Det händer att man kommer över en roman som blottlägger samtiden i all sin enfald. Den behöver inte avslöja något, kan utspelas i en obestämbar tid, pendla mellan allvar och komik – ibland kanske man inte vet vad som är vad – men den bör vara skriven av en författare som kan dra en historia, till och med le mitt i eländet. Tidstillflykt (Ersatz) är en sådan roman, författaren bulgaren Georgi Gospodinov. På en klinik för alzheimerpatienter i Schweiz har den mystiske Gaustin återskapat tidigare epoker: man öppnar en dörr och kliver rakt in i till exempel 1960-talet. Så får patienterna sin ungdom tillbaka. De mår bra av det. De kan ta hit sina anhöriga. Det finns emellertid oroande tecken. Hur mycket av det förflutna tål en människa? Vad händer den som vet att John Lennon snart ska skjutas? Och vad gör man med dem som hört talas om platsen men är friska, bara vill komma dit som till ett gym, kanske stanna en vecka, en månad? Så kommer andra besökare, allvarliga män i Teslor, klädda i mörkblåa kostymer. Går det att förflytta ett land, kanske en hel kontinent tillbaka till det förflutna för att skapa en bättre framtid? Man vänder sig om och ser sin framtid. EU bestämmer sig för att genomföra en folkomröstning i varje land, tillika iscensätta decennierna för att hjälpa invånarna att bestämma sig för när de var som lyckligast. Varje besatthet kan förvandlas till ett monster, som det står någonstans i romanen. ”Gör Sverige svenskt igen”, som det stod på valaffischer i Sverige hösten 2026.
