Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
En kompis sa att han skulle vilja lyssna på jazz men inte visste var han skulle börja. Han föreslog att jag skulle komma hem till dem en kväll med en binge jazzplattor, spela och berätta lite. Våra vägar kom tyvärr att skiljas, det där blev aldrig av, men det händer att jag grubblar på vilka plattor jag skulle ha tagit med mig. Om det hade varit i kväll: Louis Armstrong, The best of The hot five and hot seven recordings (Colombia); Billie Holiday,
Minnesord om Svenska Afghanistankommitténs grand old man Carl Schönmeyr, Svenska Afghanistankommitténs grand old man, dog den 26 januari 2011, 82 år. Det var tyst tiden efter den sovjetiska ockupationen av Afghanistan. FN stod handfallet. Här hemma betraktade socialdemokratin landet som ett störningsmoment för tanken om Gemensam säkerhet – någon som minns? – medan fredsrörelsen sysslade med annat, vänstern tyckte att den afghanska gerillan var reaktionär och högern... tja. Afghanska flyktingar var inte välkomna hit. Journalister reste någon annanstans. Bland ...
Jag var ute i ett annat ärende, anlände till Tensta och träffade Ismet Kilincalp. Han är fritidsledare på Hjulstaskolan och en kväll visade han mig ett annat land än det jag läst om i tidningarna. Boken växte fram undan för undan, mellan andra jobb, andra förpliktelser. Jag skaffade mig ett arbetsrum i Tensta, flyttade dit med skrivbord, böcker och dator. Jag lärde känna folk, fick följa med dem hem och på arbetet. Jag följde en skolklass, träffade eleverna i sjuan ...
Om terroristhotbedömning Lördagen den 11 december 2010 sprängde sig Taimour Abdulwahab al-Abdaly till döds mitt i julruschens Stockholm. Anders Billing på Fokus hittade en notis om något som kallades NCT, Nationellt centrum för terroristhotbedömning. Han bad mig ta reda på vad det är. Få tycks ha noterat Taimour Abdulwahab al-Abdaly innan han inledde och strax avslutade sin misslyckade karriär som självmordsbombare mitt i julruschens Stockholm. För både den svenska och brittiska säkerhetspolisen var han, om vi får tro dem, ett obekant namn fram ...
Hon började spela piano vid sex års ålder, när hon var tio bestämde hon sig för att bli konsertpianist. Hon började komponera som avkoppling efter åtta-tiotimmarspassen under utbildningen, på en synthesizer hon hade under sängen. Hon heter Hania Rani, född i Gdansk, utbildad i Warszawa, hela tiden i rörelse både musikaliskt och fysiskt: på senaste skivan medverkar musiker från Island, England, Kanada och Polen. ”Jag kan en hel del själv”, säger hon, ”men jag är nyfiken på vad som händer när jag ...
Om polischefen Mats Löfving som fick mer än han kunnat önska sig Man kan önska sig tusen saker. Man kan önska sig att hitta den perfekta vinterjackan på rean, att solen ska skina på midsommarafton eller en resa till månen. När Mats Löfving anlände till Radiohuset vid tolvtiden lördagen den 5 september visste han vad han skulle säga, han förstod att det skulle väcka uppmärksamhet men att han fyra dagar senare skulle citeras i partiledardebatten, föranleda en särskild riksdagsdebatt och intervjuas i SVT:s Agenda ...
Så här börjar jag kapitlet: "Han tackar för brev – 'som gladde mig mycket' – och berättar om allt arbete som omger honom: Tidningen som är på väg, papperspåsarna och gummisnoddarna som har kommit, tidningsvikargänget som ska komma till kvällen. Broschyrer, medlemslistor, prenumerationer, artiklar som inte har skrivits, är rätt svaga, inget vidare, åt skogen för långa. Brev som ska besvaras. Han tackar för pengarna för lokalen förstås. Han oroar sig för ekonomin: 'Vore bra om hundra kunde slinka in, gör Ditt yttersta för detta.' Det ...
Ingemar Unges Skriva kåseri (Ordfront) innehåller inte bara välfunna funderingar kring kåseriet som konstart, intervjuer med kåsörer samt fjorton kåserier – från August Strindberg till Kajsa Olsson (var är du nu?) – därtill ett antal goda skrivråd som alla som skriver kan dra nytta utav. Till exempel: Börja direkt. Avsluta direkt. Börja inte meningar med ”Och...” mer än en eller två gånger om året när ni har något lika viktigt att berätta som Lukas: ”Och det hände sig vid den tiden...”. Hittar du ett ord som ...
Man kan läsa Maken (Bonniers) av Gun-Britt Sundström av många skäl. För att få följa av en ung kvinnas envetna kamp med kärleken. För att riktigt få känna hur det kunde vara att vara ung kvinna i Stockholm på sjuttiotalet, med en utflykt till Härnösand. För att få läsa en modern klassiker, det vill säga en roman som överlevt tidens tand. För att få lära sig något om berättarteknik: tonträff, synvinkel, scenbygge, detaljens betydelse etc. För att få ta del ...
Min lustläsning är varken deckare eller Hitlerbiografier, i stället musiklexikon inom områden där jag har det mesta kvar att upptäcka. Mina tjugo år gamla All Music Guide till countryn och till jazzen är nötta och fläckade, Ted Gioias The jazz standards (Oxford U.P.) måste jag slita mig ifrån – se min artikel ”Låtar som håller” – och nu har jag fallit pladask för A biographical guide to the great jazz and pop singers (Pantheon) av den oförliknelige Will Friedwald. Han ...
