Jag är också född och
vuxen till det enda:
att vara Anna i världen.

Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.

Hon hade sett en sida av livet och trodde det var allt.

Utan behärskning fungerar ingen konst. Då kan lika gärna mentalsjukhusen börja sälja inträdesbiljetter.

Jag har alltid fascinerats av hur det som kan verka enkelt ofta är det svåraste.

Romantisera inte din ’kallelse’. Endera kan man skriva bra meningar eller så kan man det inte.

Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.

Jag är avundsjuk på människor som har rutiner – de där som går upp tidigt och skriver i tre timmar, sen sticker ut och joggar. Jag vet att jag inte kan göra det. Ibland fipplar jag bara runt här hemma. Men så fort jag fångar en rytm arbetar jag oavbrutet, från morgon till kväll.

Sommar emot slutet.
Vart tog ni vägen, alla?

Artificiell intelligens kan inte tänka, eftersom den saknar förmåga till passion, till passionerad berättelse.

Jag tror att vad jag skulle vilja att mina grejer åstadkommer är att göra människor mindre ensamma.

Jag skulle vilja säga att jag stryker mer än jag skriver.

Konsten syftar inte till att styra eller stifta egna lagar utan konstens strävan är i stället först och främst att förstå.

Djupa känslor innebär inte god poesi. Ett hum om språket skulle vara lite till hjälp.

Litteraturens egenart är dess skärpa.

Varenda journalist som inte är för dum eller för uppfylld av sin egen betydelse för att lägga märke till vad som sker vet att det han gör är moraliskt oförsvarbart.

I’ve gotta be me.

Hela dagen hade vädret varit vackert och kvällen var stilla och varm. Vattnet låg blankt och ytan bröts överallt av vakringar. Vi riggade upp spöna och fick snart kontakt med fina små rödingar. Vi satt länge på kvällen i det behagliga nattljuset och pratade, stekte fisk och såg ut över det karga landskap som vi nu skulle lämna.

Språket avslöjar allt.

Jag skrev alltid. Alltid hade jag lappar med mig i fickan, där jag antecknade uppslag och tankar. Jag skrev under resorna, på tågen, på hotellrummen, vid köksborden hos lantarbetarna där vi satt, inne hos arbetsgivarna under förhandlingarna om tvister, medan ombudsmannen pratade. Jag skrev med stöd mot telefonstolpar, mot brevlådor, mot cykelsadeln.

Jag det finner förhatligt att ännu en gång förtälja en sak, som är skildrad tillfyllest.

Jag har något slags särskild kärlek till omarbetningar. Det finns människor som skriver en sak och sedan inte kan se den mer. För mig är det annorlunda: jag har svårt att skriva, men tycker om att omarbeta.

Mindre är mera.

Det är mellan raderna du vinner dina bästa läsare.

Döm en man efter hans frågor istället för hans svar.

Att vi alls existerar, trots att ’ondskans imperium’ i halvannat sekel försökt att göra dem och oss till ’ett folk’ (eller ’ett sovjetiskt folk’ i den mjukare sovjetversionen), är ingen gåva från ödet och beror inte på en ynnest från någon överhet. Det är ett resultat av att vi besegrat våra mördare.

Jag tycker om att läsa spännande saker, jag tycker om att dras med, och bryr mig inte så mycket om huruvida det är nyskapande eller har ett extremt bra språk, så länge jag dras med. Det är så jag vill skriva själv också, det är det jag över mig på, och då är ju dramaturgi a och o. Men jag är inte så väldigt bra på det.

Jag vet inte hur jag skall göra, kluven är min håg

Väl vågat, hälften vunnet.