Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
Jag har ingen koll på litteraturen om Ivar Kreuger, men Frank Partnoy verkar veta det mesta, behärskar ekonomi och juridik och gillar uppenbarligen att dra en bra historia. Det här är en bra historia. Den säger något om världen, åtminstone den finansiella världen, ty den svenske tändstickskungen var ju inte den första och inte den sista som lurat skjortan av bankmän, statsmän, revisorer: han gjorde det bara i större skala. Han vilade ...
Peter Taylors noveller behandlar ras och klass men också generationer och den avgrund som skiljer båda sidor åt. Ingen kan ta språnget över. Ve den som tror något annat. Alla inblandade – vita och svarta, herrar och betjänter, fäder och söner – är fjättrade vid sitt öde. Sorg och fientlighet och en outsägbar ensamhet härskar på ömse sidor. ”För Harriet var det som om hennes barn inte längre existerade: det var som om de hade dött i barndomen”, som det ...
Vännen Lars Åke tipsade om Tender mercies när jag ondgjorde mig över Crazy heart. Jag såg den en gång, två gånger – jag grät mer andra gången – och undrade vem som skrev manuset. Horton Foote. Han fick en Oscar. Det var välförtjänt. Inte en stavelse för mycket. Handlingen rätt banal: utslagen countrysångare kommer på fötter tack vare kärleken. Han spelas av Robert Duvall. Han fick också en Oscar. Det var också välförtjänt. Till skillnad från Jeff Bridges vet han hur en ...
Sällan har förtrycket såväl som torftigheten i det forna DDR skildrats så infernaliskt som i Florian Henckel von Donnersmarcks film De andras liv. Ta bara inledningsscenen: En lektion. Ett förhör. En lärdom: den skyldige upprepar samma historia, i detalj. Läraren, den plikttrogne Stasitjänstemannen Gerd Wiesel, spelad av en alldeles glänsande Ulrich Mühe – ofta spelar han med bara ögonen – får i uppdrag att övervaka den till synes lojale författaren George Dreyman. Lägenheten buggas, en avlyssningsstation upprättas på vin
Utmattade stapplade vi ut från bion efter att ha sett Leviatan, i regi av Andrej Zvjagintsev. Vi hade sett ett ryskt drama av gammaltestamentliga mått, iscensatt i den vidunderliga naturen vid Barents hav, det mesta dock utspelat i det hus som saken gäller: Ska den korrumperade borgmästaren lyckas lägga beslag på det? Kämpar Kolja och hans Lilja förgäves? Leviatan är havsvidundret i Gamla testamentet, den ringlande ormen, den månghövdade draken. Här är det staten, kyrkan, domstolen i skön ...
En eftermiddag sommaren 1956 skjutsade Nelson Mandela en god vän i sin pastellgröna Oldsmobile, en bil som alla i dessa kvarter i Johannesburg kände till. Mannen vid ratten visste de också vem det var: en av Sydafrikas få svarta advokater, en mästare i rättssalen, en frihetskämpe. Vid en busshållplats fick han syn på en ung vacker kvinna, så vacker att han tänkte vända och köra tillbaka. Knappt ett år senare såg han henne igen, de presenterades för varandra och nästa dag ringde han och bjöd ut ...
Det sägs att enda gången Frank Sinatra drabbades av munhäfta var när han fick träffa Murray Kempton. Sinatra missade aldrig en kolumn av Kempton. Alla beundrade honom. Han var den ende, skriver David Remnick i förordet till Modern Librarys nyutgåva av Part of our time, som kunde skriva om en tingsrättsförhandling i Bronx med Aischylos blick för dramatik. Murray Kempton var reporter, skrev fler än 11 000 kolumner, intresserade sig särskilt för förlorarna. Part of our time handlar om trettiotalets Amerika, om
Han klättar upp på ett tak i Herat, blickar ut över platsen där karavanerna kommer och går, åsnor och kameler, klangen från hammare mot kopparkittlar, doften av kryddor i stinna säckar. Han ser: inga fabriksskorstenar, inga bilar, bara en ensam lastbil bemålad med blomsterornament. Han vet att han skulle landa i bomull om han hoppade. Författaren heter Torgny Sommelius, det är i slutet av femtiotalet och han är på resa genom Asien och ska efteråt ge ut tre böcker: Bort genom Asien, Blå Indien och
Några punkter om biografins problem, inspirerade av Craig Browns artikel i TLS 10/9 2021: 1) Även den längsta biografin kan bara återge en liten del av någons liv. Robert Caros fyra volymer om Lyndon Johnson (fyratusen sidor, sex kilo) tar oss bara fram till 1964, hoppar över de flesta dagar i hans liv. 2) Myllret av detaljer kan skymma sikten. Picasso tog in på Savoy Hotel 25 maj 1919, bodde på rum nummer 574, som nu ändrats till nummer 536, och bokningen gjordes av ...
Niklas Rådströms En handfull regn (Bonniers) handlar om vänskapen mellan två pojkar som växer upp i sextiotalets Stockholm, drabbas av radikalismen, kulturellt och politiskt, kompisen Bengt mer politiskt hängiven än författaren. Sedan tar Bengt livet av sig. Boken handlar om den svarta sorgen efter vännen som gått bort, plötsligt och oväntat, om den förtvivlan och vrede som kommer ur vanmakten, över detta att man ingenting begrep, ingenting gjorde, och insikten om det omöjliga i att hålla kvar livet i dem vi älskar. ...