Detta är inte ett krig mellan ryssland och Ukraina. Det är ett krig mellan barbari och civilisation. Ett krig mellan liv och död. Och tror ni att ryssland kommer att hejda sig om det besegrar Ukraina så tror ni fel. Helvetet blir aldrig nöjt. Det är omöjligt att förhandla eller sluta avtal med helvetet.

En konstnär förblir, menar jag, till sista andetaget en känslans och andens äventyrare, med dragning åt irrvägar och avgrunder, öppen för det farligt skadliga. Själva hans uppgift förutsätter själslig och andlighet frigjordhet, den kräver att han känner sig hemma i många världar, även de onda, den tolererar ingen bofasthet i någon sanning eller någon dygdevärdighet.

Man vill ha grejer så korta som de kan bli och så långa som de behöver vara.

Det måste ju finnas något i mitt eget liv som jag kan relatera till när jag skriver. Varje scen jag bygger, varje situation jag skapar i mina böcker, måste på något sätt ha förbindelse med mitt eget liv. Det jag skriver måste hämtas inifrån mig och mina erfarenheter. Jag måste övertyga läsaren om att detta kunde också jag ha gjort.

Djupa känslor innebär inte god poesi. Ett hum om språket skulle vara lite till hjälp.

Filosofer tycker om stränga, logiska strukturer, men många företeelser förstår vi genom berättelser där abstrakta idéer gestaltas.

Inspirationen – vad det nu är för någonting – uppstår ur ett ständigt ’jag vet inte’.

Jag älskar människor som får mig att skratta. Jag tror verkligen att det är det jag tycker mest om, att skratta. Det är antagligen det viktigaste hos en person.

Huvudsaken för tyrannier av alla slag är undertryckandet av frågedriften.

Jag fick aldrig ett förskott. Träffade aldrig en groupie. Gick aldrig före i kön eller fick ett speciellt bord på en restaurang. Men jag fortsatte att skriva varje dag – och har älskat den processen även utan bonus.

Exakt samma sak står på spel i Ukraina nu som i februari 2022. Men den som säger ’pengarna är slut!’ och ’ammunitionen är slut!’, den ska veta att om Ryssland tar över och installerar sitt eget styre i Kiev, då blir det betydligt dyrare för oss. Det är mer kostsamt att hantera ett kollapsat Ukraina än att försvara det Ukraina som fortfarande finns.

Jag använder kroppen när jag skriver romaner. Jag använder alla dess sinnesförnimmelser – hur den ser, hör, luktar, och smakar; hur den känner mjukhet, värme, kyla och smärta; förnimmelsernas detaljer när hjärtat slår, när kroppen känner törst och hunger, när den går eller springer, när den utsätts för snö eller regn, när den håller någon i handen.

Och det är faktiskt inte fattigdom utan snarare överflödet som alstrar girighet.

Vi måste söka efter lidelsefulla, men enkla och nya ord.

Man utvecklar inte en stil. Man utvecklas själv. Eller, kanske mer korrekt, man är född med en viss personlighet och livet formar den. Och sedan, om man skriver eller målar eller skulpterar, gör man dessa saker med den person man blivit. Och det är stil.

Närhelst jag hittar ett särpräglat ord, alltså ett ord som kan användas av de spanska klassikerna eller ett ord som används i Buenos Aires slum, jag menar ett ord som är annorlunda än andra, då stryker jag det och använder ett vanligt ord. Jag kommer ihåg att Stevenson skrev att på en välskriven sida ska alla ord se likadana ut. Om man skriver ett fult ord eller ett överraskande eller ålderdomligt ord då bryts den regeln; och vad som är viktigare, läsarens uppmärksamhet distraheras av ordet.

I teorin skulle jag vilja arbeta varje dag. Men på morgonen hittar jag varje tänkbar ursäkt för att inte arbeta; går ut och handlar, köper tidningen. Som regel lyckas jag slösa bort dagen så att jag till sist sitter och skriver på eftermiddagen. Jag är en som skriver hela dagen, men eftersom jag har slösat bort morgonen har jag blivit en som skriver på eftermiddagen.

Vad skulle livet ha för mening om det inte syftade till att korrigera våra misstag, besegra våra fördomar och dagligen rannsaka vårt hjärta och våra tankar? Vi försöker använda varje dag för att komma sanningen lite närmare. När vi har nått målet kan vi säga om det var mödan värt.

Vi tror att sanningen ligger i detaljerna, ju fler detaljer desto närmare sanningen, likt sidorna som läggs till varandra i ett rättegångsprotokoll, men detta att stapla detaljer ger oss bara en falsk försäkran om att vi fångat sakens kärna medan vi i själva verket nästan inte förstår någonting. Vem skulle klara en rättegång om en biografi? Ingen av oss.

Du prövar oss för att se
hur långt vi tål januari

Använd en enkel stil och gå rakt på sak.

Efter tre dagar utan läsning blir ens tal smaklöst.

Jag vet inte hur jag skall göra, kluven är min håg

Om det är någonting konsten lär oss är det att människan inte är helt fången i sitt samhälle.

För varje rad, varje mening, lyckas man eller misslyckas, lyckas eller misslyckas.

Ingenting i mitt liv har någonsin betytt det mitt skrivande har betytt för mig och då menar jag inte mitt skrivande, alltså den eller den boken eller den eller den essän. Jag menar att det jag försökt uppnå i skrivandet har betytt mer för mig än någonting annat i mitt liv.

Det är mellan raderna du vinner dina bästa läsare.

Vad är min ursäkt för att skriva?

Jag skriver helt enkelt för att roa mig själv; jag skriver för att roa andra och – och, jo, för att uttrycka mig. Man har sitt eget sätt att uttrycka sig och skrivandet råkar vara mitt.