Var uppmärksam på språkets klang.

Även i litteraturen är det bara de rika som har råd att spara.

Jag sitter på en kyrkogård och putsar på min själ
jag har frusit hela vintern, men jag lever
du säjer att du gillar mej och bara vill mej väl
och bjuder mej på holländsk genever

Det bästa sättet för mig att skriva är inte att säga: Här är en stor idé som jag ska försöka formulera de nästa tjugofyra timmarna, utan i stället: Jag ska skriva tre sidor och sluta när jag vet vad jag ska skriva nästa dag.

Nej, det är inte piano, det är drömmar.

Hela glädjen med skrivandet är möjligheten att gå igenom det skrivna och få till det, på ett eller annat sätt.

Man kan berätta en historia som täcker tre timmar av ett mänskligt liv eller tre århundraden – det är samma sak. Varje författare som skapar något autentiskt på ett naturligt sätt, instinktivt, skapar också den teknik som passar honom bäst. Alla former eller genrer är alltså naturliga.

Mitt språk är den gatuhora som jag måste förvandla till en oskuld.

Om du är ute efter att beskriva sanningen, överlåt elegansen till skräddaren.

Jag glömmer bort namnen på de poeter som jag en gång i tiden beundrade. Ibland har jag till och med svårt att komma ihåg vad staden där jag nu bor heter, och vad jag ska gör här. Men jag minns namnet på den farbror som lät oss följa med hans buss och körde oss till det ukrainska Ukraina. Som gav den första brödbiten till min son på tio dagar. Han hette Valera.

Det fordras av en författare nästan samma mod som av en soldat; den ene bör lika lite tänka på tidningsmän som den andre på fältsjukhuset.

Smak är kreativitetens fiende.

Klichéer är som invasiva arter, tar snabbt överhanden om de inte obarmhärtigt utrotas.

Mindre är mera.

Otaliga andra ord, som heder, rättvisa, moral, internationalism, demokrati, vetenskap och religion hade helt enkelt upphört att finnas till.

En vacker dag kommer vi att samlas allihop igen. Alla som överlevt. Våra tårar kan dränka Mariupols gator, tvätta dem rena från aska och blod, och vårt gemensamma hopp om seger kommer att ge oss en chans att komma tillbaka när kriget är slut.

Allt som inte är skrivande är enkelt.

Jag älskar prosan, livets verklighet,
Ur informationen ur livets väsen.

Ändå något, sa fan, fick se Åmål.

Tänk mycket, säg föga, skriv än mindre.

Ordens arrangemang betyder något och det arrangemang man vill ha återfinns i den bild man har i huvudet. Den bilden avgör om det här ska bli en mening med eller utan bisatser, en mening som slutar abrupt eller en mening som dör långsamt, lång eller kort, aktiv eller passiv. Bilden talar om för dig hur du ska arrangera orden och ordens arrangemang talar om för dig, eller mig, vad som händer i bilden.

Vad jag vill säga är inte alls att man måste hitta ord som förbluffar läsaren. Jag kräver alls inte någon särskild tillgjordhet, så att alla stönar och säger: ’Han har visst skrivit det ingen annan kommit på.’ Men man måste ändra de utslitna bilderna eller tillföra dem sina egna ord.

Så jag hoppas slippa rasa särskilt mycket – förutom över att Kadare aldrig fick Nobelpriset: för det är ett fall där rättvisan inte har skipats som den borde, av tydligt identifierbara personer.

Jag var tillräckligt mycket författare för att förstå att jag inte skulle bli författare genom att skriva om min intressanta barndom.

I en bra pjäs har alla rätt.

Varje dag läser jag igenom det jag skrivit dagen innan och jag har lärt mig av bitter erfarenhet att det verkligen är ett misstag att bli för säker på det jag har skrivit. Jag skriver och skriver om så mycket.

Den journalist som inte hittar något intressant på Luntmakargatan, hittar inte något intressant på Broadway heller.

Det som gör en story bra eller dålig, eller banal eller intressant, har ingenting att göra med historien som sådan, utan med hur bra eller dåligt den är skriven.

– Hur vet du allt det där?
– Jag är en bibliotekarie för helvete.