Använd en enkel stil och gå rakt på sak.

Man kan inte skriva en mening utan känslan av att den aldrig tidigare har skrivits på det här sättet, och kanske även att andemeningen aldrig har känts så här. Varje mening är en uppfinning.

Inspirationen – vad det nu är för någonting – uppstår ur ett ständigt ’jag vet inte’.

Man kan ju inte sitta och yla när det blir 1-1 mellan Djurgården och AIK.

För mig handlar skrivande om att finna rätt rytm.

Lita inte på berättaren, lita på berättelsen.

Just där – i den varma mänskliga rösten, i det levande ekot av det förflutna – döljer sig den ursprungliga glädjen och blottas livets ofrånkomliga tragik.

Man ska inte glädja sig i onödan.

– What are your songs about, Mr Dylan?
– They are about three minutes.

Om det finns något jag är bra på så är det att få in en fot i dörren. Det beror på att jag är genuint intresserad av människor och behandlar dem med respekt. Jag utnyttjar dem inte. Det finns inte en enda människa som jag skrivit om, positivt eller negativt, som jag inte kan träffa igen.

Jag är aldrig medveten om tempus när jag skriver; det blir som det blir.

Öppet tal öppnar upp en annan människas tal och lockar fram det, precis som vin och kärlek.

Röst är vad som uppstår när man slutar att visa upp sig.

Djupa känslor betyder inte god poesi. Ett hum om språket skulle vara lite till hjälp.

När jag inte skriver är jag död.

Det finns författare som i första utkastet skriver för kort. Jag har träffat en. Men på denne ende går det hundra som skriver för mycket.

Gå dit där det är tyst och säg något.

En känsla av trygghet, av förnöjdhet, av sommarvärme genomströmmar mitt minne. Denna robusta verklighet gör nuet till en skugga. Spegeln fylls till brädden av ljus; en humla surrar in i rummet och dunsar mot taket. Allting är så som det skall vara, ingenting skall någonsin ändras, ingen skall någonsin dö.

Den stora konsten är att säga ovanliga saker med enkla ord.

Research är formaliserad nyfikenhet.

Jag har mitt sätt att sjunga och spela på, kan man säga. Jag har inte valt något av det, det har bara blivit så. Det är så jag skriver.

Livet är att öppna porten för hästarna i hagen,
i skymningen stå och se deras mörka, varma kroppar,
med bladen andas doften ifrån dem
och nästa morgon när solen, gräset gjort dem friska
hämta dem igen!

Men vad ska man ha en författare till? Allt handlar om att sätta sig in i andras liv, andra huvuden – författare har alltid gjort det. Om man klantar till det kommer någon att tala om det för dig, värre är det inte. Jag tror att män kan skriva om kvinnor och kvinnor kan skriva om män. Allt handlar om att känna till fakta.

Hon försökte förklara att Ukraina inte är a failed state, inte a nonexistent nation som dess våldtäktsmän har hävdat i århundraden: det lever, det vill leva, precis som hon själv, efter egen fri vilja, det har sina egna önskningar och behov, inklusive existentiella, och sin egen historia, sitt eget språk och sin egen kultur, även om ingen annan känner till dem …

Om man föreställer sig sina erfarenheter som ett sandkorn, då kan man se världen genom det kornet – genom sina egna historier, sitt eget språk, vare sig det är engelska eller swahili.

Ju sämre en skribent är, desto fler argument.

Detta att skriva handlar hela tiden om att välja. Vartenda ord är ett val, några är enkla, några är mer eller mindre osynliga, och några val måste du faktiskt göra innan du börjar skriva. Vilken synvinkel ska jag använda? Var ska denna roman utspela sig och i vilken tid? Vem ska prata, vem är berättaren?

Kriget klär av Moskvaeliten dess välskräddade och världsvana fernissa och visar systemet som det är: fult, eländigt, grymt, skoningslöst och erbarmligt.

Skrivande är varken en lycklig eller olycklig sysselsättning – det är något mitt emellan. Det är nästan som ett andra liv. Jag har lätt för att skriva, men jag är alltid rädd för att det ska vara dåligt. Man måste ha ett jämnt humör; både lycka och olycka är dåligt för skrivandet. När man är lycklig tenderar man att bli sorglös, lättsinnig, och om man är olycklig rubbas synfältet.