Behövs en ny sökning?

En bok tar jag med mig på min ensamvandring i Jämtlandsfjällen i början av september. Den ska räcka alla kvällar, tågresan upp, tågresan ner. Nu senast Nikolaj Gogols Döda själar (Ruin). En chansning. Romanen kom ut 1842, boken – inklusive den ofullbordade andra delen, flera efterord – på över 500 sidor. Tänk om den tråkade ut mig. Det gjorde den inte. Jag längtade till kvällen, läsningen i pannlampans sken. Romanen handlar om Pavel Ivanovitj Tjitjikov som köper avlidna ...

Så kom hösten, oktober, och jag plockar än en gång fram The October suite med Steve Kuhn och Gary McFarland (Impulse!). Antagligen köpte jag den på Wallentins i Östersund, efter att Alice rekommenderat den, spelat ett stycke. Hon arbetade i butiken, var några år äldre och kunde en hel del om jazz, hade mött musikerna som kom till stan, varit med på efterfesterna. Jag vet inte varför jag köpte just den skivan. Jag hade börjat lyssna på jazz ...

Någon, jag minns inte vem, ursäktade sig med att han varit ung och oerfaren då han gillat Dave Brubeck men nu, äldre och erfarnare, lyssnade han på riktig jazz. Jag begriper inte det där; attityden finns även hos kritiker. Problemet är antagligen Brubecks enorma popularitet. Ingen jazzsingel har sålt mer än ”Take five”. Jazzen skulle vara introvert, Brubeck begrep inte varför, riktade sig utåt utan att fjäska. Själv hittade jag honom och hans kvartett ung och grön, men har återvänt, hittat så mycket. Brubeck ...

Efter att ha tagit sig igenom sidor fyllda av våld, sex och fylla, för att använda mig av eufemismer, också ett bombattentat och en lektion i konsten att skapa en angivare – ”Och därefter ett fotografi på bordet, rakt framför ögonen på mig, och där är min morfar, ung, i trettioårsåldern, i uniform, en tysk från den ukrainska divisionen kanske?” – kommer vi till en konferenshall i mörker med ett presidium utklädda till Ivan den förskräcklige, kamrat Dzerzjinskij, Lenin med flera och ...