Redan har för mycket hänt
som inte skulle hända,
och det som skulle ske,
det skedde inte.

Ingenting åldras snabbare än säsongens primörer, men musik som vidrör människors känslor och behagar deras öron har ett sätt att göra sig gällande i det långa loppet.

Jag har aldrig varit aktuell. Det är bara jag som är aktuell för mig.

Det är ingen idé att försöka göra någonting som någon annan redan har gjort så bra som det kan göras. Gör något annat.

Vill ni veta den verkliga storleken på våra förluster? Då ska jag säga er: våra förluster är kolossala, fruktansvärda och irreparabla. För i ett fritt land, där armén inte bara utgör en del av statsmaskineriet utan också en del av folket, är varje förlust en katastrof. Varje enskild krigares död är en apokalyps för oss alla, en sorg för hela landet.

Den som aldrig har genomlevt en storm
vet inte vad styrka kostar

Jag avskyr att skriva, jag älskar att ha skrivit.

Gud bevare oss för plattityder.

Man utvecklar inte en stil. Man utvecklas själv. Eller, kanske mer korrekt, man är född med en viss personlighet och livet formar den. Och sedan, om man skriver eller målar eller skulpterar, gör man dessa saker med den person man blivit. Och det är stil.

Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.

Om man vill bli originell, försök inte bli originell.

Att närma sig en struktur i sakprosa är som att komma hem från affären med saker som man ska ha för att laga middag. Man sätter fram dem på köksbänken och vad som finns är vad man har att tillgå, allt man har att tillgå. Om någonting är rött och runt kallar man det inte tomat om det är en paprika.

Jag bara skriver. Finns det något att säga om det? Jag skriver en första version, rättar den och skriver rent. Sedan är det klart. Fungerar det inte åker det i papperskorgen. Antingen får jag en bra start eller så får jag det inte.

Vad jag skrivit
är skrivet mellan raderna.

December var alltid den månad
när man egentligen slutade vara till.
Man blev en parentes i mörkret,
knappast mer.
Lyktor tändes, lampor och ljus.
Men de var så uppenbart
otillräckliga
mot den stigande floden av mörker.

Vi använder oss av våra ögon och öron, men vi måste använda alla sinnen. Doft är kungen av alla sinnen.

Jobbet blir inte lättare.

Vem litar jag på?

Mina närmaste, som kommit mig ännu närmare,
som om vi kramat oss samman till en knytnäve,
så hårt att vi gör varandra illa.
Varje morgon får denna smärta
mig att återvända till livet.
Varje kväll består min bön
av deras namn.
Jag känner ingen annan gud än armén.

En så enkel sak som att klä sig är nästan omöjlig för mig att beskriva utan många misslyckade försök. Man måste vara snabb och specifik i att överföra den sortens handlingar eller fakta och dessutom så nätt och diskret som möjligt så att det inte tränger sig på.

Jag tycker att om man verkligen är bra på något ska man fortsätta med det.

Det finns teknik, det finns hantverkskunnande, och man måste lära sig det. Jag lärde mig så mycket jag kunde, men nu vill jag bara berätta en historia. Jag har någonting som jag av någon anledning tycker är värt att berätta och så vill jag berätta det så klart och rent och enkelt som möjligt. Men jag har använt minst femton år för att lära mig skriva.

Jag är alltjämt obefordrad, fortsätter studierna varje dag, hoppas inte få någon fast position förrän i jorden.

I konsten att skriva ingår vanor som härrör från hjärnan, liksom vissa handgrepp ingår i målarkonsten; huvudsaken är att ha goda vanor. En alltför spänd ande, ett alltför hårt krökt finger inverkar menligt på lättheten, behagfullheten, skönheten. Anden bör vänjas till konstfärdighet, själen till duglighet eller fullkomlighet.

I varje mening finns inspiration som en möjlighet. Vårt ’arbete’ är att lägga ut dessa meningar, den ena efter den andra, i rätt ordning.

Att skriva är svårt, det kräver så mycket av dig, och större delen av tiden känner man sig bara dum.

Alla skivinspelningar, allt låtskrivande, alla sånger handlar om historieberättande. Jag har alltid försökt hålla det i minnet.

När folk frågar mig varifrån jag får mina idéer kan jag inte låta bli att skratta. Så konstigt – vi är så upptagna med att titta ut, att hitta tillgängliga resurser, att vi glömmer att titta in.”

En liten fin middag på restaurang är det roligaste jag vet.

… töväder. att gå ut på gatan
vibrerande i det kontrapunktiska
dånet av yxhugg och artilleripjäser
några hugger upp lastpallar
från ett bygge intill
för att kunna göra upp eld
andra
vill utplåna våra barn
Dra åt helvete!