Under arbete
Det här är den loggbok jag förde under arbetet med boken som fått namnet Fascisten. Jag började i september 2019 med att läsa hans Säpoakt på Riksarkivet, sedan tog jag itu med hans arkiv, de 55 första volymerna på mikrofilm. Brev på fem språk. Mycket var svårtytt. Jag antecknade namn, tog kontakter, fick sällan napp. I april 2026 var jag klar.
Läs den här
Fascisten
Så var den klar till sist, min bok om Per Engdahl. Jag är glad över att ha orkat mig genom alla dessa pass på Riksarkivet och Kungliga biblioteket, alla dessa timmars nötande vid skrivbordet. One word after the other. Tacksam över all hjälp från läsare, förläggare, redaktör och korrekturläsare. Själv bär jag givetvis hela ansvaret. Utgivning 8 augusti.
Läs om den här
Sexualitetens Einstein
En sommardag för några år sedan frågade en av mina bekanta, en rättspsykiatriker, om jag höll på med någon ny bok. Salaligan, svarade jag. Ost, sa han och log. Ost? Sigvard Thurneman, ligaledaren, fick utlösning av ost. Nej, det visste jag inte. Väldigt sällsynt, sa han. Inte ens Hirschfeld hade träffat på det. Hirschfeld? Nu skriver jag en artikel om detta bortglömda geni.
Läs den här
Citatet
Ödmjukhet är grundvalen för alla dygder.
Om man till exempel säger att elefanter flyger på himlen så kommer folk inte att tro dig. Men om du säger att fyrahundratjugofem elefanter flyger på himlen kommer folk antagligen att tro dig.
Nu är jag tyvärr lika nykter som i förmiddags.
Himmel försvinner i vatten,
vatten försvinner i himmel.
Fisk simmar i granskog.
Fågel flyger i vatten.
Vi ror över berg.
Mänskligt liv kan vara rena kaoset, men konstnärens arbete – den enda han är till för – är att ta dessa nävar av förvirrade och disparata saker, saker som verkar oförenliga, och forma dem, ge dem struktur och mening. Även om det bara är hans uppfattning om vad meningen är. Det är vad han är till för – att ge liv åt sitt synsätt.
Bara för att folk inte vill spela boll betyder inte att du inte ska skriva historien. Ibland ska du skriva historien.
Vi vill inte ha det här kriget, vi har aldrig velat det och alla vet om det. Men om Ukraina brinner så kommer ert Moskva att brinna.
Över en viss nivå är litteraturen ett försök att påverka åsikterna hos sina samtida genom att återge erfarenheter.
Jag har bott med en språkvårdare i hela mitt liv
Och sett människor, komma och punkt.
Filosofer tycker om stränga, logiska strukturer, men många företeelser förstår vi genom berättelser där abstrakta idéer exemplifieras.
Det finns inga främmande länder. Det är bara resenären som är främmande.
Det var tider det –
att sparka en läderfotboll
renare och längre
än man någonsin väntat sig!
Vi behöver dikten för att på något sätt kunna leva de många liv som vi skulle vilja ha, fast vi nätt och jämnt har ett enda.
Ibland tar en dikt fem minuter att skriva, ibland tar den månader. Det finns ingen regel.
Det händer nästan alltid något kul när man vänder på perspektiv, pratar baklänges.
Vad jag verkligen tror är att det finns inga birollsinnehavare, varken i livet eller i konsten.
Att säga mindre än mer, vilket ibland betyder att man måste ta bort en del av det man har, kan vara väldigt effektivt: dels för att det snabbar på skrivandet lite, dels för att ju mer av förklaring man tar bort desto aktivare måste läsarens intellekt arbeta, hitta samband. Ju mer aktiv läsarens intellekt är desto gladare är läsaren, för det mesta. Det är därför vi gillar roliga historier – därför att skämtet händer i vårt intellekt; vi lyssnare är de som hittar sambandet.
Fruktan för adjektivet är stilens begynnelse.
Varför är då min vers så ofruktbar
och saknar nytt behag, variation?
Jag borde kanske se vad tiden har
av konstfullhet för inspiration.
Den som inte lärt sig begränsningens konst har aldrig lärt sig skriva.
Jag försöker göra det enkelt. Jag försöker skriva som det är.
Putinregimen kan inte jobba med kapabla personer. Det enda som spelar någon roll är lojalitet. Den som tänker för självständigt kastar de i fängelse.
Detta är vad essäskrivandets praktik är, för mig: ett snubblande försök att återskapa, i språket, en gemensam plats som är öppen för alla.
Undvik alla stelnade klichéer.
Jag bara skriver. Finns det något att säga om det? Jag skriver en första version, rättar den och skriver rent. Sedan är det klart. Fungerar det inte åker det i papperskorgen. Antingen får jag en bra start eller så får jag det inte.
GÅ UPP OCH BÖRJA ARBETA OMEDELBART.
En författare är någon som kan göra en gåta av ett svar.
Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.
Rytm betyder något. Ton betyder något. Känslan för platsen betyder något. Allt det där som vi pratar om när det gäller romaner, tycker jag att om historia och biografier ska uppnå det vi vill att de ska uppnå måste man ägna lika stor uppmärksamhet år dessa dygder som romaner gör.
Som reporter har jag inget ego.







