Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
En gång köpte jag nästan alla Olle Hedbergs romaner för 800 kronor på en stadsauktion. Jag läste de flesta. Jag hade inte tråkigt en sekund, men har inte läst om någon av dem. Under fyrtiofem år kom Olle Hedberg ut med en roman varje höst, utom det år då han publicerade sina memoarer. Ett annat år kom två romaner. Förläggare Ragnar Svanströms uppdrag efter att ha fått manus var inte att tala om vad han tyckte utan att säga att han förstått. Svanström lär ha suckat: ...
Ibland kommer det skivor som slår en ur stolen; någon gång kommer det fyra. Jag trodde jag visste något om soulmusik, att jag hört en hel del, men så började Dave Godin ge ut Deep soul treasures (Kent), den första kom 1997, den fjärde och sista 2004, allt som allt 100 sånger, och jag visste inte vad jag skulle tro. På den första skivan: Irma Thomas och Bessie Banks hade jag hört, annars idel obekanta: Timmy Willis, Dori Grayson, Kenny Carter... Och som de ...
Detaljer. Man ägnar sig åt detaljer, jagar detaljer, försöker nagla fast dem. En detalj hjälper läsaren att se. Vad har jag hittat? Det här har jag hittat under PE:s första tid i fascismens värld: DATUM/ Söndagen 5 februari 1928 – juni 1981 – augusti 1927 – i februari – 23 mars – en gång i månaden, som här, i mars 1929. STÄDER/ Flera kommer från Stockholm, andra från Sigtuna, Strängnäs, Falun, Gagnef, Norrköping, Jönköping, Karlshamn, Strömstad, många från Uppsala. – från Bro i Uppl
Första novellen är kort, tre sidor. En man och hans son tvättar bilen, på kvällen sjunger mannen en vaggvisa för dottern. Terrorn antyds endast. Sista novellen, som gett namn åt samlingen, Försöksråttan (Bonniers), är sjuttiofem sidor lång och berättar i detalj om mobbningen av en flicka. Berättaren är den som leder mobben. Det skulle vara outhärdligt om inte författaren blottlägger mobbningens subtila mekanismer, gestaltar förödmjukelsens helvete och oändligt långsamt vrider skildringen så att den träffar också packet som ansluter sig, omgivningen som ingenting ser, ingenting hör ...
Sången börjar direkt, överrumplande – en gitarr, en röst som nynnar en vemodig melodi som man möjligtvis har hört någonstans – och det är som om solen reser sig ur havet. Varje sång letar sig in mot veka känslolivet. Avskalat, enkelt; inga tricks. Geoffrey Gurrumul Yunupingo kommer från norra Australien, aborigin, blind sedan födseln. Han spelar gitarr, bakvänt, sjunger lågmält, för att inte säga sprött. Dock inte utan kraft. Sångerna handlar om hemlängtan, kärleken till föräldrarna, hans älskade örike, om hans handikapp. Skivan heter Gurrumul (Dramatico/Skinnyfish). ...
Ur kollegieblock 1: Telefonkontrollen. Säpo karakteriserar stundtals den avlyssnade: "Summan av kardemumman: Engdahl har till sakens fromma – som vanligt – fullständigt pratat ikull en mindre profet." (17/8-41) "Engdahl är emellertid full av energi." (5/9-41) "Engdahl ser ju som vanligt optimistiskt på tingen och tror, att hela saken ordnar sig." (26/9-41) Hemlighetsmakeriet: Advokat Lindström > PE 26/8-41 kl 12.30. "L: – Jo, vi skulle ju ... PE: ... ha ett litet sammanträde, ja. L: – Ja, vi skulle ju ha det. När passar det?" Herrarna kommer ...
Om den amerikanska narkotikaepidemien, läs opioider, läs Oxycontin, läs familjen Sackler, handlar Dopesick, en teveserie baserad på synnerligen verkliga händelser, skriven och regisserad av Danny Strong. Oxycontin lanserades som en mirakelmedicin mot smärta, icke vanebildande, läkarkåren nappade, en halv miljon amerikaner har dött i överdoser. Serien tar ett beprövat grepp – sanningen, jakten på sanningen, hindren på vägen mot sanningen – men den gör det så bra, så trovärdigt och spännande (fast vi vet ungefär hur det ska gå). Sällan har jag sett beroendets inneboende kraft ...
Med sina följeslagare rider William Thesiger ut i den arabiska öknen. Han är lycklig, sorgsen. Äntligen på väg, fri från civilisationens fjättrar. Dock: i sista minuten. Beduinerna som följer honom lever ett liv som snart ska vara borta, deras öken genomkorsat av hjulspår. I denna Thesigers debutbok Arabisk öken (Schildts) – han skriver den när han snart ska fylla femtio – skildrar han både öknens trollmakt och sin egen förvandling. Först retar han sig på följeslagarnas evinnerliga pladdrande, blir ursinnig på deras girighet, utless på deras ...
Vid grannbordet på Fasching häromkvällen bollades namnet Rick Beato runt som en kär gammal insiktsfull vän. Rick Beato är musiker, har undervisat i musik och skrivit sånger som blivit hits. Nu har han en Youtube-kanal. Där kan han plocka isär John Lennons ”Across the universe”, fundera kring dagens innehållslösa poptexter eller lista världens tjugo bästa trumintron – och har något att säga om var och en av dem. Framför allt gör han intervjuer. Han har intervjuat Sting, Pat Metheny, Brad Mehldau, George ...
Flera veckor utan att kunna gå vidare till nästa kapitel. Jag skriver i stället om det jag redan skrivit, läser, letar i arkiven, funderar på personer som jag ännu inte kontaktat, skickar mejl, svarar på mejl. Skickar ett mejl till någon jag redan varit i kontakt med: Ska vi ses? Han svarar omedelbart, ger mig ett annat namn, skriver: "Mitt minne är begränsat." Jag tackar för svaret, skriver att jag ändå skulle vilja träffa honom. Något minns han säkert. Han svarar inte. En tidig morgon då ...