Om tjuven och polisen och offret
Inbrottet var inte annorlunda än andra inbrott. Inge Jansson hade åkt hemifrån – han är änkeman och bor ensam i villan i Rasbo norr om Uppsala – och när han kom tillbaka förstod han på en gång vad som hade hänt. Köksfönstret, som ligger på baksidan av huset, var uppbrutet. I huset var allt en enda röra.
Inge Jansson ringde polisen.
Ledningscentralen beordrade en polisbil till platsen och tjugo minuter senare stod två polismän på gårdsplanen framför villan tillsammans med Inge Jansson. De ville veta vad som hade stulits. De ville inte gå in i villan för att inte stöka till det för kriminalteknikerna.
De stod där på gården och så inleddes den korta serie av händelser som gör att detta inbrott skiljer sig från de flesta andra inbrott.
Polismännen fick se en vit Ford Escort sakta in nere på den glest trafikerade landsvägen, som om föraren gjorde sig beredd att svänga upp på gården, men därefter öka farten. Som om han ändrat sig när han fick se polisbilen. Polismännen kastade sig i sin bil, körde ifatt den andra bilen, grep de båda personer som satt i den.
Inge Jansson hade hunnit berätta att han blivit av med två gitarrer, flera flaskor sprit, en video, klockor, silverbestick, en kamera, en kikare Allt det där fanns i bilen.
Bilen hade stulits i Farsta.