Om Sverigedemokraterna i Landskrona
Premiss förlag beställde ett reportage om Sverigedemokraterna i Landskrona till en kommande antologi. Jag hade skrivit om Thord Lindblom tidigare och uppsökte honom ännu en gång. Han fascinerade mig.
Thord Lindblom, Sverigedemokraternas mest framträdande namn i Landskrona, är en man av medellängd med grånad mustasch, en smula otidsenlig lugg och ett avlångt ansikte vilket bär den lätt rosiga färg som skvallrar om de långa promenader han brukar göra längs kustlinjen, i ur och skur, sommar som vinter. Under en heldag med kommunfullmäktige, där han är ledamot och en av de flitigare i talarstolen – dock sällan för inlägg längre än tre minuter; han blir sällan långrandig – uttrycker hans ansikte några gånger lätt bestörtning, ibland irritation, någon gång kröks hans läppar i ett hånfullt leende, fast oftast säger hans ansikte just ingenting alls. Stilla och uppmärksam sitter han på sin plats nästan rakt framför presidiet, inklämd mellan två något äldre partibröder. Desto mer säger de leenden och huvudskakningar som utbyts i de socialdemokratiska bänkraderna, framför allt bland kvinnliga ledamöter, när Lindblom lämnat talarstolen och går mot sin plats. Dessa leenden och huvudskakningar ser han inte, eftersom de utbyts bakom hans rygg. De säger: Vilken knäppskalle!
Och ändå är det på dem Thord Lindblom har röstat under större delen av sitt vuxna liv. Röstat har han alltid gjort, även de få gånger han inte funnit något parti att rösta på. Demokratin är för honom en hjärtesak, ett fundament, allt annat än en lek. Mer än de flesta har han tagit sitt ansvar för den.