Behövs en ny sökning?

Upton Sinclair skrev att de lyckliga, det var de som dog före första världskriget. Stefan Zweig skriver om känslan av gemenskap: ”Vilka meningslösa gränser, sade vi till varandra, när vartenda flygplan så lekande lätt svingar sig över dem, vad provinsiella och konstlade dessa tullar och gränsvakter, vad det strider mot vår tids anda, som uppenbart fordrar samhörighet och världsbrödraskap!” Han beklagade varje ung människa som inte fått uppleva dessa år av tillit i Europa. Stefan Zweig skrev romaner, noveller och biografier som alla bildade läste. Han ...

Rösterna fångar mig, dessa röster som oavsett sammanhang tränger fram med sin egenart. De kan vara begränsade i omfång, repiga och raspiga, men de har sin tydligt personliga prägel, bärs fram av starka känslor. Vi känner snabbt igen dem. Sångaren/sångerskan rör sig med full kontroll inom de gränser som stakats ut. Sången kan vi ha hört tusen gången förut, nu hör vi den på nytt. Frank Sinatra gör det gång på gång, Billie Holiday, Hank Williams, Nina Simone... (Jag kan ingenting om opera, klassisk ...

Det börjar med Rodney Crowell: ”That old time feelin’/ goes sneaking down the hall/ Like an old grey cat in winter/ keepin’ close to the wall”, fortsätter med Lyle Lovett, Roseanne Cash, Wille Nelson (”I’d play the Red river Valley/And he’d sit in the kitchen and cry/ Runs his fingers through seventy years of livin’/ And wonder, ’Lord, has every well I dried gone dry?’”), med Joe Ely, Emmylou Harris och John Prine, Steve Earle, slutar med den kanske vackraste, en av de senaste: ...

Mina barn påstår att jag inte gillar teveserier. Det gör jag visst, säger jag och räknar upp dem: Pang i bygget, The singin’ detective, Tre kärlekar, Homicide, Seinfeld, Brottet... och nu har jag sett Olive Kitteridge med Frances McDormand i huvudrollen, blott fyra avsnitt, tack för det, täta som vått ylle. Hon spelar den brutalt uppriktiga läraren Olive Kitteridge, Richard Jenkins hennes man apotekaren som vill hjälpa alla och älskar sin hustru, där emellan sitter deras son fången. Honom förmår fadern inte hjälpa. Bara ...

1969 reste jag landvägen från Stockholm till New Delhi, genom Europa, Turkiet, Iran, Afghanistan och Pakistan utan andra problem än dem jag själv skapade. Jag reste samma väg tillbaka. Den resan hade inte varit lika lätt i dag. Världen har inte blivit bättre, vad Hans Rosling än säger. Döden, säger Ivo i filmen Mandarinodlaren (regi: Zaza Urushadze), ni unga talar nu för tiden bara om döden. Skål för döden! Filmen är ett drama där ...

Ernest Hemingway mellanlandar i New York. Han bär en rödrutig flanellskjorta, mönstrad slips, brun väst, en brun tweedjacka som smiter åt i ryggen och har för korta ärmar, ett par grå flanellbyxor, rutiga strumpor, loafers och han ser ut som en björn, varm, insnärjd. Han har just avslutat en bok, är slut. Han avskyr New York, ska gå på museer, titta på några tavlor, se en boxningsmatch, fortsätta till Europa där det finns riktiga städer. Han är femtio år och har ännu inte fått Nobelpriset i ...

Sverigedemokraterna har fel. Kultur uppstår och utvecklas inte inom en nation utan i mötet mellan nationer. Ta Leyla McCalla till exempel. Hon föddes i New York av haitiska föräldrar, skolades klassiskt på cello, spelade sedan i ett countryband, flyttade till New Orleans och började söka sina rötter. På A day for the hunter, a day for the prey (Jazz Village) tar hon med oss på en resa från Haiti till New Orleans, rör sig mellan folksånger, blueslåtar, jazzmarscher och chansoner och ett tag tror man sig ...