Under arbete
Det här är den loggbok jag förde under arbetet med boken som fått namnet Fascisten. Jag började i september 2019 med att läsa hans Säpoakt på Riksarkivet, sedan tog jag itu med hans arkiv, de 55 första volymerna på mikrofilm. Brev på fem språk. Mycket var svårtytt. Jag antecknade namn, tog kontakter, fick sällan napp. I april 2026 var jag klar.
Läs den här
Fascisten
Så var den klar till sist, min bok om Per Engdahl. Jag är glad över att ha orkat mig genom alla dessa pass på Riksarkivet och Kungliga biblioteket, alla dessa timmars nötande vid skrivbordet. One word after the other. Tacksam över all hjälp från läsare, förläggare, redaktör och korrekturläsare. Själv bär jag givetvis hela ansvaret. Utgivning 8 augusti.
Läs om den här
Intervju: Fascisten
Veckomagasinet Fokus har valt Fascisten som månadens bok i sin Fackboksklubb. Erik Jersenius passar på att intervjua mig och jag svarar så gott jag kan. Vem var han den blinde officerssonen från Jönköping? Hur tänkte han och vad gjorde han? Vilka var de som följde honom? Kan man se några spår av Per Engdahl i våra dagars Sverige?
Lyssna på intervjun
Citatet
Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.
Djupa känslor innebär inte god poesi. Ett hum om språket skulle vara lite till hjälp.
Många av de länder som bistår oss betraktar oss egentligen inte som allierade. De vill inte delta i kriget – bara hjälpa Ukraina att försvara sig. Det är inte samma sak som att utkämpa ett gemensamt krig.
Konsten syftar inte till att styra eller stifta egna lagar utan konstens strävan är i stället först och främst att förstå.
Jag har alltid försökt lära känna människohjärtat, men man kan ju inte tränga in i det; man kan endast känna en människas hjärta genom hennes handlingar.
Varför inte tvärtom?
Varenda journalist som inte är för dum eller för uppfylld av sin egen betydelse för att lägga märke till vad som sker vet att det han gör är moraliskt oförsvarbart.
Litteraturens egenart är dess skärpa.
Mindre är mera.
Jag vill kunna vara ensam, att tycka det är uppfriskande – inte bara en väntan.
Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.
Att inte fler blir galna.
– Hur många performancekonstnärer krävs för att skruva i en glödlampa?
– Jag vet inte. Jag gick tidigt.
Jag tillbringade det mesta av min tid med att vänta, prata och vänta. Prata med vanligt folk i vanliga områden om vanliga saker, vänta på att sanningen ska komma upp till ytan.
Hon hade sett en sida av livet och trodde det var allt.
Jag skulle vilja säga att jag stryker mer än jag skriver.
Det som publiken klagar på hos dig ska du odla: det är det som är du.
Artificiell intelligens kan inte tänka, eftersom den saknar förmåga till passion, till passionerad berättelse.
Romantisera inte din ’kallelse’. Endera kan man skriva bra meningar eller så kan man det inte.
Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.
Om sommarkvällen kan man höra deras röster tränga in
genom det vita lasarettsfönstret
ännu sedan bara någon timma
återstår av ens eget liv.
Man bör räkna alla människor som sina fränder och hela världen som sitt fosterland.
Väl vågat, hälften vunnet.
Men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
gingo de sedan till sängs, där av sömnens gåva de njöto.
Lyssna på ’Mystery train’ med Elvis Presley. En av världens bästa rock’n’roll-låtar, inte ett trumslag. Man anar det bara, för det är kroppen som står för rytmen. Rytm ska antydas. Man måste inte uttala det.
Det är mellan raderna du vinner dina bästa läsare.
Det är möjligt, och i viss mån min förhoppning, att någonting också händer på ett annat plan eller kanske på flera plan. Men det är naturligtvis läsarens sak att avgöra.
Jag vet inte hur jag skall göra, kluven är min håg
Jag ska lägga orden som hallon i din mun,
plockade i stenröset tidigt en morgon
under stenskvättans gulbröst.
Jag har alltid fascinerats av hur det som kan verka enkelt ofta är det svåraste.







