Behövs en ny sökning?

Man kan inte låta bli att undra varför Makten blivit en så himla bra TV-serie. Lekfullheten naturligtvis: att våga bryta förtrollningen. Plötsligt befinner sig aktörerna i detta sjuttiotalsdrama mitt i dagens Oslo; en scen måste tas om; en flodhäst har siktats. Avsnittet på Utøya och Jens Stoltenberg hemma i köket hos mamma och pappa slungar oss tillbaka in i vår tid på ett annat sätt. Dramat i sig, en tragedi om en sluten värld med alla dess konflikter och intriger kring den ...

Varför rekommendera en film om de sista åren i Jan Myrdals liv? Därför att den är välgjord, varm, djupt mänsklig. Inför döden är vi alla lika men omständigheterna skiftar. Här möter vi en ensam människa, hur mycket han än tjatar om hur lätt det är att ta livet av sig, hur många böcker han än säger sig ha läst. På sextio- och sjuttiotalet talade han till en ung generation som hade fått syn på världen, han var en självklar auktoritet ...

Joan Didion skriver meningar som ringlar sig fram över sidorna som rosenklängen: vindlande vackert, aldrig utan udd. Hon håller huvudet iskallt, men man är rädd för att hon när som helst ska gå sönder. Alltid skeptisk. Nöjer sig aldrig. Hon gillar John Wayne bättre än Joan Baez. När hon skriver om brott, på hemmaplan, i Kalifornien, skriver hon lika bra som Raymond Chandler: ”Det här är en berättelse om kärlek och död i det gyllene landet och den börjar med landet.” Kanske hon skulle ...

Först var det novellerna. Boken hette Mongoliets hästar (Författarförlaget), den inledande novellen börjar: ”Det var kallt. Gråkyla, nästan synlig, som säckvävsdraperier i luften. Än så länge var ljuset sparsamt. Från bäcksänkan steg kallrök.” Åke Smedberg skrev det. När jag arbetade med min bok Konsten att berätta en historia, första versionen, och behövde en novellist var valet självklart. Jag ringde honom och han tackade ja, vi träffades, blev så småningom goda vänner. Jag skriver helst inte om mina vänner, men nu när förhållandet är klarlagt ...

Efter varje säsong listar och poängsätter vi här hemma biofilmerna vi sett: det bli en lista och listor är alltid kul. Våren 2023 var vi inte överens om någonting, utom ettan, som fick högsta betyg av oss båda: Tori och Lokita av de oefterhärmliga belgiska bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne. Ofta, när vi kommit ut från ännu en film, brukar vi fråga oss: Vad hade Dardennes gjort här? Ja, inte hade de fläskat på med flöjter och de hade definitivt börjat senare i historien och

Eminente reportern Dieter Strand brukar framhålla Anton Tjechov som ett föredöme för alla som skriver; för hans oerhörda enkelhet, historiernas skenbara poänglöshet. Tjechov kan man läsa när som helst – för det rena nöjets skull, för att få se hur en mästare arbetar. Det finns många novellsamlingar på svenska, i Noveller (Norstedts) som kom 2002 har Staffan Skott samlat nyöversatta versioner av både klassiker som ”Bönderna” och mer okända saker som ”Apotekarfrun”. I den förstnämnda spelar Tjechov ut hela registret – ta ...