Varje konstnärs strävan är att hejda rörelse, det vill säga liv, genom konstgjorda medel och låsa fast den där så att hundra år senare, när en främling tittar på den, sätter den sig i rörelse igen eftersom det är liv.

När man reser dit man måste resa och gör det man måste göra och ser det man måste se, då gör man instrumentet man skriver med slött och trubbigt. Men jag vill hellre ha det krokigt och slött och veta att jag måste sätta det mot slipstenen igen och hamra det rakt och sätta en brynsten till det och veta att jag har nånting att skriva om än ha det blankt och skinande och ingenting att säga eller prydligt och väloljat i verktygsskåpet, men oanvänt.

Memento mori. Varför har jag vadat omkring i självömkan och beklagat mig över min lott? Jag har två fungerande armar och två friska ben, ryggvärken har gett med sig, den onda axeln likaså: skriv, din lata jävel!

Konstnärens roll är att ställa frågor, inte att besvara dem.

Jag tycker det bara blir bättre när jag stryker.

Bra böcker handlar alltid om människan och det är inte ämnet som betyder något, utan hur författaren närmar sig det.

Den som aldrig har genomlevt en storm
vet inte vad styrka kostar

Morgonen har något med sig som har ungdom i sinnet, pånyttfödelse, vilket dunstar bort med daggen. Middagstid är dagen halvsliten; och eftermiddagen (vid 6-tiden värst) är utlevad, orakad, smutsig. Om de visste, de som sova om morgnarna, vad de förlorat!

En del av spänningen med en bra historia är möjligheten att man blir lurad eller överraskad.

Om allmänheten visste hur svårt det är att skriva skulle allmänheten gråta.

Keep it simple boys!

Historier som livet skriver är så svåra att berätta. De är så enkla.

I dag är vittnet litteraturens viktigaste hjälte.

Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra.

Allt mitt skrivande är, för mig, ett experiment med sig självt. Det har sin egen logik, sin egen kraft. Så snart jag har fått ner första meningen tar det över. Det har sin egen kraft, sin egen hastighet, det blir en sak i sig.

Å, dessa ljusa nätter, som berättar
För mig vem jag är och vem jag varit!

Men vem ska jag bli?

Det är intressant att leva.

Än en gång på havet! sade Byron. Än en gång ner i bläcket! kan jag säga.

Först försöker jag vaska fram det brukbara ur alla detaljer jag samlat på mig i undersökningar och intervjuer. I detta försöker jag hitta en logisk enhet. Därefter skriver jag en grundversion som jag sedan kan rätta till i, ett slags sökande efter logiken i de stora sammanhangen. I det sökandet ligger skrivandets lycka.

Var tålmodig; jäkta inte fram det du håller på med eller försök avsluta innan du är klar. Bered dig på att sitta med det i dagar, veckor, månader, år om nödvändigt – fortsätt att komma tillbaka till det. Arbeta med någonting annat under tiden. Återvänd hela tiden till ett stycke som ställer till problem för dig. En dag kanske du förstår vad problemet är.

Jag minns inte ens namnen på mina ukrainska favoritband. Jag glömmer namnen på poeter jag brukade beundra. Ibland är det svårt för mig att ens minnas vad staden heter där jag nu bor och vad jag har här att göra. Men namnet på den man som tar oss med på sin buss till en ukrainsk säker plats, och som gav min son hans första stycke bröd på tio dagar, det minns jag. Hans namn var Valera.

I konsten att skriva ingår vanor som härrör från hjärnan, liksom vissa handgrepp ingår i målarkonsten; huvudsaken är att ha goda vanor. En alltför spänd ande, ett alltför hårt krökt finger inverkar menligt på lättheten, behagfullheten, skönheten. Anden bör vänjas till konstfärdighet, själen till duglighet eller fullkomlighet.

Det är bara på den smala spången, som binder samman ett faktum med ett annat, man får dansa, och rörelserna måste vara helt i takt med fakta. Och trots att dansgolvet är så begränsat, får fantasin inte vara ensam där. Den tvingas uppträda tillsammans med en hel balett av olika konstformer, så att det spädaste stoffet, verkligheten, inte skall bli undanträngt av det mest elastiska, lögnen.

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.

Följ fakta, och bara fakta, för de kan ta dig till platser som är märkligare än fiktion.

Förlora inte din förtvivlan!

Om man föreställer sig sina erfarenheter som ett sandkorn, då kan man se världen genom det kornet – genom sina egna historier, sitt eget språk, vare sig det är engelska eller swahili.

Det handlar om att inte följa ett mönster. Följ din egen känsla och tanke. Det handlar om att acceptera ens eget liv och inte försöka leva någon annans liv. Jag menar, mitt fingeravtryck liknar igen annans, håll dig till ditt fingeravtryck.

Putinismen är dömd att gå under, eftersom den är en fiende till friheten, en fiende till demokratin. Det här är något som de flesta i dag har insett till fullo. Han angrep ett fritt och demokratiskt land endast för att det är fritt och demokratiskt. Men han är dömd att gå under eftersom frihetens och demokratins värld är större än hans dystra och mörka lilla värld.