Keep it simple boys!

Bättre att dö stående än att leva på knä.

Historier som livet skriver är så svåra att berätta. De är så enkla.

En bra författares bästa gåva är en inbyggd, stötsäker skitdetektor.

Jag minns inte ens namnen på mina ukrainska favoritband. Jag glömmer namnen på poeter jag brukade beundra. Ibland är det svårt för mig att ens minnas vad staden heter där jag nu bor och vad jag har här att göra. Men namnet på den man som tar oss med på sin buss till en ukrainsk säker plats, och som gav min son hans första stycke bröd på tio dagar, det minns jag. Hans namn var Valera.

Bra böcker handlar alltid om människan och det är inte ämnet som betyder något, utan hur författaren närmar sig det.

Jag tycker det bara blir bättre när jag stryker.

Var tålmodig; jäkta inte fram det du håller på med eller försök avsluta innan du är klar. Bered dig på att sitta med det i dagar, veckor, månader, år om nödvändigt – fortsätt att komma tillbaka till det. Arbeta med någonting annat under tiden. Återvänd hela tiden till ett stycke som ställer till problem för dig. En dag kanske du förstår vad problemet är.

Jag är inte liberal, inte konservativ, inte reformist, inte munk, inte indifferentist. Jag skulle vilja vara en fri konstnär och ingenting annat […] Jag anser att firmanamn och skyltar är vidskepelser. Det allra heligaste för mig är människokroppen, hälsa, förnuft, begåvning, inspiration, kärlek och absolut frihet, frihet från våld och lögn vilka former de än kan inta.

För att bok skall svettas sanning, måste man gräva ner sig upp till öronen i sitt ämne. Då kommer koloriten av sig själv, som ett ödesbestämt resultat och som ett utflöde av själva idén.

Romantisera inte din ’kallelse’. Endera kan man skriva bra meningar eller så kan man det inte. Det finns ingen ’författarens livsstil’. Allt som betyder något är vad man lämnar efter sig på sidan.

I konsten att skriva ingår vanor som härrör från hjärnan, liksom vissa handgrepp ingår i målarkonsten; huvudsaken är att ha goda vanor. En alltför spänd ande, ett alltför hårt krökt finger inverkar menligt på lättheten, behagfullheten, skönheten. Anden bör vänjas till konstfärdighet, själen till duglighet eller fullkomlighet.

Å, dessa ljusa nätter, som berättar
För mig vem jag är och vem jag varit!

Men vem ska jag bli?

Morgonen har något med sig som har ungdom i sinnet, pånyttfödelse, vilket dunstar bort med daggen. Middagstid är dagen halvsliten; och eftermiddagen (vid 6-tiden värst) är utlevad, orakad, smutsig. Om de visste, de som sova om morgnarna, vad de förlorat!

Först försöker jag vaska fram det brukbara ur alla detaljer jag samlat på mig i undersökningar och intervjuer. I detta försöker jag hitta en logisk enhet. Därefter skriver jag en grundversion som jag sedan kan rätta till i, ett slags sökande efter logiken i de stora sammanhangen. I det sökandet ligger skrivandets lycka.

Putinismen är dömd att gå under, eftersom den är en fiende till friheten, en fiende till demokratin. Det här är något som de flesta i dag har insett till fullo. Han angrep ett fritt och demokratiskt land endast för att det är fritt och demokratiskt. Men han är dömd att gå under eftersom frihetens och demokratins värld är större än hans dystra och mörka lilla värld.

Allt mitt skrivande är, för mig, ett experiment med sig självt. Det har sin egen logik, sin egen kraft. Så snart jag har fått ner första meningen tar det över. Det har sin egen kraft, sin egen hastighet, det blir en sak i sig.

En berömd ridlärare undervisade en novis.
– Det här är en häst. Det där är fram. Det där är bak. Mittpå ska du sitta.
Det är realism med plats för fantasi. Det är en estetisk programförklaring.

Lång blir griften i vår ensliga vila,
Varför ej vaka en midsommarnatt?

Varje konstnärs strävan är att hejda rörelse, det vill säga liv, genom konstgjorda medel och låsa fast den där så att hundra år senare, när en främling tittar på den, sätter den sig i rörelse igen eftersom det är liv.

Den som aldrig har genomlevt en storm
vet inte vad styrka kostar

Det är bara på den smala spången, som binder samman ett faktum med ett annat, man får dansa, och rörelserna måste vara helt i takt med fakta. Och trots att dansgolvet är så begränsat, får fantasin inte vara ensam där. Den tvingas uppträda tillsammans med en hel balett av olika konstformer, så att det spädaste stoffet, verkligheten, inte skall bli undanträngt av det mest elastiska, lögnen.

Förlora inte din förtvivlan!

En känsla av trygghet, av förnöjdhet, av sommarvärme genomströmmar mitt minne. Denna robusta verklighet gör nuet till en skugga. Spegeln fylls till brädden av ljus; en humla surrar in i rummet och dunsar mot taket. Allting är så som det skall vara, ingenting skall någonsin ändras, ingen skall någonsin dö.

Skriva är ett förfärligt yrke, eftersom man ständigt har behov av större begåvning och mer kunskaper än vad man besitter. Det är ett förfärligt yrke därför att det aldrig blir lättare, bara svårare. Möjligen förhindrar just detta att skräcken och plågan är varje morgon ny, sårskorporna och rutinen att lägga sig. Och någon gång när det är som bäst kan man få uppleva det som sägs om klassisk balett: När rörelsen utförs rätt inställer sig glädje.

I dag är vittnet litteraturens viktigaste hjälte.

Memento mori. Varför har jag vadat omkring i självömkan och beklagat mig över min lott? Jag har två fungerande armar och två friska ben, ryggvärken har gett med sig, den onda axeln likaså: skriv, din lata jävel!

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.

Och jag skriver om och jag skriver om. Jag skriver om hela tiden.