Vi har lärt oss att anden inte kan åstadkomma någonting mot svärdet, vilket vi tidigare inte trodde, men att ande och svärd i förening leder till seger mot det svärd som drogs för svärdets egen skull. Så skriver Albert Camus i det första av fyra brev till en tysk vän, första gången publicerat 1943, mitt under det krig som Camus vet hur det ska sluta. ”Ert nederlag är oundvikligt.” De föll inte för frestelsen att bli som fienden som nöjde sig med att tjäna makten, en armé av slavar. Det tog tid att ta reda på om de hade rätt att döda, samvetsbetänkligheter som de fick betala dyrt för, en lyx som innebar förödmjukelse och bitterhet, utmärglade barn och långa straff, avrättningar tidiga mornar. ”Det var på det sättet som vi var annorlunda än ni. Vi var anspråksfulla.” Fortfarande finns det något som har mening, fortfarande finns drömmar om sanningen. ”Vårt Europa är inte ert.” För fienden är Europa en yta, ”för oss är Europa en andlig hemvist”. Breven finns samlade i Brev till en tysk vän (Lind & Co).
