Plötsligt är Kjell Höglund på var mans läppar. Det finns en klubb som enbart spelar hans sånger: Kväll Höglund, det finns en fan-club, en musikal, en starköl, t-shirts med höglundska deviser: Man vänjer sig. Djävulen är alltid någon annan. Hellre full än glad. Unga uttolkare tolkar honom på skiva. Radioprogram, en tevedokumentär, hyllningar från scenen: Kjellsorterat. På nätet kan ett album kosta över tusenlappen. Varför det blev så, just nu, vet jag inte. Uppenbarligen håller hans sånger över tid, träffar nya generationer i hjärttrakten. Han är den han är. Han är personlig utan att vara vara privat. Han försökte aldrig följa med sin tid, därför nu med sin tid. Har du gjort någon sång som kommer att överleva dig? frågade jag honom för trettio år sedan. ”Lugnare vatten”, svarade han. Antagligen finns många fler. På Glöd och Lokomotiv (Atlantis) samlas flera av dem. Ellen Sundberg följer honom tätt i hälarna på Du köpte min biljett (BMG). Min fråga till honom finns i Konsten att berätta en historia (Ordfront).