Behövs en ny sökning?

Tre norska romaner, nyligen skrivna, av yppersta märke: Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap (Weyler), Linn Ullmans De oroliga (Bonniers), Roy Jacobsens De osynliga (Norstedts). Gulliksens roman handlar om han och hon som lever i den bästa av världar, i ett äktenskap som inte är som andra äktenskap, ingenting kan hota det, inte ens om hon blir förälskad i en annan. Det blir hon och allt går sakta sönder. Ullman berättar om flickan som försöker hitta sin plats med en självupptagen pappa, Den

Det börjar med Rodney Crowell: ”That old time feelin’/ goes sneaking down the hall/ Like an old grey cat in winter/ keepin’ close to the wall”, fortsätter med Lyle Lovett, Roseanne Cash, Wille Nelson (”I’d play the Red river Valley/And he’d sit in the kitchen and cry/ Runs his fingers through seventy years of livin’/ And wonder, ’Lord, has every well I dried gone dry?’”), med Joe Ely, Emmylou Harris och John Prine, Steve Earle, slutar ...

Vi satt som fastnaglade alla lediga kvällar, i veckor, såg den långt efter det att den gått på teve. Serien hette Treme, den handlade om New Orleans efter orkanen Katrina, skapades av Eric Ellis Overmeyer och David Simon som tidigare snidat serier som Homicide och The Wire. Staden stod i fokus, invånarnas kamp för överlevnad och anständighet. I hollywoodsk mening händelsefattig, i en annan och vidare ytterst rik på dramatik. Musiken och maten och traditionerna flätades in i handlingen, ackompanjerade den inte. De svarta ...

Eftersom jag tycker det är kul att läsa om hur kollegor gör är en bok som Robert S. Boyntons The new new journalism (Vintage Books) rena guldgruvan. Boynton intervjuar nitton amerikanska reportrar om deras jobb och resultatet blir högst lärorikt och inspirerande. Två av de intervjuade tillhör en äldre generation – Jane Kramer, Gay Talese – de andra är födda i slutet av fyrtiotalet och senare. Alla har publicerat sig också i bokform. Boynton ställer raka frågor – Vad skriver du helst ...

Toshiko Sasaki hade just satt sig ner på sin plats och vänt på huvudet för att säga några ord till flickan vid bordet intill. Masakazu Fujii satte sig till rätta för att läsa morgontidningen på verandan till sitt privatsjukhus. Hatsuyo Nakamura stod i sitt köksfönster och tittade på hur en granne rev sitt hus. Det var femton minuter över åtta på morgonen den 6 augusti 1945, en måndag, och USA fällde sin atombomb över Hiroshima. Reportern John Hersey kom dit nio månader senare och ...

Om björnen på stranden berättar Göran Hägg i sin infallsrika Författarskolan (Wahlström & Widstrand), alltså att slänga in en grizzlybjörn i handlingen för att hålla kvar intresset för paret som kysser varandra på stranden. John McPhee berättar om en verklig grizzlybjörn i Draft No. 4. On the writing process. Den dök upp redan första dagen under en niodagarsfärd genom Alaska men hade han börjat berättelsen med den hade fortsättningen blivit alltför svår. Berättar man en sann historia kan man inte flytta runt ...

Jag tror det var Red Top, kåsören, som skrev att han önskar han vore arbetare. De dör ju aldrig. Aldrig en dödsruna. James Kelman skriver om arbetarklassen. Varje gång jag återvänder till honom inser jag inte bara hur oerhört bra han är, också unik. Han skriver om män som arbetar – på fabrik och byggen, som bärare, städare, chaufförer; de förvandlar djungel till näpna täppor, rengör klortankar, sopar gator – eller går utan jobb, driver omkring, letar efter någonstans att sova och trampar rakt ...

Jag kan tänka mig att John Prine skrev tretton verser, strök tio och lade till en refräng för att vända sig direkt till oss. Eller så gjorde han tvärtom, hade han den där meningen som kom att bli refrängen – ”Ain’t it funny how an old broken bottle/ Looks just like a diamond ring” – och byggde sången kring den. Jag vet inte. Sången heter i alla fall ”Far from me” och handlar om uppbrott. Det är hon som lämnar honom. Han berättar historien. Hon säger ...

Han slog igenom med ”Catch the wind” och fortsatte med ”Colours” och fick stämpeln som britternas svar på Bob Dylan, men Donovan hade bara fiskat i samma vatten som Dylan. Han var trots allt bara arton när han debuterade. På andra albumet, Fairytale (PYE), nu hade han hunnit fylla nitton, fanns mer som drog åt brittisk folkmusik och framför allt en sång som vek tvärs av, ”Sunny Goodge Street”. Det är en välstämd jazzlåt i draperad valstakt – stråkar, blås, vispar – ...