Behövs en ny sökning?

Mina barn påstår att jag inte gillar teveserier. Det gör jag visst, säger jag och räknar upp dem: Pang i bygget, The singin’ detective, Tre kärlekar, Homicide, Seinfeld, Brottet... och nu har jag sett Olive Kitteridge med Frances McDormand i huvudrollen, blott fyra avsnitt, tack för det, täta som vått ylle. Hon spelar den brutalt uppriktiga läraren Olive Kitteridge, Richard Jenkins hennes man apotekaren som vill hjälpa alla och älskar sin hustru, där emellan sitter deras son fången. Honom förmår fadern inte hjälpa. Bara ...

Man kan läsa Jolo, Jan Olof Olsson, för att njuta av stilen, av hans ton: en känslig, vidöppen reporter som behärskar sina uttrycksmedel. Så lätt det ser ut! Man kan också läsa honom för att få veta det man inte visste om Stockholm, S:t Petersburg eller Ängelholm, Fritiof Nilsson Piraten, Wilhelm II eller John Joseph Broderick. Man kan läsa honom för att studera en yrkesman. Han är en mästare på inledningar: ”Det är ett hus utan chans.” Eller: ”Greta Garbo satt på

När Ludvig Hertzberg på Svenska Dagbladet ringde och frågade om jag ville skriva en understreckare om Serial sa jag: Vadå? En podcast, sa han. Vadå? sa jag. Det var för snart fem år sedan. Jag vet fortfarande inte mycket om poddar, lyssnar sällan. Jag dör av prat. Så läste jag en artikel i The New Yorker av Rebecca Mead, ”How podcasts became a seductive – and sometimes slippery – model of storytelling”, och hamnade i S-town, producerad av ...

Sverigedemokraterna har fel. Kultur uppstår och utvecklas inte inom en nation utan i mötet mellan nationer. Ta Leyla McCalla till exempel. Hon föddes i New York av haitiska föräldrar, skolades klassiskt på cello, spelade sedan i ett countryband, flyttade till New Orleans och började söka sina rötter. På A day for the hunter, a day for the prey (Jazz Village) tar hon med oss på en resa från Haiti till New Orleans, rör sig ...

”The night’s too long” med och av Lucinda Williams börjar som andra sånger om den unga kvinnan som sticker hemifrån för att söka sig ett nytt liv. Just den här kvinnan heter Sylvia, hon arbetar som servitris i Beaumont och lägger undan all dricks för att kunna köpa sig en rostig gammal bil, hon säljer möblerna och kläderna och sticker. Lucinda Williams slutar inte där. I tredje versen möter vi Sylvia i hennes nya liv; hon arbetar på kontor och tjänar hyfsat ...

För oss med makabra intressen är Ann Rules The stranger beside me (Sphere; revised and updatet edition) ett fynd. Främlingen är Ted Bundy som tre dygn innan han sattes i elektriska stolen började erkänna. Han erkände nio mord, sedan orkade han inte mer. Han misstänktes för att ha mördat 36 unga kvinnor, några barn. Kanske var de fler. Det som ger Ann Rules femhundrasidiga skildring extra styrka är att Ted Bundy var hennes vän. Hon beskriver honom som begåvad, charmig, omtänksam. Han hade lätt ...

1964 samlade Granada Television en grupp sjuåringar från olika skikt och håll, bjöd dem på zoo och på kalas, tog dem till en lekpark, filmade och frågade. Barnen ville bli missionärer, jockeys, advokater. De ville bli rika och ha vänner. Sedan följde man fjorton av dem, träffade dem vart sjunde år, fram till dess att de fyllt 49. De går genom skola och universitet, de hoppar av, de blir advokater och lärare, de blir arbetslösa, hemlösa, de gifter sig och skiljer sig, får barn ...

Som sagt, blandning och inte särskiljande för mänskligheten framåt. Ingenstans syns detta tydligare än i musiken. Bättre än de flesta förkroppsligar Jerry Douglas saken. Han kom direkt från London där han som vanligt varit värd för Transatlantic Sessions som med en hel orkester sammanfogar musik från Skottland, Irland, England och USA, i år med Eric Clapton som gäst. ”Han har tjatat i flera år om att få vara med.” Jerry Douglas har spelat med alla från Ray Charles till Paul ...