Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.
Alltför många romaner och noveller förklarar för mycket. I alltför många förstår man alltför snart hur det ska gå. Författarens intentioner lyser igenom. I Ingvild H. Rishøis Vinternoveller (Flo förlag) vet man inte hur det ska gå. I den första ska en ung kvinna ta sig hem med sin dotter som har kissat på sig. I den andra ska en ung man köpa en kudde och sen hem och ta fram maten för att hans dotter ska komma på besök, det första sedan han slapp ur ...
Om narkotikaepidemier Nu senast var det i Dagens Nyheter. Två reportrar hade rest till Söderhamn för att undersöka narkotikadöden och kom hem med en rapport som inte berättade mer om narkotikadöden i Söderhamn än vad som stått på annat håll. Nils Bejerot nämndes inledningsvis. Han brukar nämnas. Det som stod – och som handlade om narkotikaepidemier – tydde på att reportrarna inte läst honom. Ingenting konstigt med det. Nils Bejerot behöver man inte läsa. Man vet ändå. För inte så länge sedan skrev en ledarskribent ...
Sagt och gjort, några dagar på Riksarkivet uti Arninge. Smålands artilleriregemente: Regementsexpeditionen. Regementsorder. Sven Edvard Engdahl hit som volontär sommaren 1896, officersexamen på Karl XII:s dödsdag två år senare, underlöjtnant utan lön en dryg vecka senare. Underlöjtnant 1 juni 1900. 1902 genomgått Artilleri- och ingenjörshögskolan. 1903 löjtnant 2 klass, 1905 löjtnant 1 klass. Jag börjar med Regementsorder 1903-04 för att få en bild av det liv som levdes här, för att försöka hitta löjtnanten, kaptenen, majoren Engdahl i detta, också en far som starkt påverkade sin ...
Ur Sundelins husapotek Det finns flera skillnader mellan den som skriver fiktion och den som skriver icke-fiktion, det vill säga sakprosa. Den viktigaste handlar om frihet. Romanförfattaren har full frihet att uppfinna både människor och handling, medan den som skriver ett reportage, en biografi eller en forskningsrapport utifrån egna erfarenheter och minnen har sin frihet kringskuren. Verkligheten sätter en gräns mellan vad som kan sägas och vad som inte kan sägas. Det man berättar ska, kort sagt, vara sant. Sanningskriteriet innebär att det finns ...
Tre sorgsna skivor jag lyssnat mycket på i sommar: Sammi Smiths Looks like stormy weather (Ace). Hennes version av ”Help me make it through the night” blev en hit och Kris Kristofferson ett namn, sedan föll hon sakta i glömska men oj så många bra sånger hon sjöng. Hennes smak var lika stark som hennes röst, melankolin starkt framträdande, texterna slående. Lyssna bara på ”The toast of ’45”. Marizas Fado em min (World Connection). Ännu ett exempel på att blandning, inte gränser, utgör skapelsens ...
Vi satt som fastnaglade alla lediga kvällar, i veckor, såg den långt efter det att den gått på teve. Serien hette Treme, den handlade om New Orleans efter orkanen Katrina, skapades av Eric Ellis Overmeyer och David Simon som tidigare snidat serier som Homicide och The Wire. Staden stod i fokus, invånarnas kamp för överlevnad och anständighet. I hollywoodsk mening händelsefattig, i en annan och vidare ytterst rik på dramatik. Musiken och maten och traditionerna flätades in i handlingen, ackompanjerade den inte. De svarta ...
Eftersom jag tycker det är kul att läsa om hur kollegor gör är en bok som Robert S. Boyntons The new new journalism (Vintage Books) rena guldgruvan. Boynton intervjuar nitton amerikanska reportrar om deras jobb och resultatet blir högst lärorikt och inspirerande. Två av de intervjuade tillhör en äldre generation – Jane Kramer, Gay Talese – de andra är födda i slutet av fyrtiotalet och senare. Alla har publicerat sig också i bokform. Boynton ställer raka frågor – Vad skriver du helst om? Hur ...
När Ludvig Hertzberg på Svenska Dagbladet ringde och frågade om jag ville skriva en understreckare om Serial sa jag: Vadå? En podcast, sa han. Vadå? sa jag. Det var för snart fem år sedan. Jag vet fortfarande inte mycket om poddar, lyssnar sällan. Jag dör av prat. Så läste jag en artikel i The New Yorker av Rebecca Mead, ”How podcasts became a seductive – and sometimes slippery – model of storytelling”, och hamnade i S-town, producerad av samma radiostation som gjorde ...
Toshiko Sasaki hade just satt sig ner på sin plats och vänt på huvudet för att säga några ord till flickan vid bordet intill. Masakazu Fujii satte sig till rätta för att läsa morgontidningen på verandan till sitt privatsjukhus. Hatsuyo Nakamura stod i sitt köksfönster och tittade på hur en granne rev sitt hus. Det var femton minuter över åtta på morgonen den 6 augusti 1945, en måndag, och USA fällde sin atombomb över Hiroshima. Reportern John Hersey kom dit nio månader senare och ägnade tre ...
Understreckare om kommunister som spioner Han blev aldrig ett namn, tillhörde inte de inre cirklarna, men antagligen gjorde Bill Weisband större nytta för sina uppdragsgivare än någon annan av de sovjetiska spioner som opererade i USA efter andra världskriget. Antagligen påverkade han historiens gång. Hans egen historia säger något om de båda stormakternas skilda strategier för att komma åt varandras hemligheter, berättar om en absurd, tragisk värld. Weisbands bakgrund var inte ovanlig: invandrarbarn av enkelt ryskjudiskt ursprung, ströjobb i ungdomen, attraherades av kommunismen, reste i början ...