Kvällen innan klagade bartendern vid bardisken intill Atrium- scenen på ljudet därifrån. Nu var det äntligen tyst. Mary Gauthier hördes plötsligt i högtalarna. ”Vad är det här?” sa hon. ”Country”, sa jag. ”Americana”, sa K. ”Det här gillar jag”, sa bartendern. Hon har två barn hemma på Filippinerna. Mary Gauthier var med under strandhugget på Saint Martens. Hon badade inte, hon sov. På väg tillbaka berättade hon att hon kommer till Sverige i oktober. Vi såg henne framträda två gånger till på båten, en av dem med Patty Griffin och Neko Case där de pratade om konsten att skriva sånger. Tyvärr inte så mycket om hantverket, men vi köpte hennes Saved by a song (St. Martin’s Essentials). Där skriver hon om hur ”I drink” kom till. ”Det tog nästan två år att koka ner, reducera och hitta meningen med sången, men vårt tålamod lönade sig. Komplex enkelhet.” Efter strandhugget såg vi ”Black Opry Revue” med bland andra Devon Gilfillian som har en av de där rösterna som fyller en sal, lätt och ledigt rör sig mellan soul, blues och country. Vi köpte en skiva, Devon Gilfillian (Not On Label), kommer säkert att skaffa fler. Obekymrade om genrer var även Twisted Pine, två killar och två tjejer på mandolin, fiol, flöjt och ståbas, de kommer från skilda håll, förenade i Boston, i musiken, låter som Fairground Attraction och Roland Kirk på en bluegrassfestival, Tog dessutom ner ”Lucy in the sky of diamonds” på jorden. Den senare finns på Dreams (Signature Sounds).
