en gång fram The October suite med Steve Kuhn och Gary McFarland (Impulse!). Antagligen köpte jag den på Wallentins i Östersund, efter att Alice rekommenderat den, spelat ett stycke. Hon arbetade i butiken, var några år äldre och kunde en hel del om jazz, hade mött musikerna …
Cirkus
Vi kom att prata om Christina Kjellssons ”Cirkus” på stamkrogen i går kväll. Jesper Odelberg med Bandet Går hade sjungit den i Hallunda i lördags. En favorit. Det är en sådan där sång som alltid tycks ha funnits, i alla fall sedan sextiotalet och framåt eftersom Janis Joplin och Otis Redding finns där i manegen. …
Danskt så det förslår
Vad är det med danskar och teveserier? Gång efter annan slår de en med häpnad över sin på samma gång säkra som lätta hand över hantverket, sina vattentäta manus, briljanta skådespelare. Ta bara Brottet, skapad av Søren Sveistrup, som mäter sig med det alla bästa inom genren, där man aldrig visste vad som väntade runt …
Konsten att lyssna
Austin Wiggin var övertygad om att hans tre döttrar en dag skulle bilda ett framgångsrikt band. När de var stora nog tog han dem ur skolan, bestämde sättningen och såg till att de övade varje dag, under hans ledning. De fick inte ha vänner, inga pojkvänner. De fick inte lyssna på musik. Han hade döpt …
Vita havet
Sent omsider har jag läst Sara Kristofferssons Hela havet stormar – fallstudie inifrån en myndighet (Volante). Den handlar om förslaget att byta namn på utställningshallen på Konstfack vid namn Vita havet. Namnet påstods vara rasistiskt. Vit skulle associeras till vit mans övergrepp, privilegier: ”den västerländska historiens trauman dröjer sig kvar i dess släta ytor” som …