Om Alice Munro

Alice Munros tidiga noveller handlar om en flicka som blivit kvinna, skaffat sig en utbildning, gift sig och kanske skilt sig. Hon är författare, bibliotekarie, lärare, mäklare. Hon kommer från landet, bor nu i en mindre stad. Där finns en far hon tycker mycket om, hon bär flera av hans drag, men de har svårt att nå fram till varandra. Han är stolt över henne, men han förstår inte alla hennes mått och steg. I alla fall har han svårt att acceptera motivet till hennes handlingar. Som det heter i ”Jupiters månar”, far och dotter i sjuksalen:

”Ja, jag har också alltid tyckt det. Att man inte ska lägga sig i barnens angelägenheter. Jag försökte alltid att inte säga nåt. Jag sa aldrig nåt när du gick ifrån Richard.”
”Vad menar du med ’sa nåt’? Kritiserade?”
”Det angick inte mig.”
”Nej.”
”Men det betyder inte att jag gillade det.
Jag var förvånad – inte bara över vad han sade utan över att han ens nu tyckte sig ha rätt att säga något sådant. Jag måste titta ut genom fönstret och ner på trafiken för att inte förlora behärskningen.
”Jag ville bara att du skulle veta det”, tillfogade han.

Där finns också en mor, som är död eller håller på att dö, plågas ibland av sjukdom. Med henne har hon alltid haft svårt att kommunicera. Faderns och moderns förhållande har aldrig varit bra. Modern har önskat sig ett annat liv, också försökt komma bort, bryta sig ut. Där finns mostrar och fastrar som kommer på besök, för med sig en fläkt från en annan sorts tillvaro, andra möjligheter. När modern till sist dör gifter fadern om sig.

Vill du läsa hela artikeln, tryck här!