Behövs en ny sökning?

Det var länge sedan jag läste Richard M. Levines Ont blod (Askild & Kärnekull) men en gång förlöste den en bok jag själv skulle skriva. Så kunde det alltså göras! Boken, ett reportage, handlar om mordet på man och hustru, de båda förövarna är kända för läsaren från första sidan – styvdottern och hennes pojkvän – vi får följa vad som händer före mordet, och sedan de gripits. Jag minns den som oupphörligen spännande, fingertoppskänsligt skriven, alla bitarna på plats, en efter ...

Den som intresserar sig för reportagets hemligheter rekommenderas Gunnar Elvesons Reportaget som genre (Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala). Avhandlingen blev aldrig färdig, Elveson omkom i en fjällolycka – där han och hans bror för övrigt gjorde en hjältemodig insats – men handledare och kamrater vid institutionen såg till att ställa samman och publicera fragmenten som fanns. Boken har följt mig genom åren, varit till stor glädje, överraskar mig ofta. Gunnar Elveson definierar reportaget, vet massor om traditionen, understryker reporterns främlingskap ...

Jeff Bridges fick frågan om han var förvånad över att The Big Lebowsky blivit en kultfilm. Nej, svarade han, han var förvånad över att filmen fick ett så svalt mottagande när den kom. Själv tycker jag att den är det bästa bröderna Joel och Ethan Coen gjort, trots storartade filmer som Fargo och O Brother, where art thou?. Den är mindre cynisk än deras tidigare filmer, mindre en kostymfilm än vad de senare gjort. Man kan låta sig uppslukas av ...

Lawrence Wright börjar med författaren Sayyid Qutb som anländer till USA i november 1948 och upplever en andlig öken. Moderniteten står honom upp i halsen, rasismen fyller honom med ilska. De som möter Qutb minns honom som blyg, artig och uppmärksam, politiskt intresserad men inte särskilt religiös. När han kommer hem till Kairo igen deltar han i upproret mot kung Farouk, arm i arm med Nasser, och erbjuds en plats i regeringen. Han tackar nej, ägnar sig åt allt mer lidelsefull regimkritik i böcker och tidningsartiklar, ...

Hon upptäcker hur ostädat det är i deras skafferi, kan inte hålla tassarna borta. Ut med den neongröna potatisen, burkarna med inläggningar som bågnar i värmen, oliven med paprikafyllning som exploderat i spadet. Efteråt skriver hon en lapp, tonfallet sarkastiskt, kanske humoristiskt: ”Raka mig eller döda mig ber palsternackan som fått märkligt långa strån på hakan” osv. Hon vet att hon vidrört något livsfarligt, dragit en reva över ytan. Pappa ringer när hon är tillbaka i Stockholm, skriker i telefon, rösten kvävd och hes. ...

Vad underbart det är att möta en kunnig och klarsynt man med stark integritet som knapphändigt men mycket tydligt förklarar sådant man undrat över och samtidigt säger något om vad en människa borde vara. Giovanni Falcone, domare på Sicilien, analyserar i Domarens kamp mot maffian (Forum) den enhetliga, hierarkiska och stränga kriminella struktur som kallas Cosa Nostra. (Framställningen är byggd på intervjuer journalisten Marcelle Padovani gjorde med honom.) Nej, säger Falcone, maffian frossar inte i meningslös grymhet; dess våld är ...

Han slog igenom med ”Catch the wind” och fortsatte med ”Colours” och fick stämpeln som britternas svar på Bob Dylan, men Donovan hade bara fiskat i samma vatten som Dylan. Han var trots allt bara arton när han debuterade. På andra albumet, Fairytale (PYE), nu hade han hunnit fylla nitton, fanns mer som drog åt brittisk folkmusik och framför allt en sång som vek tvärs av, ”Sunny Goodge Street”. Det är en välstämd jazzlåt i draperad valstakt – stråkar, blås, vispar – och en mystisk text ...

Såg inledningen på en ny svensk teveserie. Det började med att någon fick huvudet avslitet fastsurrad på ett roterande helikopterblad. En stund senare dödades en naken blödande man av vargar. Jag stängde av. Tog upp boken jag höll på med, Helen Dunmores Exposure (Windmill). Den börjar med att en kvinna gräver ner en portfölj i sin trädgård. Kring den kretsar den spänning som råder fram till slutet på sidan 391. Två män dör, en i sjukhussängen, en snubblar ...

Tre norska romaner, nyligen skrivna, av yppersta märke: Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap (Weyler), Linn Ullmans De oroliga (Bonniers), Roy Jacobsens De osynliga (Norstedts). Gulliksens roman handlar om han och hon som lever i den bästa av världar, i ett äktenskap som inte är som andra äktenskap, ingenting kan hota det, inte ens om hon blir förälskad i en annan. Det blir hon och allt går sakta sönder. Ullman berättar om flickan som försöker hitta sin plats med en självupptagen pappa,