Behövs en ny sökning?

Vad är det med danskar och teveserier? Gång efter annan slår de en med häpnad över sin på samma gång säkra som lätta hand över hantverket, sina vattentäta manus, briljanta skådespelare. Ta bara Brottet, skapad av Søren Sveistrup, som mäter sig med det alla bästa inom genren, där man aldrig visste vad som väntade runt hörnet, med den ständigt fulladdade Sofie Gråbøl i huvudrollen. (Hon har berättat att inte heller skådespelarna visste vad som skulle hända; manuskripten levererades avsnitt för avsnitt.) Och nu har vi sett ...

Den som intresserar sig för reportagets hemligheter rekommenderas Gunnar Elvesons Reportaget som genre (Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala). Avhandlingen blev aldrig färdig, Elveson omkom i en fjällolycka – där han och hans bror för övrigt gjorde en hjältemodig insats – men handledare och kamrater vid institutionen såg till att ställa samman och publicera fragmenten som fanns. Boken har följt mig genom åren, varit till stor glädje, överraskar mig ofta. Gunnar Elveson definierar reportaget, vet massor om traditionen, understryker reporterns främlingskap och slår glatt litteraturkonstaplarna ...

Nästan trettio år senare reste Peter Fröberg Idling till Kambodja för att söka efter någon som var med då fyra medlemmar i Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea lotsades genom katastrofen utan att märka den. Han söker upp de fyra, bara två vill träffa honom. Fröberg Idlings Pol Pots leende (Atlas) är en undersökning av solidaritetens baksida, trosvisshetens förljugenhet. Samma år, 2006, kom en annan bok om det som hände i Kambodja, fast nu handlar det om själva revolutionen. Jesper Huors pappa, en kambodjansk diplomat, lämnade sin svenska hustru och ...

Antagligen var det sommaren 1959. Vi satt ihopkrupna under snedtaket i Anders rum vid Bäckfjärden, regnet slog mot fönsterrutan. Han läste högt ur en bok han måste ha smugit undan från föräldrarna: ”och hon låg stilla och han kände henne och långsamt drog han av henne de små silkesbyxorna och doften från henne var varm och fuktig och stark, en drivhusdoft” och det blev värre, mycket värre; vi visste till sist inte vart vi skulle ta vägen. Med åren glömde jag det mesta, dock inte titeln, ...

Miriam reser till Berlin, köper en karta och letar sig fram till den bästa platsen att ta sig över muren. Hon kommer så långt att hon ser de blänkande bilarna och gatorna på andra sidan. Hon är sexton år och hennes pojkvän har hängt sig i en fängelsecell. Hängt sig? I en cell utan galler, krokar, dörrhandtag? Hon har inte fått se kroppen. Fru Paul föder en missbildad pojke. Bara på ett sjukhus på västra sidan kan han få den vård han behöver. Muren byggs. Pojken ...

Jag kan tänka mig att John Prine skrev tretton verser, strök tio och lade till en refräng för att vända sig direkt till oss. Eller så gjorde han tvärtom, hade han den där meningen som kom att bli refrängen – ”Ain’t it funny how an old broken bottle/ Looks just like a diamond ring” – och byggde sången kring den. Jag vet inte. Sången heter i alla fall ”Far from me” och handlar om uppbrott. Det är hon som lämnar honom. Han berättar historien. Hon säger ...