Behövs en ny sökning?

Bedövad efter ännu en dag i Kungliga bibliotekets mikrofilmsvalv stryker jag längs bokryggarna här hemma för att hitta något lättläst, kortfattat. Fastnar för Anton Tjechovs Noveller (Forum), tryckår 1968, den första av hans samlingar jag läste. Minns att jag fick den av kompisarna Per och Urban, i studentpresent. Minns hur överrumplad jag blev av ”Stäppen”, mer en novella, som amerikanerna säger, än en novell. 112 sidor lång. Alla dessa detaljer, detta myller, denna långsamma rörelse. Tänk att kunna skriva så. ...

Vad är den absoluta motsatsen till den skamlöse presidenten i Vita huset? Det måste vara John Coltranes ”Alabama”. Den är en fem minuter och åtta sekunder lång och mycket vacker sorgesång över tillståndet i Södern, inspelad två månader efter det att fyra medlemmar ur Ku Klux Klan placerade och utlöste en sprängladdning vid en baptistkyrka i Birmingham, Alabama. Explosionen dödade fyra svarta flickor som höll på att göra sig i ordning för gudstjänsten, flera skadades. Det var den ...

Alltför många romaner och noveller förklarar för mycket. I alltför många förstår man alltför snart hur det ska gå. Författarens intentioner lyser igenom. I Ingvild H. Rishøis Vinternoveller (Flo förlag) vet man inte hur det ska gå. I den första ska en ung kvinna ta sig hem med sin dotter som har kissat på sig. I den andra ska en ung man köpa en kudde och sen hem och ta fram maten för att hans dotter ska komma på besök, det första ...

Tonen är det som slår an från första sidan i Hans Gunnarssons Bormann i Bromma (Bonniers). Den stannar kvar genom hela novellsamlingen. Första meningen i första novellen, ”Prolog till en fördämning (anonymt bidrag till en livberättargrupp)”, lyder: ”Det här är ingen direkt rafflande historia, inte särskilt munter heller, men det kan ändå vara värt att berätta den.” Ni hör. Raskt tar författaren hand om läsaren. Nästa novell, ”Någon måste dö”, börjar: ”Ibland händer de mest konstiga saker mitt i vardagslunken.” Exakt tonträff ...

Kanske beror det på min afghanska erfarenhet att jag blir så rörd när den pashtunske pojken briserar i kärlekssången som inleder skivan. Jag förstår inte vad han sjunger, känner allvaret. Har spelat den om och om igen. ”Pashto love”. Flöjt, en elbas och trummor följer honom hela vägen, understryker och underbygger, tassar försiktigt. Fast pojken och musikerna möts bara här, på skivan. Nils Berg har hittat honom på YouTube. Bergs grupp heter Nils Berg Cinemascope, plattan Vocals (Hoob ...

Vad blev vi av? Vad gjorde vi med våra liv? De tre unga männen i Ettore Scolas film Vi som älskade varandra så mycket möts och förenas i kampen mot fascismen, skiljs och möts igen. Där finns också en kvinna, Luciana, som först den ena och sedan den andre förälskar sig i. Tjugo år senare möts de av en slump på gatan, förenas för en kort stund. Två av dem har blivit rika, den ena på pengar,