När min kompis Ia arbetade på Hedengrens bokhandel bar hon alltid med sig en tunnelbanebok som hon läste bara där, morgon och kväll. Under flera veckor var det Rohinton Mistrys En ömtålig balans (Norstedts), förmodligen pocketupplagan för mitt eget inbundna exemplar väger två kilo. Nåväl, när endast ett kapitel återstod lät hon boken ligga kvar i väskan, för hon visste att det måste hon läsa hemma, i ensamhet. Det gjorde hon, sedan kom tårarna. Boken handlar om fyra människor – sömmerskan Dina, skräddarna Ishvar och Omprakash, studenten Maneck – som möts i den stora staden och försöker överleva. Själv läste jag de första hundra sidorna med intresse, lade undan den, fortsatte något halvår senare, satt fast. Varje dag längtade jag till kvällens läsning. När jag läst alla sidorna, kom tårarna. Jag kan fortfarande ertappa mig med att tänka på Dina och hennes vänner, undra hur det har gått för dem.
