När man nöjer sig med att förstå till hälften, nöjer man sig också med att uttrycka sig i halvkvädna visor och då skriver man ytligt.

Jag vill kunna vara ensam, att tycka det är uppfriskande – inte bara en väntan.

Man bör räkna alla människor som sina fränder och hela världen som sitt fosterland.

Det är mellan raderna du vinner dina bästa läsare.

Varför inte tvärtom?

Väl vågat, hälften vunnet.

Jag ska lägga orden som hallon i din mun,
plockade i stenröset tidigt en morgon
under stenskvättans gulbröst.

Det som publiken klagar på hos dig ska du odla: det är det som är du.

Det man inte spelar är lika viktigt som det man spelar.

Lyssna på ’Mystery train’ med Elvis Presley. En av världens bästa rock’n’roll-låtar, inte ett trumslag. Man anar det bara, för det är kroppen som står för rytmen. Rytm ska antydas. Man måste inte uttala det.

Fördomsfrihet är säkerhet i tingens hantering.

Mänskligt liv kan vara rena kaoset, men konstnärens arbete – den enda han är till för – är att ta dessa nävar av förvirrade och disparata saker, saker som verkar oförenliga, och forma dem, ge dem struktur och mening. Även om det bara är hans uppfattning om vad meningen är. Det är vad han är till för – att ge liv åt sitt synsätt.

Jag skulle vilja säga att jag stryker mer än jag skriver.

Ivrig på morgondagens arbete.

Alla lögnare dör snart, glöms bort.

Jag tillbringade det mesta av min tid med att vänta, prata och vänta. Prata med vanligt folk i vanliga områden om vanliga saker, vänta på att sanningen ska komma upp till ytan.

– Hur många performancekonstnärer krävs för att skruva i en glödlampa?
– Jag vet inte. Jag gick tidigt.

Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.

Litteraturens egenart är dess skärpa.

Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.

Det finns ingenting jämfört med sommaren
en dag som idag
när den seglar förbi som en koster
med försilvrade stag.

Många av de länder som bistår oss betraktar oss egentligen inte som allierade. De vill inte delta i kriget – bara hjälpa Ukraina att försvara sig. Det är inte samma sak som att utkämpa ett gemensamt krig.

Att inte fler blir galna.

Men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
gingo de sedan till sängs, där av sömnens gåva de njöto.

Jag undervisar inte, jag berättar.

Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.

Det är möjligt, och i viss mån min förhoppning, att någonting också händer på ett annat plan eller kanske på flera plan. Men det är naturligtvis läsarens sak att avgöra.

Nu är jag tyvärr lika nykter som i förmiddags.

Jag har alltid försökt lära känna människohjärtat, men man kan ju inte tränga in i det; man kan endast känna en människas hjärta genom hennes handlingar.