Claude Chabrol må har gjort några riktigt usla filmer, men Ceremonin är en höjdare. Sällan har ett angrepp på borgerligheten iscensatts så raffinerat, så infernaliskt – och det är inte den giriga borgerligheten Chabrol vill åt, det är den kultiverade borgerligheten med smak för god mat och skön musik, den snälla mysiga borgerligheten i lammullströjor som vill så väl men överklassfasonerna sitter fast i detaljerna. Det är den borgerlighet han själv tillhör. Varje scen i den här filmen leder vidare, varje föremål i scenens mitt har betydelse, varje replikväxling är länkar i en kedja. Anton Tjechov sa att om det hänger ett gevär på väggen i första akten måste det ha avfyrats innan tredje akten slutar. Så är det här. Isabelle Hupperts gestaltning av vansinnet som lurar strax under missunnsamheten – eller om det kan vara klasshatet – är ypperlig. Se bara hur hon rör sig! En kuslig film.
