Behövs en ny sökning?

Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.

Joseph Mitchell

Joseph Mitchell berättar om människor som säljer saker de helst inte vill sälja, skänker pengar de aldrig haft. En av dem har vigt sitt liv åt kampen mot svordomar. En annan håller ordning på sin biograf. En restaurangägare vill se vad som finns uppe på vinden, tar reportern med sig. Jane Barnall, Lady Olga, har ett skägg som mäter 34 centimeter och undviker att tala om sin barndom. Jag har aldrig intervjuat en ointressant person, sa Mitchell. Under en tid studerar han råttorna i

2022-01-02T13:08:56+01:002 februari 2013|

Reportern som valde sanning före fakta

Understreckare om Joseph Mitchell I Joseph Mitchells ”A mess of clams”, publicerad i The New Yorker 29 juli 1939, får vi inledningsvis veta att så gott som alla musslor som serveras på New Yorks restauranger kommer ur Long Island-buktens svarta lera. De är de saltaste, renaste och mest rundmagade musslorna i hela världen. Strax efter gryningen varje vardag går ett sjuttiotal musselfiskare ut i bukten i sina fallfärdiga slupar och catbåtar och sprider sig över bäddarna, kastar ankar. De arbetar över relingen ...

2015-09-01T00:00:00+02:001 september 2015|

Skiljetecknens magi

Skribenten James Thurber och redaktör Harold Ross på tidskriften The New Yorker lär ha haft fruktansvärda gräl om kommatecken. Ross petade in dem, Thurber tog bort dem, Ross petade in dem igen. Thurber resignerade, det var trots allt Ross som var chefen, skrev på lönecheckarna, och han kunde själv, stundtals, se fördelen med ett instoppat komma. Som i denna mening: ”Efter middagen, gick männen in i salongen.” Varför? undrade en läsare i ett brev. ”Detta speciella komma”, förklarade Thurber, ”var Ross sätt att ge ...

2016-11-24T00:00:00+01:0024 november 2016|

Kronologi i all ära, den bestämmer turordningen, löser dock inte det mycket större problemet med en bok: Vad ska bort och vad ska med? Kathryn Schulz skriver det i en recension i New Yorker av Gunnar Brobergs stora bok om Carl von Linné: Mannen som ordnade naturen. (På engelska har den fått samma titel: The man who organized nature.) I Brobergs bok får man veta en massa saker som man inte behöver veta, skriver Schulz, inklusive längden och hårfärgen på Linnés skolkamrater, däremot ingenting ...

2023-09-25T09:00:00+02:0025 september 2023|

Identitetsillusionen

Ettore Schmitz föddes i Trieste som var kejsardömet Österrikes viktigaste handelsstad. Han mor var italienska, fadern tysk, båda judar. Snart döptes kejsardömet om till Österrike-Ungern. Han gifte sig med en katolska, konverterade till katolicismen men var i själ och hjärta ateist. Han utbildade sig i Bayern. När han fyllde sextio hade Trieste hunnit bli italiensk. I staden talade man tyska, italienska, slovenska. Han började skriva, på italienska, döpte om sig till Italo Svevo, ”italiensk schwabare”. På frågan om varifrån han kom, svarade han: Trieste. Han älskade ...

2024-08-21T09:48:56+02:0020 augusti 2024|

Göra konst av fakta

Bästa reportageantologin jag läst heter The art of fact (Scibner). Lärarna Kevin Kerrane och Ben Yagoda lessnade på att stå vid kopieringsapparaten och samlade några favoritreportage från de senaste tvåhundrafemtio åren. Det mesta är amerikanskt, men flera européer har fått plats: Daniel Defoe, Henry Mayhew, George Orwell, Svetlana Aleksijevitj, Ryszard Kapuscinski, James Fenton bland andra. Några reser långt för att hitta storyn, de flesta hittar den på promenadavstånd: en tiggarflicka på Londons gator, ett danshak en lördagskväll, en boxare timmarna före matchen. Kommentarerna är innehållsrika och ...

2022-01-02T13:14:11+01:0012 januari 2013|

Författarnas självvalda klostertillvaro

Understreckare om jobbet bakom boken Besynnerligast är nog George Simenon. Några dagar innan han påbörjar nästa roman ser han till att göra sig fri från förpliktelser elva dagar framåt, ringer därefter sin läkare för en hälsokontroll. Sedan kan arbetet börja. Instängd i sitt arbetsrum – ”Jag träffar ingen, talar inte med någon, svarar inte i telefon” – avverkar han ett kapitel om dagen, varken mer eller mindre, ”för att hålla mig i takt med romanen”. Efteråt kommer läkaren tillbaka, konstaterar vanligtvis att blodtrycket sjunkit, ordinerar två ...

2022-01-02T13:50:19+01:0025 mars 2012|

Jazz

Under ett par tre decennier innan Ry Cooder erövrade världen med kubansk dansmusik gick han på upptäcktsfärd över sin egen amerikanska kontinent. Boomer’s story (Warner) har alltid haft en plats närmast mitt hjärta, kanske för att det var den jag först hörde av allt han då spelade in. Att höra den första gången var som första mötet med John Mayalls och Eric Claptons Bluesbreakers (Polygram), Jan Johanssons Jazz på svenska (Megafon) eller, varför inte, Gillian Welchs Revival (Acony): det här har jag hört förut, ändå inte. ...

2022-01-02T12:17:19+01:0012 juni 2013|

Brott och skuld och klaustrofobi

Om författaren Patricia Highsmith Om sitt skrivande talade hon ogärna, om sitt privatliv helst inte alls. Duncan Fallowell, som försökte grilla henne för Sunday Times några år före hennes död, skrev att det var ”som om hon satt och ruvade på en stor hemlighet”. I förlagspresentationerna brukade det stå att Patricia Highsmith föddes 1921 i Fort Worth, Texas, att hon vid sex års ålder flyttade med sina föräldrar till New York och att hon tidigt bestämde sig för att bli författare men ...

2022-01-03T16:23:10+01:0014 september 2008|

Rysk påverkan

Enligt en artikel i New York Times (10/8-19) dök ett ryskt TV-team upp i Rinkeby kvällen efter Donald Trumps beryktade uttalande om vad som hänt ”last night in Sweden” och erbjöd sig att betala invandrarungdomar för att ställa till bråk framför kameran. Sex svenska nättidningar på yttersta högerflanken stöds enligt samma artikel av en rysk-ukrainsk bildelsfirma i Berlin. För den som vill veta mer rekommenderas Timothy Snyders Vägen till ofrihet. I detalj berättar han om den ryska politiken att försöka förgöra fienden EU: värvning ...

2019-10-08T00:00:00+02:008 oktober 2019|
Till toppen