Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
Om livet runt Sergels torg och nÄgot om dess tillkomst Det som ocksÄ skiljer honom frÄn de andra pÄ trappan ner mot torget Àr att han dÄ och dÄ nickar till, sover en halv minut, kanske en minut, med hakan vilande mot bröstet, och inte vaknar förrÀn han förlorar balansen och faller framÄt, eller Ät sidan. DÄ rycker han till och rÀtar upp sig, klipper en stund med ögonen, lÄter blicken svepa över torget. Han tar en klunk kaffe ur pappersmuggen, torkar sig sedan ...
Ibland önskar jag att jag kunde skriva som Thelonious Monk spelar. Lyssna till exempel pÄ Thelonious himself (Riverside) frÄn 1957. Han spelar sÄ sparsmakat, som om han tvekar nÀr han ska vidröra tangenterna, tvekar om vilken vÀg han ska gÄ. Ibland rör han knappt vid dem, som om han Àndrat sig i sista sekunden. Det Àr mycket luft mellan ackorden, tyst lÄnga stunder. Stundtals lÄter det fel. Och sÄ, plötsligt, dammar han till: slÄr hÄrt pÄ tangenterna, med bÄda hÀnderna. NÄgon gÄng, ...
Om en ung mans vedermödor i Kabul Aref Àr tjugo Àr gammal. Han arbetar som förestÄndare vid ett av Svenska Afghanistankommitténs gÀsthus. Arbetet innebÀr att han lagar frukost och middag till gÀsterna, tvÀttar deras klÀder, diskar, handlar, stÀdar. GÀsterna Àr för det mesta européer - journalister, bistÄndsarbetare - och dÀrför har han, med viss möda, lÀrt sig att sno ihop en omelett, blanda till en grönsallad, steka en köttbit. Han har vant sig vid att ha ett lager starköl i kylskÄpet, tidskrifter med avklÀdda kvinnor i ...
Betongkrokarna minns han sÀrskilt: De fÀstes vid vÀggen med hjÀlp av tre tjocka nÄlar fastsatta i en liten plastskiva som mÄste hamras in. AvlÀgsnades endast med hjÀlp av hovtÄng, kvarlÀmnade tre smÄ hÄl i vÀggen. Tapeterna var grÄ, vÀggarna av betong. Andrew Brown heter han som minns. Han kom till Sverige pÄ sjuttiotalet, lÀrde sig svenska och gifte sig hÀr. Fick jobb pÄ en fabrik som gjorde trÀpallar, fiskade sÄ ofta han kunde, gick med i en flugfiskeklubb. Frös ofta. Det var sÄ tyst, skriver han ...
Om familjen Ataseven i SödertÀlje RÀttegÄngen mot det sÄ kallade SödertÀljenÀtverket som pÄgÄtt 2011-13 kastade ljus över en framgÄngsrik företagarfamilj i staden, med sÀte till och med i riksdagen. Det brukar sÀgas att syrianerna Àr den mest vÀletablerade invandrargruppen i Sverige, detta i kraft av sina mÄnga företagare men ocksÄ: skÄdespelare, fotbollsspelare, advokater, riksdagsmÀn, journalister, akademiker. Metin Ataseven, 40, Àr definitivt en av dem. Sedan 2010 sitter han pÄ plats 248 i Sveriges Riksdag, för Moderaterna, och före det var ...
Jag gĂ„r ner till Slussen, tunnelbanan till Danderyds sjukhus, dĂ€rifrĂ„n bussen till MĂ„ttbandsvĂ€gen â som sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger förut â och en och en halv timme efter att jag lĂ€mnat lĂ€genheten Ă€ntrar jag Riksarkivet i Arninge. En SĂ€poakt vĂ€ntar pĂ„ mig. Personen finns i PE:s periferi: Eric von Rosen. Greve. Fascist. Rockelstad. SvĂ„ger till Hermann Göring â sĂ„som det stĂ„r pĂ„ första kortet i akten, stĂ€mplat med ett hakkors. Den Ă€r tunn, drygt tjugo sidor. Det mesta vet jag redan. Det blir en knapp ...
Understreckare om det litterÀra med reportaget Som reporter pÄ fÀltet brottas man stÀndigt med att försöka begripa sig pÄ denna kaotiska verklighet. Man förstÄr inte vad mÀnniskor sÀger dÀrför att man vet för lite. Man ser inte vad som sker framför ens ögon, upptÀcker inte den betydelsefulla detaljen eller vad som stÄr mellan raderna dÀrför att man Àn en gÄng anlÀnt till skÄdeplatsen med andan i halsen, blind och döv. Varje reportage mÄste uppfinnas pÄ nytt. Varje dörr Àn en ...
Om industridöden och vad man kanske kan göra Ät den SÄ hÀr Àr det: Maskinerna pÄ Klosterverken i LÄngshyttan har tystnat, traverserna stannat, ugnarna slÀckts. Valsar har bÀddats in i plast och stÀllts undan, reservdelar packats ner, de sista stÄlbanden delats och skickats till skrot. Truckarna stÄr overksamma. Anslagstavlan har inget att meddela. FlÀktarnas surrande Àr det enda som hörs. Bara enstaka ensamma mÀn i blÄ overall och vit skyddshjÀlm rör sig lÄngsamt i dessa jÀttelika nÀstan doftfria ...
Ola Magnell avled i februari 2020, sörjd av ovÀntat mÄnga. Han hade ju stÄtt i skuggan sÄ lÀnge, utan skivkontrakt, fjÀrran frÄn vimlets yra. Tio Är dröjde det mellan album tio och elva. Under sjuttiotalet, dÄ han drog landet runt mellan scenerna, hade han spelat in fyra album pÄ sex Är. Han hade ett skivbolag, Metronome, och en producent, Anders Burman, som tog vara pÄ den sÀrprÀglade begÄvningen frÄn Kalmar. Sedan kom han tillbaka. Jag sÄg honom nÄgra gÄngen under ...
Sommaren 1944 börjar det osa brĂ€nt. Tyskland har definitivt kört fast i Ryssland. PE:s pass dras in efter resorna till Norge och Finland. Carlberg i Stockholm sĂ€ger upp lokalen i Stockholm; han ska sĂ€lja huset, lĂ€gga ner Manhem. TvĂ„ medlemmar nekas deltagande pĂ„ en kurs i Befolkningsförbundets regi. Medlemmar gillar inte att Svensk Opposition inte deltar i riksdagsvalet, nĂ„gra dyker upp pĂ„ SSS:s listor. Sista samtalet som avlyssnas Ă€r mellan PE och lektor Bergquist i Göteborg, 3 april 1945, kl 11.39, PE först: "â Ja, du ...