Tekniskt sett finns ingen skillnad mellan levnadstecknaren och romanförfattaren. Greppen skiljer sig inte åt: personteckningar och miljöbeskrivningar, perspektivskiften och tidsförskjutningar, växlingen mellan handling och resonemang, individ och grupp, den stora och den lilla världen. Också jag kan börja i vilken ände jag vill, sätta punkt där jag tycker, fylla utrymmet däremellan efter eget skön. Också för mig är det viktigt att skriva så lite som möjligt, koncentrera språket, stryka, stryka, stryka. Jag väljer mellan människor, händelser och förlopp, väljer och vrakar. Papperskorgen är författarens bäste vän, ...
Behövs en ny sökning?
Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
Har suttit två veckor med Per Engdahls brev: det första daterat 19 oktober 1937, det sista 10 januari 1964, båda från Malmö. (Det finns naturligtvis många fler, men de jag hittills fått fatt på fyller en pärm.) Han skriver de flesta till vapenbröderna Vilhelm Rosell i Stockholm och Einar "Pq" Palmqvist i Malmö, andra till statsminister Erlander, radiochefen Rydbeck, TT-chefen Modig. Några skriver han från Berlin sommaren 1938 och 1939, andra från Paris, Madrid, Trieste, Rom, Wien mellan 1952 och 1958. Många ...
Nostalgi, framtidsdröm. Brevväxling med J.O. Heiskanen, Sundsvall. Han har arrangerat ett möte med PE 15/7-52, tackar för de två dagarna PE besökt Sundsvall. 70-tal inbjudna, oklart hur många som slöt upp. JCH har värvat prenumeranter och satt upp affischer. "Det var nästan som en fläkt från förr i världen." Han skriver: "Under åren närmast efter kriget kände man det nästan, som om man överallt var en ovälkommen, en sådan där, som petade på ett samvete, som inte fick röras." Alltså, de som varit med, nu hukande, ...
Åter till Engdahl. Jag söker mig tillbaka till Jönköping, staden där han föddes, växte upp, tog studenten. Jag har ett drygt kollegieblock med anteckningar från den Jönköpingslitteratur jag plöjt på KB, alltifrån Almqvists brev därifrån – han bosatte sig 1843 på Sanna nära Jönköping, knöt förbindelser med radikala kretsar i staden, medarbetade i frisinnade Jönköpingsbladet – till Minnen människor platser, utgiven av Jönköpings läns museum 2010. Där finns memoarer, en turistkalender från 1928, en minnesskrift om Kungliga Smålands Artilleriregemente – E:s far Sven Edvard ...
J.O. Heiskanen är en kämpe och en förlorare. Det är väl därför han fascinerar mig. Han står utanför medan de flesta av oss står innanför. Han står kvar när andra duckar och försvinner in till oss andra, livrädda för att avslöjas. Han engagerar sig för något som majoriteten avskyr och som blottlagts inför hela världen. Vad får honom att stå kvar? Jag har svårt att tro att det bara kan bero på enfald eller rasism eller antikommunism. Jag vet att han kommer ...
En ung sjöman
Nej, jag har inte sett SVT-dokumentären om Evert Taube. Jag såg en halv trailer, ryggade inför den undervisande tonen och lät bli. Beställde i stället Mikael Timms Evert Taube. Livet som konst, konsten som liv (Bonniers) som jag länge tänkt skaffa. Nu är jag mitt inne i den, en fröjd är det att få följa Taube så tätt i spåren, entusiasmeras av denne kämpande själ, avnjuta mästaren i prosa och poesi, i brev eller, som här, i polemik mot Fredrik Böök som hävdat att ...
Rapport från helvetet
Om narkotikadöden I juni publicerades en rapport som slår undan benen på dem som ivrar för en uppluckring av den svenska narkotikapolitiken. Den handlar om narkotikadöden. Regeringen har beställt och Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Läkemedelsverket och Rättsmedicinalverket levererat. Lätt har det inte varit. Saken är, som utredarna skriver, ”komplex”. Den som läst de senaste årens ledarartiklar, debattinlägg och reportageserier i fritt vald dagstidning vet att där härskar en annan uppfattning. Saken är enkel. ”Människor i Sverige dör till följd av Sveriges narkotikapolitik, då människor som är fast i ...
Jag tänkte på Torgny Segerstedt. Det var på tåget söderut, min senaste bok hade nyss kommit och jag hade ingen ny på gång: undervisade i stället, skrev artiklar, någon föreläsning. Det måste ha varit något jag läst, jag minns inte, minns nu bara tanken på en biografi över Torgny Segerstedt som, såvitt jag visste, inte hade förärats en sådan trots att han brukade nämnas i samma andetag som Raoul Wallenberg, Dag Hammarskiöld, Ture Nerman – denna tunna skara svenska hjältar. ...
Att skriva en biografi över en död person är att bedriva ett ojämnt spel. Det behöver inte vara orättfärdigt, men jag har alla chanser på min sida. Jag får lätt publiken med mig. Den andre har inte en chans. Han – i detta mitt fall – kommer att hålla tyst, inte ens ge en flämtning ifrån sig. Allt det han skrivit betyder ingenting så länge jag inte förvanskar det som står. Antagligen kommer jag undan ändå. Publiken har inte läst vad han skrev. Kritikerna ...
Ermalms egenart
Det finns böcker man bara måste gilla, som man inte kan sluta bläddra i, stanna upp här och där, försjunka i uttrycken. En sådan bok är Omslag: Ermalm’s Egenart (Gidlunds). Det handlar om Lasse Ermalm och de skivomslag han gjorde mellan 1971 och 2017. Han var den ende i sitt slag, han arbetade för de stora och för de små, tycks ha lagt ner lika mycket själ var än han än plåtade, färglade, skar och klippte och klistrade, vad än han valde till sist, vem det ...