Lyssna på ’Mystery train’ med Elvis Presley. En av världens bästa rock’n’roll-låtar, inte ett trumslag. Man anar det bara, för det är kroppen som står för rytmen. Rytm ska antydas. Man måste inte uttala det.

Lär dig att se varje sak – och orden fogar sig villigt.

Jag tror då ingenting skönare finns att sig tänka och önska,
än då allt folket sig ägnar en dag åt den festliga glädjen
och uti långa rader till bords de i salarna sitta,
lyssna tjusande till sångarens ord, medan borden stå fyllda
rikligt med bröd och med kött, och det glödande vinet ur bålen
härolden öser och bringar och bringar omkring och i bägarna häller.

Man bör räkna alla människor som sina fränder och hela världen som sitt fosterland.

Mänskligt liv kan vara rena kaoset, men konstnärens arbete – den enda han är till för – är att ta dessa nävar av förvirrade och disparata saker, saker som verkar oförenliga, och forma dem, ge dem struktur och mening. Även om det bara är hans uppfattning om vad meningen är. Det är vad han är till för – att ge liv åt sitt synsätt.

När man nöjer sig med att förstå till hälften, nöjer man sig också med att uttrycka sig i halvkvädna visor och då skriver man ytligt.

Som reporter har jag inget ego.

Jag har alltid försökt lära känna människohjärtat, men man kan ju inte tränga in i det; man kan endast känna en människas hjärta genom hennes handlingar.

En författare är någon som kan göra en gåta av ett svar.

Det man inte spelar är lika viktigt som det man spelar.

Jag ska lägga orden som hallon i din mun,
plockade i stenröset tidigt en morgon
under stenskvättans gulbröst.

Bara för att folk inte vill spela boll betyder inte att man inte ska skriva historien. Ibland ska man skriva historien.

Att säga mindre än mer, vilket ibland betyder att man måste ta bort en del av det man har, kan vara väldigt effektivt: dels för att det snabbar på skrivandet lite, dels för att ju mer av förklaring man tar bort desto aktivare måste läsarens intellekt arbeta, hitta samband. Ju mer aktiv läsarens intellekt är desto gladare är läsaren, för det mesta. Det är därför vi gillar roliga historier – därför att skämtet händer i vårt intellekt; vi lyssnare är de som hittar sambandet.

Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.

Undvik alla stelnade klichéer.

Fördomsfrihet är säkerhet i tingens hantering.

– Hur många performancekonstnärer krävs för att skruva i en glödlampa?
– Jag vet inte. Jag gick tidigt.

Ödmjukhet är grundvalen för alla dygder.

Det är möjligt, och i viss mån min förhoppning, att någonting också händer på ett annat plan eller kanske på flera plan. Men det är naturligtvis läsarens sak att avgöra.

Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.

Jag undervisar inte, jag berättar.

Det finns ingenting jämfört med sommaren
en dag som idag
när den seglar förbi som en koster
med försilvrade stag.

Nu är jag tyvärr lika nykter som i förmiddags.

Att inte fler blir galna.

Jag tillbringade det mesta av min tid med att vänta, prata och vänta. Prata med vanligt folk i vanliga områden om vanliga saker, vänta på att sanningen ska komma upp till ytan.

Putinregimen kan inte jobba med kapabla personer. Det enda som spelar någon roll är lojalitet. Den som tänker för självständigt kastar de i fängelse.

Alla lögnare dör snart, glöms bort.

Jag vill kunna vara ensam, att tycka det är uppfriskande – inte bara en väntan.

Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.