Sedan den 24 februari talar vi krigets språk. Allt har blivit svartvitt. Konsten blir en del av landets försvar. Det finns ett behov av att sjunga samma sånger, göra sig hörda med en röst. En symbol för detta är soldatsången om röda skogsolvon från första världskriget som hörs över hela världen i dag. Detta är inte en tid för det individuella perspektivet, utan en tid för gemenskap och kamp.

Jag är avundsjuk på människor som har rutiner – de där som går upp tidigt och skriver i tre timmar, sen sticker ut och joggar. Jag vet att jag inte kan göra det. Ibland fipplar jag bara runt här hemma. Men så fort jag fångar en rytm arbetar jag oavbrutet, från morgon till kväll.

Vi förmår inte allt.

Jag bara skriver. Finns det något att säga om det? Jag skriver en första version, rättar den och skriver rent. Sedan är det klart. Fungerar det inte åker det i papperskorgen. Antingen får jag en bra start eller så får jag det inte.

Det är alltid frestande att visa sig på styva linan, att visa hur mycket man kan.

Men, skit i intrigen. Det är för brådmogna skolpojkar. Vad som betyder något är den fantasirika sanningen.

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.

Nio böcker av tio som råkar i mina händer finner jag belastade med överflödiga skildringar, ordrika dialoger, onödiga bifigurer, och därför inte nog spännande, inte nog dynamiska.

Jag visste hur ord fungerade på samma sätt som vissa pojkar visste hur motorer fungerar.

Första regeln för en god stil är att man har något att säga.

Skriv och gör dig inte till.

Jag skriver inte en dikt. Jag letar efter en dikt.

Allt man behöver i livet är sanning och skönhet och båda kan man hitta på närmaste bibliotek.

Berätta din historia. Om folk tycker att du skulle skriva snällt om dem borde de ha uppfört sig bättre.

Den som försöker plantera ondska i vårt land kommer på eget land att få skörda dess frukt. Det här är inte någon förutsägelse, inte skadeglädje eller blind vedergällning. Det är rättvisa.

Jag talar hellre om andra människor. Skvaller, eller som vi sladdertackor brukar säga, karaktärsanalys.

En så enkel sak som att klä sig är nästan omöjlig för mig att beskriva utan många misslyckade försök. Man måste vara snabb och specifik i att överföra den sortens handlingar eller fakta och dessutom så nätt och diskret som möjligt så att det inte tränger sig på.

Ja, han var verkligen bra, men jag hörde sångaren – inte sången.

Konsten att skriva är konsten att anpassa stussen till stolen.

Vad man är ämnad för är att få människor verkligen intresserade av den värld de lever i.

För att ett uttryck ska äga skönhet måste det kunna utsäga något utöver det nödvändiga och samtidigt klart utsäga vad det måste säga; det måste på en och samma gång vara flödande och sparsmakat; det måste förena det strama och det omfattande; det lilla och det myckna; ljudet måste vara kort och innebörden oändlig. Allt som skimrar har denna karaktär. En lampa belyser både det föremål man riktar den mot och ett tjog andra som man inte avser belysa.”

För de andra hittar jag en form. För min egen dysterhet hittar jag ingen form.

Kom och stå med mig vid hagens grindar,
När de vilda gässen flyga över byn!

Jag tycker inte om ord som liksom gör sig till, som låtsas. Det finns ett citat jag har med mig från min tidigaste ungdom: ’A poem should not mean, but be.’

Jag är inte liberal, inte konservativ, inte reformist, inte munk, inte indifferentist. Jag skulle vilja vara en fri konstnär och ingenting annat […] Jag anser att firmanamn och skyltar är vidskepelser. Det allra heligaste för mig är människokroppen, hälsa, förnuft, begåvning, inspiration, kärlek och absolut frihet, frihet från våld och lögn vilka former de än kan inta.

Och när du inte längre har nån chans att vända
och har tappat sista tråden
till ditt trygga gamla liv
Det är då, först då som saker börjar hända
det är då som du kan börja skönja nya perspektiv

– Får inte en dag som den här dig att vara glad över att leva?
– Så långt skulle jag inte sträcka mig.

Ord som är hemska för en skribent är kanske inte hemska för en annan, men om man är en skribent för vilken inga ord är hemska, ska man kanske hitta en annan sysselsättning.

Först i begränsningen visar sig mästaren.