Behövs en ny sökning?

Första novellen är kort, tre sidor. En man och hans son tvättar bilen, på kvällen sjunger mannen en vaggvisa för dottern. Terrorn antyds endast. Sista novellen, som gett namn åt samlingen, Försöksråttan (Bonniers), är sjuttiofem sidor lång och berättar i detalj om mobbningen av en flicka. Berättaren är den som leder mobben. Det skulle vara outhärdligt om inte författaren blottlägger mobbningens subtila mekanismer, gestaltar förödmjukelsens helvete och oändligt långsamt vrider skildringen så att den träffar också packet som ansluter sig, omgivningen som ...

Bästa reportageantologin jag läst heter The art of fact (Scibner). Lärarna Kevin Kerrane och Ben Yagoda lessnade på att stå vid kopieringsapparaten och samlade några favoritreportage från de senaste tvåhundrafemtio åren. Det mesta är amerikanskt, men flera européer har fått plats: Daniel Defoe, Henry Mayhew, George Orwell, Svetlana Aleksijevitj, Ryszard Kapuscinski, James Fenton bland andra. Några reser långt för att hitta storyn, de flesta hittar den på promenadavstånd: en tiggarflicka på Londons gator, ett danshak en lördagskväll, en boxare timmarna före matchen. Kommentarerna är ...

Den som vill lära sig skriva kan börja med att studera hur andra gör. Det är billigare än kurser, säkert lika bra. Ensammare förvisso, men skriver gör man alltid ensam. Läs helst författarna som överlevt sin död, fortsätt med dem som faller er i smaken. Vill man, till exempel, förstå hur man kan göra för att hålla inne med poängen – vilket, hävdade Lars Molin, var vad han främst hade lärt sig genom åren som dramatiker – rekommenderas Isaak Babels novell ”Mitt duvslags historia” ...

När min kompis Ia arbetade på Hedengrens bokhandel bar hon alltid med sig en tunnelbanebok som hon läste bara där, morgon och kväll. Under flera veckor var det Rohinton Mistrys En ömtålig balans (Norstedts), förmodligen pocketupplagan för mitt eget inbundna exemplar väger två kilo. Nåväl, när endast ett kapitel återstod lät hon boken ligga kvar i väskan, för hon visste att det måste hon läsa hemma, i ensamhet. Det gjorde hon, sedan kom tårarna. Boken handlar om fyra människor – sömmerskan Dina, skräddarna Ishvar ...

En eftermiddag i Austin, Texas, satt vi tre pojkar och en flicka och listade bra låtar som man inte längre kan lyssna på för att de spelats sönder och samman. Jag minns inte om vi nämnde Roberta Flacks ”Killin’ me softly”, men den slets ut på studentskivor och i skvalradion under sjuttiotalet. Före det spelade hon emellertid in LP:n First take och den håller länge än. Det är en spretig skiva – gospel, jazz, folk, Leonard Cohen – som hålls ...