Behövs en ny sökning?

Att böcker brändes efter nazisternas maktövertagande i januari 1933 är allom bekant. Men nazisterna brände inte bara böcker. Det var mest en symbolisk handling. Framför allt samlade de böcker, stal miljontals böcker över hela det ockuperade Europa, körde vagnslast på vagnslast till Berlin och till Frankfurt och andra platser för att bygga sina bibliotek, med hjälp av litteraturen härska över minnet och historien, bygga en framtida värld. Om denna okända historia har Anders Rydell skrivit den oupphörligen fascinerande Boktjuvarna (Norstedts), till sist ...

Första gången jag läste honom var en lista: ”The Nobel Prize in literature (from an alternative universe)”, en lista ”befriad från småaktighet, politik och symbolik”. Där var inte bara Tolstoj i st f Prudhomme, Tjechov-Bjørnson, Proust-France, utan också Strindberg-Lagerlöf, Kerouac-Sjolochov, Greene-Golding. Väldigt uppiggande. Ted Gioia var hans namn och sedan läste jag The Jazz standards som blev till en understreckare, ”Låtar som håller”, snart hade jag läst The history of jazz (Oxford university Press) och How to listen to jazz (Basic Books). Gioia är ...

En kritiker tyckte att Robert Plant och Alison Krauss inte tar några risker på nya albumet Raise the roof (Warner). När tog en svensk kritiker en risk sedan Bengt Jahnsson? Vad skulle de ha gjort? Ylat? I mina öron är det en märkvärdig skiva som växer allt efterhand, till och med strået vassare än deras första, Raising sand (Rounder). Det är samma mjukt rullande trummor, spröda stränginstrument, rösterna som försiktigt länkar in i varandra. Det är så återhållet, lyhört och samspelt att man vid först kan ...

Man kan läsa Jolo, Jan Olof Olsson, för att njuta av stilen, av hans ton: en känslig, vidöppen reporter som behärskar sina uttrycksmedel. Så lätt det ser ut! Man kan också läsa honom för att få veta det man inte visste om Stockholm, S:t Petersburg eller Ängelholm, Fritiof Nilsson Piraten, Wilhelm II eller John Joseph Broderick. Man kan läsa honom för att studera en yrkesman. Han är en mästare på inledningar: ”Det är ett hus utan chans.” Eller: ”Greta Garbo satt på torsdagskvällen vid ett av ...

Hon har jämförts med Joni Mitchell, Linda Ronstadt och Lucinda Williams. Själv tänkte jag först på Kate Campbell. Glöm det. Courtney Marie Andrews sjunger i egen rätt, på eget sätt. Tjugosex år gammal kommer hon med ett album som vi spelat om och om igen, aldrig lessnat på. Honest life (Loose Records) heter den. Tio egna sånger om tomma löften och brustna hjärtan, längtan och tvivel: ”Some things take a lifetime to fully understand”. Hon var sexton när hon började, har sjungit ...

Mannen i Damaskus (Bonniers) är boken om nazisten Alois Brunner, Adolf Eichmanns högra hand, som efter kriget flydde till Damaskus och där levde under antaget namn, i flera decennier, som rådgivare till den syriska regimen. Eric Ericson och Susanna Wallstén tråcklar ihop en säregen historia på ett oefterhärmligt sätt. I brottstycken, genom dokument och artiklar och brev, på en avskalad prosa som närmast liknar polisprosan – inga metaforer, inga lyriska utsvävningar – blåser de liv i en berättelse som börjar i trettiotalets ...