När Ludvig Hertzberg på Svenska Dagbladet ringde och frågade om jag ville skriva en understreckare om Serial sa jag: Vadå? En podcast, sa han. Vadå? sa jag. Det var för snart fem år sedan. Jag vet fortfarande inte mycket om poddar, lyssnar sällan. Jag dör av prat. Så läste jag en artikel i The New Yorker av Rebecca Mead, ”How podcasts became a seductive – and sometimes slippery – model of storytelling”, och hamnade i S-town, producerad av samma radiostation som gjorde ”Serial”, This is America, en följetång som börjar med ett påstått mord, i avsnitt två tar huvudpersonen livet av sig, fortsättningen vindlar sig vidare för att bli ett alltmer sammansatt porträtt av densamme, även av livet i en småstad i Södern. Brian Reed håller hårt i taktpinnen, på ett sätt som känns igen från ”Serial” – dröjande, tvekande, sensitivt – men här har avsnitten formats i efterhand, närmast litterärt, ljudet blir dessutom ännu mer en medspelare. Jag kan inte låta bli att tänka på Joseph Mitchell som i flera decennier förgyllde The New Yorker med vindlande porträtt av staden och dess invånare, reportage om de obemärkta som försvunnit från dagens tidning. Han började ofta sina berättelser med ett påstående, fortsättningen visste man ingenting om, efteråt undrade man vad det egentligen hade handlat om. Mitchell kan ni läsa i Up in the old hotel (Pantheon). Min understreckare om ”Serial” finns här på hemsidan, bland artiklarna.
