Behövs en ny sökning?

Om du inte hittade vad du letade efter, pröva en ny sökning.

Leif GW

Lång intervju med Sveriges mest kända professor Jag skjutsade en gång en kriminolog och under den dryga timme som bilfärden varade öste han sin galla över Leif GW Persson, som blivit professor när han själv borde ha blivit det. Min son, som går på KTH, missar aldrig tv-programmet ”Efterlyst”, och det är för Perssons skull – för att han vet så mycket, för att han är så rolig. Den kvinna jag lever med tycker han verkar vara en klok och förnuftig karl, men har svårt att ...

2022-01-03T14:12:07+01:0017 maj 2007|

Svenska noveller

Några hade jag kunnat undvara, andra saknar jag – Birger Vikström, Lars Åke Augustsson, Peter Törnqvist, Birgit Häggkvist – för övrigt är Svenska noveller från Almqvist till Stoor (Bonniers) en källa till upptäckter och nyupptäckter, en sjuhundra sidor lång resa genom det svenska. Till skillnad från Svensk poesi häromåret – som gjorde halt vid Dalälven, ratade arbetardikten och Ulla Olin, örat tätt tryckt mot tidsandan – har redaktörer Ingrid Elam och Jerker Virdborg vittjat brett och djupt. Victoria Benedictsson skriver om skammen att vara ...

2018-08-14T00:00:00+02:0014 augusti 2018|

”Det var bättre förr”

Om Sverigedemokraternas framgångar i Landskrona Sverigedemokraterna fick över tjugo procent av rösterna i kommunalvalet i Landskrona. Jag reste dit för att ta reda på varför. I ett källarhål på Vengatan 52 sitter Landskronas lyckligaste man. Han heter Thord Lindblom, fyllde femtioåtta nu i vår och är övertygad om att nu, äntligen, ska dörrarna öppnas för honom, för partiet, för hans älskade stad. I går kväll fanns det inte en stol ledig här nere när medlemmarna samlades till möte, det första efter valet: femtiofem personer, och ...

2022-01-06T12:11:50+01:0025 september 2006|

Dikt och verklighet

Understreckare om det litterära med reportaget Som reporter på fältet brottas man ständigt med att försöka begripa sig på denna kaotiska verklighet. Man förstår inte vad människor säger därför att man vet för lite. Man ser inte vad som sker framför ens ögon, upptäcker inte den betydelsefulla detaljen eller vad som står mellan raderna därför att man än en gång anlänt till skådeplatsen med andan i halsen, blind och döv. Varje reportage måste uppfinnas på nytt. Varje dörr än en ny dörr att knacka ...

2022-01-03T14:41:34+01:009 juni 2014|

Prinsen och priset

Om Advokatsamfundets märkliga val av pristagare Han stängde av diplomaten Anders Kompass sedan denne larmat om övergrepp mot barn. Sedan fick han pris av Advokatsamfundet. Säkert fanns det någon som trodde att Advokatsamfundet behagade skämta när man tillkännagav att prins Zeid Ra’ad al-Hussein tilldelats 2015 års Stockholm Human Rights Award. Misstanken förstärktes då man i prismotiveringen valt att betona prinsens strider ”mot sexuellt och könsrelaterat våld” och berömma honom för att ha ”initierat och lett flera utredningar om misstänkta brott begångna av FN:s ...

2022-01-03T14:06:24+01:0010 december 2015|

På helspänn

Alltför många romaner och noveller förklarar för mycket. I alltför många förstår man alltför snart hur det ska gå. Författarens intentioner lyser igenom. I Ingvild H. Rishøis Vinternoveller (Flo förlag) vet man inte hur det ska gå. I den första ska en ung kvinna ta sig hem med sin dotter som har kissat på sig. I den andra ska en ung man köpa en kudde och sen hem och ta fram maten för att hans dotter ska komma på besök, det första sedan han ...

2020-10-19T00:00:00+02:0019 oktober 2020|

Nils Bejerot behöver man inte läsa

Om narkotikaepidemier Nu senast var det i Dagens Nyheter. Två reportrar hade rest till Söderhamn för att undersöka narkotikadöden och kom hem med en rapport som inte berättade mer om narkotikadöden i Söderhamn än vad som stått på annat håll. Nils Bejerot nämndes inledningsvis. Han brukar nämnas. Det som stod – och som handlade om narkotikaepidemier – tydde på att reportrarna inte läst honom. Ingenting konstigt med det. Nils Bejerot behöver man inte läsa. Man vet ändå. För inte så länge sedan skrev en ledarskribent ...

2021-11-15T00:00:00+01:0015 november 2021|

Sagt och gjort, några dagar på Riksarkivet uti Arninge. Smålands artilleriregemente: Regementsexpeditionen. Regementsorder. Sven Edvard Engdahl hit som volontär sommaren 1896, officersexamen på Karl XII:s dödsdag två år senare, underlöjtnant utan lön en dryg vecka senare. Underlöjtnant 1 juni 1900. 1902 genomgått Artilleri- och ingenjörshögskolan. 1903 löjtnant 2 klass, 1905 löjtnant 1 klass. Jag börjar med Regementsorder 1903-04 för att få en bild av det liv som levdes här, för att försöka hitta löjtnanten, kaptenen, majoren Engdahl i detta, också en far som starkt påverkade sin ...

2023-09-16T13:55:17+02:0016 september 2023|

30 råd för den som vill skriva enkelt och sant

Ur Sundelins husapotek Det finns flera skillnader mellan den som skriver fiktion och den som skriver icke-fiktion, det vill säga sakprosa. Den viktigaste handlar om frihet. Romanförfattaren har full frihet att uppfinna både människor och handling, medan den som skriver ett reportage, en biografi eller en forskningsrapport utifrån egna erfarenheter och minnen har sin frihet kringskuren. Verkligheten sätter en gräns mellan vad som kan sägas och vad som inte kan sägas. Det man berättar ska, kort sagt, vara sant. Sanningskriteriet innebär att det finns ...

2023-09-18T09:44:02+02:0018 september 2023|

Sonder, bokstäver, händer och andra detaljer

Ann Wroe har skrivit dödsrunor för The Economist i tjugo år. De liknar inga andra. Kronologi, börd och även framgångar säger förvånansvärt lite om en man eller kvinna, menar hon. En brevöppnare i mässing, en lappad cardigan eller ett favoritord kan säga så mycket mer. Ingenting säger mer om sexdagarskriget än skorna egyptierna lämnat efter sig i öknen då de flydde panikslagna. När Ann Wroe skriver om Miriam Makeba börjar hon med hennes tystnad; meteorologen Tim Samaras brandgula sonder fortsatte att registrera ...

2023-12-30T11:25:49+01:0030 december 2023|
Till toppen