– Hur vet du allt det där?
– Jag är en bibliotekarie för helvete.

Jag reser gärna. Det är inte frågan om att få möta eller se nya ansikten eller höra nya berättelser, men att se livet på ett annat sätt. Det är ridån som går upp för ännu en akt.

Ny gul duk på bordet.
Och nya vita ark!
Här ska väl orden komma ändå,
här som är så fin duk
Och så fint papper!

En bra författares bästa gåva är en inbyggd, stötsäker skitdetektor.

Det är början som är svårast, för där ligger på ett sätt allt.

Se Sundbyberg och sedan dö,
möt våren i Södertälje.
Glöm Reymersholm med slask och snö
Möt våren i Södertälje.

Man måste först finna, sedan skära bort, för att nå fram till känslans nakna kött.

Aldrig saknar tankarna ord; det är orden som saknar tankar. Så snart tanken nått högsta graden av fullkomlighet springer ordet fram, infinner sig och ger tanken dess dräkt.

Klichéer är som invasiva arter, tar snabbt överhanden om de inte obarmhärtigt utrotas.

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.

Jag vill att människor ska ha stor glädje av att läsa mina böcker snarare än att känna inspiration. Det är det jag vill. Jag vill att man ska tycka om att läsa dem och känna att de på något sätt har en koppling till ens eget liv.

Ty lycka och olycka ligger i handling, och tragedins syfte är inte att skildra egenskaper hos människor, utan en handling, och till karaktären är människorna så eller så, men lyckliga och olyckliga blir de efter sina handlingar.

Men den här gången kommer det historielajvande imperiet, byggt på gas, kött och järn, inte att kunna ’pacificera’ Ukraina med sina vanliga metoder. Inte den här gången, och aldrig mer.

I var och en av oss finns det en liten bit av historien. Av alla dessa bitar skapas den stora historien. Tiden. Jag söker den människa som blivit omskakad … hon som drabbats av livets gåta, av en annan människa.

Jag har skrivit om kvinnor som de är, som kluvna människor, inte som de borde vara.

Men förmodligen är det romanförfattarens kall att på glömskans stora vita ark blåsa nytt liv i några halvt utplånade ord – isberg som har lossnat och driver omkring på havsytan.

Att bestämma sig för att skriva var som att hoppa ner i en frusen sjö.

Den journalist som inte hittar något intressant på Luntmakargatan, hittar inte något intressant på Broadway heller.

Låt bollen göra arbetet.

En del böcker tycks ha blivit skrivna inte för att författaren ville låta oss veta något, utan för att författaren ville låta oss förstå att han visste något.

Jag vet inte vad jag ska göra när jag plockar upp en gitarr.

Det är att skriva som är det verkliga nöjet; att bli läst är ett ytligt nöje.

Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.

Som man sår får man skörda.

En vacker dag kommer vi att samlas allihop igen. Alla som överlevt. Våra tårar kan dränka Mariupols gator, tvätta dem rena från aska och blod, och vårt gemensamma hopp om seger kommer att ge oss en chans att komma tillbaka när kriget är slut.

God mat är en hyllning till livet.

Grönt gör sig bra i färg.

Fruktan för adjektivet är stilens begynnelse.

Smak är kreativitetens fiende.