Jag kan tänka mig att John Prine skrev tretton verser, strök tio och lade till en refräng för att vända sig direkt till oss. Eller så gjorde han tvärtom, hade han den där meningen som kom att bli refrängen – ”Ain’t it funny how an old broken bottle/ Looks just like a diamond ring” – och byggde sången kring den. Jag vet inte. Sången heter i alla fall ”Far from me” och handlar om uppbrott. Det är hon som lämnar honom. Han berättar historien. Hon säger inget. Han förstår ändå. Ingenstans i sången sägs det rakt ut. ”The radio played the ’Hit Parade’/ And I hummed along with the tune/ She asked me to change the station/ Said the song just drove her insane”. Hon skrattar fortfarande tillsammans med honom, men väntar en sekund för länge. Han frågar, i sista versen, om de ska ses i morgon. Nej, hon har för mycket att göra. ”Well, a question ain’t really a question/ If you know the answer too.” Sången finns med på John Prines första album, John Prine (Atlantic), som kom 1972 och tog världen med storm. Här finns flera sånger som följt honom sedan dess. 2000 spelade han in ”Far from me” och fjorton andra smycken på nytt: Souvenirs (Oh Boy Records).
