Om fascismens födelse
Ordet är möjligen etruskiskt, i alla fall associerat med spöknippet som bars av vakter som vaktade Romarrikets mäktiga. I slutet av 1800-talet, på Sicilien, blev det benämningen på revolterande bönder fasci. Efter 1914 tog Italiens krigsivrare namnet till sig, understödda av chefredaktör Benito Mussolini som i mars 1919 bildade kampgruppen Fascio di Combattimento, en besynnerlig mix av missnöjda anarkister, socialister och syndikalister, obestämbara revolutionärer och villrådiga krigsveteraner: en blandprodukt med oklar inriktning, sammanhållna av stark nationalism. I valet till parlamentet samma år skrapade man ihop fyratusen röster. I bakgrunden fanns världskrigets fasor, strejker som lamslog industrin, hot om en kommunistisk revolution.
Tre år senare, 30 oktober 1922, anlände Mussolini till Rom med nattåget från Milano, checkade in på Hotel Savoy, bytte om till svart skjorta, plommonstop och damasker och emottogs av kungen som Italiens nye premiärminister. Marschen mot Rom var avslutad, fascismen hade segrat. Vägen låg nu framför dem.
Läs hela artikeln