I sakprosa vet vi nästan aldrig sanningen om vad som hände.

Var nyfiken – var nyfiken på så mycket som möjligt. Tänk på hur nyfiken du är, eller inte är, i allmänhet, som person. Om du inte är väldigt nyfiken, tänk på varför du inte är det. Och försök odla nyfikenhet. Om du är nyfiken, kommer du att lära dig saker, och ju mer nyfiken du är desto mer kommer du att lära dig. Och nyfikenhet kan leda dig djupare och djupare in mot alla flera ämnen.

Det viktigaste för poeter är att skriva så lite som möjligt.

En berättelse med ett problem är som en person med ett problem: intressant.

Vi förmår inte allt.

Varför älskar du så starkt någon som du kanske aldrig kommer att träffa?
För att det är krig för helvete. Med insatser så höga de kan bli.

Långsamheten är poängen – att undersöka varje mening, ta bort sådant som inte är nödvändigt, lägga till detaljer som tidigare inte föll mig in. Att ha en bra historia redan från början är inte något som imponerar på mig. Jag föredrar att hitta på allt vartefter det kommer.

I den tysta februarinatten
gråter himlen stilla

Inom konsten är allt tillåtet.
Men allt är icke användbart.

Jag vill att en berättelse ska vara fullständigt klar och jag vill inte att den ska vara tråkig. C’est tout.”

När allt kommer till allt är det
så lite som ska till, och det lilla
har hjärtat alltid vetat

Och det enda intressanta är människan.

Keep it simple boys!

Vad jag vill säga är inte alls att man måste hitta ord som förbluffar läsaren. Jag kräver alls inte någon särskild tillgjordhet, så att alla stönar och säger: ’Han har visst skrivit det ingen annan kommit på.’ Men man måste ändra de utslitna bilderna eller tillföra dem sina egna ord.

Hemligheten bakom att tråka ut människor är att berätta allt för dem.

Inte en enda mening duger. Nu kan jag inte rita eller måla heller. Allt jag gör blir ingenting. Kan man förlora sin talang?

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att skiljetecknen, för att de skall fungera kommunikativt, förutsätter en ömsesidighet. Interpunktion är ett rationellt och – rätt använt – effektivt sätt att organisera tankar på. Och detta gäller såväl skribent som läsare.

Jag sitter inte och snyftar över mina egna texter eller blir gripen av dem. Jag hinner inte med sådant. Jag har fullt upp med meningsbyggnaden.

En gång frågade Maksim Gorkij Leo Tolstoj om han höll med om den uppfattning som han tilldelat en av sina karaktärer.
– Vill du väldigt gärna veta? frågade Tolstoj.
– Väldigt gärna, sa Gorkij.
– Då ska jag inte berätta för dig, sa Tolstoj.

Man måste lära sig att läsa sitt eget arbete, och då menar jag inte för att ha trevligt för man skrev ju det själv. Jag menar, att dra sig undan, läsa det som om det är första gången man någonsin sett det. Vara kritisk på det sättet. Att inte bli förtjust i dessa förtrollande meningar och det där …

Vill jag befria mig från obehagliga tankar behöver jag bara ta till böckerna, med lätthet lockar de mig till sig och befriar mig. Inte heller blir böckerna upprörda när de märker att jag söker upp dem bara därför att jag saknar de andra glädjeämnena, som är verkligare, mer levande och mer naturliga; böckerna tar alltid emot mig med samma min.

Min historia, någon annans historia, en plats, en tanke, en dröm, mänsklig anatomi, hur tänkandet påverkar världen och vice versa, en del av det där eller allt och mer, ännu opåtänkt, måste kombineras i rätt kvantiteter för att det ska bli en bok, essäer, skönlitteratur, sakprosa, historiska skildringar, komedier eller något annat. Jag var tillräckligt mycket författare för att förstå att jag inte skulle bli författare genom att skriva om min intressanta barndom.

Ofta kan man bota utsugna jordar med djupplöjning. Det är nyttigt att någon gång föra upp det undre till ytan. Lika gagneligt är det att nu och då ta fram i ljuset de sanningar som kan utvinnas ur samhällets djup.

När sakerna har fångat själen tränger orden på.

Sedan den 24 februari talar vi krigets språk. Allt har blivit svartvitt. Konsten blir en del av landets försvar. Det finns ett behov av att sjunga samma sånger, göra sig hörda med en röst.

Historier som livet skriver är svåra att berätta. De är så enkla.

Om man har några unga vänner som vill bli författare är den näst bästa tjänsten man kan göra dem att ge dem ett exemplar av The Elements of Style. Den bästa är naturligtvis att skjuta dem nu, medan de är lyckliga.

Ju mindre man vet om vad som ska hända, desto större rum för ens fantasi.

Tiden har hejdats
varje morgon började kriget igår
det har redan gått en vecka sen kriget började
två månader tre sen kriget började
och för somliga redan åtta år
tiden har hejdats men hjärtat hejdar sig inte