Jag har varit i krig, jag har skrivit om krig, men jag läser sällan om krig, ser sällan filmerna. Det skjuts för mycket. Jag gillar inte ens fyrverkerier. Karl Marlantes Matterhorn (Atlantic Monthly Books) läste jag därför med stigande förvåning. Romanen handlar om Vietnamkriget. Marlante ville skriva om sina erfarenheter som marinofficer i Vietnam men det var först när han skrivit av sig och sedan börjat på nytt som det gick, om än ytterst långsamt. Han lär ha hållit på med romanen i trettiofem år. Konflikterna han skriver om handlar främst inte om kriget, utan om ras och klass och karriär i möten med fysisk smärta, sjukdom, hunger och död. De nordvietnamesiska trupperna finns längre bort, som förbiilande skuggor i natten, en värdig motståndare som kommer att segra. Matterhorn kallas berget som intas, överges och intas igen och sällan har Vietnamkrigets meningslöshet gestaltats starkare.
