När jag var fjorton sa jag till mig själv att nästa år ska jag sjunga lika bra som Ray Charles, spela munspel som Little Walter, spela gitarr som BB King och piano som Oscar Peterson. Det behöver knappast sägas, jag uppnådde ingenting av det där. Men det var det som drev mig: att själv försöka bli bättre. Det fanns inget annat sätt att göra det på.

Det snöade hela den vintern.
Vägkanterna hade höga vallar.
På nätterna var det tyst. Om man klev ut
Hängde glittrande stjärnor och stjärnbilder
Över de mörka skogarna och åkrarna.

Det spelar ingen roll att det man gjort tidigare fungerade. Det man skrev senast kommer inte att skriva det man ska skriva härnäst. Ruta ett blir inte ruta två, bara ruta ett i kvadrat och upphöjd.

Denna sållning av texten och stoffet är välgörande och låter till och med de pinsamma parterna i texten framstå i försonligt ljus.

Det skulle vara en illusion att tro att det här kriget nu kan avslutas på ett säkert sätt genom att dela Ukraina – precis som det var en illusion att tro att offrandet av Tjeckoslovakien skulle rädda Europa från ett större krig.

De våldsammaste debatterna har alltid ägt rum mellan läror och dogmer som mycket litet skiljer sig från varandra.

Kolon används för att leverera varorna.

Jag tycker om att lära känna folk. Jag tycker om att ställa frågor. Jag ställer frågor på ett sätt som aldrig tyder på skvaller. De tyder på ett seriöst intresse eftersom jag är seriöst intresserad. Många journalister har ett ärende. De har en historia, de vill ha dig, de vill inte längre ha dig. De har fått sin historia. Men jag återvänder alltid. Jag tycker om att återvända till historier efter att jag fått dem.

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
For jag till den snötäckta ön.

Att vara ung min son, det är att ha alla grusade förhoppningar framför sig.

Utom i några få välsignade ögonblick har skrivandet för mig inte varit, och kan aldrig bli, en ren och upphöjd estetisk njutning, utan snarare fullföljandet av en kamp i plågsam ensamhet.

Jag har ingen speciell rutin. Grejen är att varje dag jaga det där och det kan tillämpas på allt man tar sig för; även den minsta viljeyttring är bättre än att inte göra någonting alls.

Arbetsrummet brukade vara ett hav i vitt innan Bang blev färdig.

Jag var trött på att tänka i grupp. Jag ville tänka ensam. Jag ville veta vad jag tänkte på när jag tänkte för mig själv. Det var en lust som kom från ingenstans och den var hänsynslös. Som hunger. Som sömn. Som sex.

Det handlar om att inte följa ett mönster. Följ din egen känsla och tanke. Det handlar om att acceptera ens eget liv och inte försöka leva någon annans liv. Jag menar, mitt fingeravtryck liknar ingen annans, håll dig till ditt fingeravtryck.

Don’t look back.

Hela tiden lägger jag till saker i marginalen och stryker saker och ordnar om orden för rytmens skull.

Använd en enkel stil och gå rakt på sak.

Det är alltid frestande att visa sig på styva linan, att visa hur mycket man kan.

Putins framgång beror på att han inte stoppades tidigare.

Konsten syftar inte till att styra eller stifta egna lagar utan konstens strävan är i stället först och främst att förstå.

Jag gjorde vad jag kunde, inte vad jag borde ha gjort. Det är vad vi gör, författarna. Vi gör inte vad vi borde. Vi gör vad vi kan.

Min fru brukade ibland säga, ’Det där är en hemskt massa arbete på något som kanske aldrig kommer att publiceras.’ Hon behövde inte tala om det för mig. Det tänkte jag på hela tiden.

För det första, ödsla inte bort tiden med att intervjua en kille om det finns en kvinna där. Killar lägger inte märkte till någonting.

Var nyfiken – var nyfiken på så mycket som möjligt. Tänk på hur nyfiken du är, eller inte är, i allmänhet, som person. Om du inte är väldigt nyfiken, tänk på varför du inte är det. Och försök odla nyfikenhet. Om du är nyfiken, kommer du att lära dig saker, och ju mer nyfiken du är desto mer kommer du att lära dig. Och nyfikenhet kan leda dig djupare och djupare in mot alla flera ämnen.

Jag håller ordens klang i huvudet när jag skriver det inledande stycket. Jag tänker på det som ’att komponera’, en öppning i musikalisk mening. Jag tänker på rytmerna: När vill jag att läsaren ska stanna upp. När vill jag ställa en tanke på huvudet. Jag älskar att sätta samman en mening som startar, gör små nätta slingor, cirklar runt sina egna förutsättningar, kvalificerar sig, och sedan slutar med att överraska mig med sin final.

Ju stramare berättelsen är desto mer känsla kan jag uppamma. Att inte säga som det är, är ju ofta kraftfullare än att säga som det är.

Formen är allt, men inte nog.

Man bör sikta mot att skapa utan att hitta på.