Behövs en ny sökning?

George M Fredrickson har i Rasism. En historisk översikt (Historiska media) skrivit en kunskapsmättad, rättfram och lättläst skildring av rasismens rötter, utbredning och förändring. Rasism definierar han som tanken att det finns människor som är annorlunda än ”oss” och att denna skillnad är beständig och oöverkomlig, det vill säga motsatsen till Bibelns tanke om att vi alla är guds barn. Rasismen är modern och har europeiska rötter, menar Fredrickson, med anti-semitismen som bärande element. Föreställningen om vit överhöghet kom sent, när kolonialismen krävde en ...

Ingemar Unges Skriva kåseri (Ordfront) innehåller inte bara välfunna funderingar kring kåseriet som konstart, intervjuer med kåsörer samt fjorton kåserier – från August Strindberg till Kajsa Olsson (var är du nu?) – därtill ett antal goda skrivråd som alla som skriver kan dra nytta utav. Till exempel: Börja direkt. Avsluta direkt. Börja inte meningar med ”Och...” mer än en eller två gånger om året när ni har något lika viktigt att berätta som Lukas: ”Och det hände sig vid den tiden...”. Hittar ...

På väg bort från hårdkokt honky-tonk till de stråkbeklädda countryballadernas mer ombonade värld spelade Ray Price in temaalbumet Night life (Colombia). Året var 1963. Sångerna handlar om timmarna innan baksmällan sätter in. Genren kallas country, men den som tvivlar på countryns släktskap med blues och jazz rekommenderas detta i ordets rätta mening klassiska album. Det har jämförts både med Frank Sinatras och Sam Cookes nattsuddarskivor. Det är väl så bra, men går bättre att dansa till. Titelsången, förklarar Ray Price i sin introduktion, ”was ...

Det är märkligt. Här går man omkring ett helt liv utan att känna till Lennie Tristanos inspelningar från våren 1949, ja utan att över huvud taget lägga märke till hans namn. Först när jag fördjupar mig i Lars Gullins musik och liv dyker namnet upp, gång på gång; Lennie Tristano påverkade uppenbarligen Gullin och hans vänner lika mycket som Miles Davis tubaband, som Gullin säger, det vill säga bandet med Lee Konitz, Gerry Mulligan, J.J. Johnson och andra, den musik som numera saluförs

Det finns en scen i Gabriela Pilchers trotsiga Äta sova dö som varit i säck innan den kom i påse. Också i Jean-Pierre och Luc Dardennes Rosetta vägrar huvudpersonen att låta sig avskedas – hon arbetar ju bättre än de andra! hon behöver detta jobb! – och stor kalabalik utbryter. Sämre förebilder kan man ha. När de belgiska bröderna lämnade dokumentärfilmen för spelfilmen tog de med sig både motiv och miljö, sitt stora filmkunnande. Deras huvudpersoner befinner sig oftast i samhällets utkant – arbetslösa, ...

I mars 1972 reste sex killar från Lubbock, Texas, till Nashville och spelade in tretton sånger som skulle bli deras debutalbum. Men icke. En singel floppade, skivbolagen sa nej, bandet upplöstes och tre av dem – Butch Hancock, Joe Ely och Jimmie Dale Gilmore – blev så småningom sångare och låtskrivare av egen kraft, långt bortom Texas. Ryktet om inspelningarna och om bandet The Flatlanders växte med tiden och nitton år efter resan till Nashville gav skivbolaget Rounder ut More a legend than a ...