Behövs en ny sökning?

Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.

Med början på Goodge Street

Han slog igenom med ”Catch the wind” och fortsatte med ”Colours” och fick stämpeln som britternas svar på Bob Dylan, men Donovan hade bara fiskat i samma vatten som Dylan. Han var trots allt bara arton när han debuterade. På andra albumet, Fairytale (PYE), nu hade han hunnit fylla nitton, fanns mer som drog åt brittisk folkmusik och framför allt en sång som vek tvärs av, ”Sunny Goodge Street”. Det är en välstämd jazzlåt i draperad valstakt – stråkar, blås, vispar – och en ...

2014-09-10T00:00:00+02:0010 september 2014|

I mars 1960 besvarar PE ett brev från John Boardman, Syracuse, New York. Det måste vara samme John Boardman som senare blir professor i fysik, sf-fan, också kämpe för de svartas rättigheter. Av någon anledning har han blivit nyfiken på Malmörörelsen, skriver och frågar vad den är. PE svarar: En samling grupper i Europa förenade av en antikommunistisk ideologi. Ej antisemitisk, ej nazistisk. Ej vänner av diktatur. Kämpar för jämlikhet mellan alla människor, nationer och raser. Men det finns inte två människor, nationer och ...

2023-01-28T11:17:55+01:0028 januari 2023|

Några punkter om biografins problem, inspirerade av Craig Browns artikel i TLS 10/9 2021: 1) Även den längsta biografin kan bara återge en liten del av någons liv. Robert Caros fyra volymer om Lyndon Johnson (fyratusen sidor, sex kilo) tar oss bara fram till 1964, hoppar över de flesta dagar i hans liv. 2) Myllret av detaljer kan skymma sikten. Picasso tog in på Savoy Hotel 25 maj 1919, bodde på rum nummer 574, som nu ändrats till nummer 536, och bokningen gjordes av Sergej Diaghilev ...

2022-05-13T13:59:47+02:0012 maj 2022|

Denna oerhörda enkelhet

Eminente reportern Dieter Strand brukar framhålla Anton Tjechov som ett föredöme för alla som skriver; för hans oerhörda enkelhet, historiernas skenbara poänglöshet. Tjechov kan man läsa när som helst – för det rena nöjets skull, för att få se hur en mästare arbetar. Det finns många novellsamlingar på svenska, i Noveller (Norstedts) som kom 2002 har Staffan Skott samlat nyöversatta versioner av både klassiker som ”Bönderna” och mer okända saker som ”Apotekarfrun”. I den förstnämnda spelar Tjechov ut hela registret – ta bara ouvertyren; en tragedi ...

2022-01-02T12:32:04+01:009 september 2014|

En osannolik historia

Den bisarra historien om Jean-Claude Romand har avsatt minst en bok och två filmer. Romand var framgångsrik läkare, anställd vid WHO i Genève, med familj och villa i en idyllisk by nära gränsen till Schweiz. Först mördade han sina föräldrar, sedan hustrun och barnen. Efteråt visade det sig att han varken var läkare eller anställd vid WHO. Hela hans vuxna liv hade varit en bluff. Emmanuel Carrère läste och undrade som alla andra hur det var möjligt, undrade framför allt vad han gjorde alla dessa dagar, ...

2021-12-28T17:28:28+01:0020 augusti 2012|

Överlevaren i storstadstrafiken

Om ett trafiklandstingsråd och hans strider Han motarbetas av både näringslivet och det egna partiet, underkänns av revisorerna och sågas av biljettkontrollörerna. Möt ett landstingsråd (m) med nio liv. För att vara en förlorare utstrålar Christer G Wennerholm förvånansvärt mycket energi, ett självförtroende som imponerar. Ta bara denna fredagsförmiddag i oktober då han tar scenen i besittning som om länet, landet, världen vore hans och förvandlar för ett ögonblick en kylslagen vänthall med cykelparkering och rulltrappa till själva knutpunkten för Stockholms framtid, en lysande sol ...

2022-01-03T16:10:20+01:0019 november 2012|

Den tystlåtna terriern på Säpo

Om mannen som fick upp vittringen på flygöversten Wennerström och aldrig släppte taget Han kallades Otto av syskonen, Dan av vännerna, men på jobbet kallade man honom Otto Dan. Han var kriminalkommissarie vid säkerhetspolisen under en tid då bara belackarna sa Säpo (eftersom det förde tankarna till Gestapo). Han jagade spioner mer framgångsrikt än någon annan i landet och förfäktade att de finns i alla samhällsskikt; högre upp är de bara svårare att ringa in. Utan honom hade aldrig överste Stig Wennerström ringats in och gripits ...

2022-01-03T16:05:22+01:0026 juni 2013|

Förstår du, vi lever!

Det finns reportrar som inte hade behövt ge sig av. De vet redan hur det står till. De reser för att bekräfta sina teser, levererar ideologi i stället för mening. Det gör inte Anna Politkovskaja. Hon avskyr det tjetjenska kriget, reser och skriver för att uppmärksamma världen på det hemska som sker, men hennes reportage är fyllda av gripande händelser, överraskande möten. Porträttet av den dansande överste Mironov som så oförbehållsamt älskar livet – ”Förstår du, vi lever! Fortfarande!” – stannar kvar i minnet ...

2022-01-02T13:07:39+01:0012 december 2013|

Röda miljarder

Om etanoldrömmen som blev en finansiell härdsmälta Jag noterade Elvy Söderströms aktiviteter när Håkan Juholt avgick, kände inte henne mer än till namnet och undrade vem hon var. Jag tog flyget till Örnsköldsvik och upptäckte en finansiell härdsmälta. Först siktades hon på balkongen, i samspråk med Håkan Juholt. Kvällspressen påstod att hon före flera andra framförde krav på partiledarens avgång, kanske just där och då, under en paus i verkställande utskottets möte alltmedan januariskymningen föll över huvudstaden. Någon dag senare kunde vi läsa att det ...

2022-01-03T15:54:40+01:0025 april 2012|

Afghanistan (2005)

Svenska Afghanistankommittén bad mig vara redaktör för en bok som skulle omfatta historia och nutid, skildrad av skribenter som kan sin sak: forskare, experter, reportrar och biståndsarbetare som berättar om vilka afghanerna är, om alla krigen som varit, om islam, ekonomi, musik och mattor, om detta fantastiska land som aldrig släpper sitt tag och aldrig upphör att förvåna. Ett standardverk skulle det bli, och blev. Jan Hjärpe förklarar den afghanska tappningen av islam, Gert Holmertz benar upp talibanernas historia, Natasha Brieger vet en del ...

2021-12-09T11:26:25+01:004 februari 2005|
Till toppen