Ett år på Bokmässan i Göteborg berättade Elmore Leonard om Hollywood som brukade köpa rättigheterna till hans böcker, allt såg så enkelt ut – handling och dialog – men framme vid manus var det inte så enkelt. Den här huvudpersonen till exempel: Satt han bara i en bil och väntade? Det brukar sluta, sa Leonard, att min lånehaj extraknäcker som barpianist. Film blev det sällan. Fast Barry Sonnenfeld lyckades. Get shorty heter filmen, precis som boken, och den är rolig utan att försöka vara rolig, Pulp fiction utan ansträngning och blodspillan. Min ton och Barrys blick, säger Leonard i en intervju. John Travolta, Gene Hackman och Danny Devito visar vad skådespelare kan göra, och så James Gandolfini före Sopranos. Elmore Leonard läser jag för både handlingens och dialogens skull, också språket. En prosa mirakulöst befriad från all falskhet, som Saul Bellow och Martin Amis har uttryckt det. Själv säger Leonard att han stryker sådant han vet att läsaren hoppar över. I böckerna är det inte en mördare som ska avslöjas, utan intressen som korsas. Ondskefulla typer finns förvisso, med de flesta är som du och jag utkastade i besvärliga omständigheter. Fritt från: Seriemördare. Konspirationer. Prologer. Elmore Leonard har skrivit böcker under sju decennier, själv började jag läsa honom på åttiotalet, böcker med underbara titlar som Swag, The Switch, Stag och Glitz och det var det bästa jag läst sedan Ed McBain. Akta er bara för de svenska översättningarna.
