Vad underbart det är att möta en kunnig och klarsynt man med stark integritet som knapphändigt men mycket tydligt förklarar sådant man undrat över och samtidigt säger något om vad en människa borde vara. Giovanni Falcone, domare på Sicilien, analyserar i Domarens kamp mot maffian (Forum) den enhetliga, hierarkiska och stränga kriminella struktur som kallas Cosa Nostra. (Framställningen är byggd på intervjuer journalisten Marcelle Padovani gjorde med honom.) Nej, säger Falcone, maffian frossar inte i meningslös grymhet; dess våld är i regel strängt logisk, ”annars skulle Cosa Nostra inte vara den fruktansvärda organisation den är”. Ja, säger han, en maffiautredning är som att trampa in på ett minerat slagfält, men utan att visa dessa ärans män tillbörlig respekt kommer man ingenstans. Nej, säger han, maffian är inte motståndare till staten, utan en parallell organisation som försöker anpassa sig till staten och just därför måste bekämpas: det kan inte få finnas två rättsstater. Bara en stark stat som styrs av lagen – och med en stark politisk vilja bakom orden – kan krossa dem. Det är en bok som kastar ljus över företeelser också i Sverige, på 2000-talet (och då tänker jag inte på motorcykelgubbar i skägg). Giovanni Falcone, hans hustru och tre livvakter mördades i ett sprängattentat den 23 maj 1992.
