Av alla musikböcker jag läst under arbetet med Kjell Höglund och hans värld är Paul McCartneys The lyrics (Penguin) både den mest lustfyllda och snillrika. Genom att berätta om sångerna han skrivit skriver han sin självbiografi. Här får vi veta att John Lennon och han började skriva ”She loves you” efter en konsert med bland andra Roy Orbison och avslutade den hemma hos Pauls far som tyckte att de skulle ersätta ”yeah, yeah, yeah” med ”yes, yes, yes”. Han ogillade alla amerikanska uttryck i engelskan. ”Om vi hade gjort det är jag inte säker på att den skulle bli vår mest säljande singel i England.” ”Eleanor Rigby” skrevs med tanke på en ensam äldre kvinna Paul brukade hälsa på som liten grabb, för att sitta och prata en stund. ”All my loving” var först en countrylåt, blev något annat med John Lennons gitarr – som han kom på i sista minuten – och följde dem hela vägen till toppen även i USA: ”Och några månader senare fyllde jag tjugotvå.” ”Hey Jude” skrevs till tröst för Julian Lennon efter föräldrarnas skilsmässa men blev till en kampsång för alla villrådiga. På Penny Lane fanns en frisersalong med fotografier i fönstret och en frisör som sa ”it’s been a pleasure to know you”, fanns kyrkan där Paul sjöng i kören, sålde en flicka vallmoblommor och på radion gick Dylan Thomas Intill mjölkhagen. Brad Mehldau har spelat in en underbar skiva med Beatlestolkningar: Your mother should know (Nonesuch). Sången skrevs efter att moster Jin kommit ner till London för att prata allvar med Paul om hans vilda leverne.
