En eftermiddag i Austin, Texas, satt vi tre pojkar och en flicka och listade bra låtar som man inte längre kan lyssna på för att de spelats sönder och samman. Jag minns inte om vi nämnde Roberta Flacks ”Killin’ me softly”, men den slets ut på studentskivor och i skvalradion under sjuttiotalet. Före det spelade hon emellertid in LP:n First take och den håller länge än. Det är en spretig skiva – gospel, jazz, folk, Leonard Cohen – som hålls samman av hennes mörka stämma, hennes intensitet vid pianot och bakom henne en trio jazzmusiker i världsklass: John Pizzarelli (gitarr), Ron Carter (bas) och Jimmy Nottingham (trummor). Det bästa har jag sparat till sist: ”Ballad of the sad young men” av Frances Landesman och Thomas J. Wolf Jr, sju minuter lång, en sång om dem som blev kvar: ”All the sad young men / Drifting through the town/ Drinking up the night/ Trying not to drown”.
