Vad jag vill säga är inte alls att man måste hitta ord som förbluffar läsaren. Jag kräver alls inte någon särskild tillgjordhet, så att alla stönar och säger: ’Han har visst skrivit det ingen annan kommit på.’ Men man måste ändra de utslitna bilderna eller tillföra dem sina egna ord.

Mitt huvud ger inte ifrån sig de fraser, som borde formuleras.

Okej, tre stora pojkar: Putin, Trump och Xi Jinping – dela upp världen i inflytandesfärer med Jaltaöverenskommelsen som modell. Hur mycket de än må gilla det, det här synsättet är förlegat. Det ukrainska motståndet är bästa beviset på att världen inte kan utvecklas i enlighet med Orwells 1984.

Allt som inte är skrivande är enkelt.

I en bra pjäs har alla rätt.

Man kan berätta en historia som täcker tre timmar av ett mänskligt liv eller tre århundraden – det är samma sak. Varje författare som skapar något autentiskt på ett naturligt sätt, instinktivt, skapar också den teknik som passar honom bäst. Alla former eller genrer är alltså naturliga.

Så jag hoppas slippa rasa särskilt mycket – förutom över att Kadare aldrig fick Nobelpriset: för det är ett fall där rättvisan inte har skipats som den borde, av tydligt identifierbara personer.

Författaren i sitt verk måste vara som Gud i universum, allestädes närvarande och ingenstans synlig.

Även i litteraturen är det bara de rika som har råd att spara.

Det som gör en story bra eller dålig, eller banal eller intressant, har ingenting att göra med historien som sådan, utan med hur bra eller dåligt den är skriven.

Det bästa sättet för mig att skriva är inte att säga: Här är en stor idé som jag ska försöka formulera de nästa tjugofyra timmarna, utan i stället: Jag ska skriva tre sidor och sluta när jag vet vad jag ska skriva nästa dag.

I won´t forget but I won’t be lonely
I’ll remember April and I’ll smile

Jag kan sjunga som jag.

Otaliga andra ord, som heder, rättvisa, moral, internationalism, demokrati, vetenskap och religion hade helt enkelt upphört att finnas till.

Medge att du inte vet vad du inte vet – detta är kunskap.

Om du är ute efter att beskriva sanningen, överlåt elegansen till skräddaren.

Inga tillägg, hur briljanta de än är, kan förbättra ett verk i lika hög grad som nedstrykningar.

Hela glädjen med skrivandet är möjligheten att gå igenom det skrivna och få till det, på ett eller annat sätt.

Jag älskar omarbetning. Jag älskar redigering. Det är då jag skär bort som bäst, skriver som bäst. Jag tror inte på utkast, men jag tror på att ta tag i något och verkligen sätta igång med vad det ska bli och med vad som får en att fortsätta skriva. Att hitta sin röst för just den berättelsen.

Mitt språk är den gatuhora som jag måste förvandla till en oskuld.

Jag älskar prosan, livets verklighet,
Ur informationen ur livets väsen.

När du äter, dricker, älskar och gärna delar med dig, njuter du det bästa världen kan skänka dig.

Om mina böcker hade varit lite sämre skulle jag inte ha blivit erbjuden att komma till Hollywood, och om de hade varit lite bättre skulle jag inte ha åkt dit.

Kort sagt tror jag att skrivarens hantverk, författarens roll, är en akt av medkänsla.

En bok bör vara hackan till den frusna sjön inom oss.

Leta efter detaljerna. Har du detaljerna har du grunden till hela historien.

Jag glömmer bort namnen på de poeter som jag en gång i tiden beundrade. Ibland har jag till och med svårt att komma ihåg vad staden där jag nu bor heter, och vad jag ska gör här. Men jag minns namnet på den farbror som lät oss följa med hans buss och körde oss till det ukrainska Ukraina. Som gav den första brödbiten till min son på tio dagar. Han hette Valera.

Varje dag läser jag igenom det jag skrivit dagen innan och jag har lärt mig av bitter erfarenhet att det verkligen är ett misstag att bli för säker på det jag har skrivit. Jag skriver och skriver om så mycket.

Ändå något, sa fan, fick se Åmål.